LIVET GENOM LINSEN
Köping Bärgslagsbladet/Arboga Tidning 11 november 2000

De har fem produktioner på sitt samvete. Med små medel skapar de historier. Möt Henrik Pilerud och Jens Wretling - unga filmare på väg.
- När jag stod mitt i det förstod jag. Det var ju precis det jag ville syssla med.
Henrik Pilerud har fått i uppgift att sätta fingret på vad som lockade honom till filmen.
Efter mer än en timme på samma fik som den 21-åriga unge mannen från Arboga känns frågan onödig.
Drivkraften lyser nämligen igenom.
Han pratar med hela kroppen om lidelsen som tagit sig uttryck i fem kortfilmer.
Vid samtliga tillfällen har han haft Jens vid sin sida.
Jens Wretling - en 23-årig Kungsörsgrabb med foto som inkörsport till passionen film.
- Jag har alltid tyckt om att berätta historier, men mer genom lay-out, säger han. På mediagymnasiet väcktes mitt intresse för foto till liv på allvar. Jag var väl inte så jätteduktig till en början men en dag släppte det, tycker jag.
På mediaprogrammets sista år kom kortfilmen Förlorad till. Med den sparkade duon igång samarbetet på allvar och fixade också sina specialarbeten därigenom.
Av fem timmars råmaterial klipptes Förlorad ihop till en 27-minuters historia, placerad i en ickebestämd tid.
- Från manus till färdig idé gick det väl ett drygt år, säger Jens Wretling. Fyra människor var inblandade och vi turades om att filma. Det var kanske inte så bra, men en början.
Nämnas bör att med Daniel Karlsson, från Köping, bildar Henrik Pilerud och Jens Wretling en trio. En duo plus ytterligare en person brukar göra det. Daniel Karlsson var, enligt Jens Wretling och Henrik Pilerud, morgontrött och förekommer alltså inte i denna artikel.
Efter gymnasiet gick Henrik Pilerud och Jens Wretling olika vägar.
Yrkesmässigt.
Henrik Pilerud fick praktikplats på Hollyhammar. Till en början som kameraassistent.
Det dröjde dock inte länge innan människorna runt omkring honom genomskådade talangen.
Han beordrades därför till TV- fotograf.
- Jag var där i 1,5 år och lärde mig otroligt mycket. Fick väldigt bra kontakter och hade kul, säger Henrik Pilerud.
Kunskapen gav honom jobb som fotograf på såpaserien Vänner och Fiender.
Den svenska- och norska varianten.
- De sänder den i Norge också, säger Henrik Pilerud.
Jens Wretling arbetade parallellt på Bbl/AT som fotograf och på Kungsörsföretaget Medo Data.
Den slutliga ahaupplevelsen inför filmskapandet upplevde han när han en tid senare studerade på Kulturama i Stockholm.
- Jag kom i kontakt med riktig film: Smalfilm och kände liksom wow.
I wowet skapades Lukas Benson, huvudkaraktär i nästa projekt:12-24. En futuristisk berättelse om en man som av en särskild anledning får finna sig i att bli nedfrusen och upptinad 124 år senare.
- Handlingen utspelar sig i någon slags efterkrigstid, säger Henrik Pilerud. Tredje världskriget, typ.
Inspirerade av resultatet med 12-24 grundades planerna på nästa produktion, Fragment.
- En speciell film, säger Henrik Pilerud. Vi lyckades få låna lite utrustning och människor från Hollyhammar, så totalt var 15-20 personer inblandade.
 - Historien är rätt skruvad, säger Jens Wretling.
- Ja, mycket symbolik och känslor istället för som i 12-24, en rak handling.
När filmen visades på biografen i Köping satt Henrik Pilerud och jens Wretling längst bak i salongen.
Vad skulle folket tycka?
- Jag höll på att gå upp i limningen, säger Henrik Pilerud. Men det gick bra. De flesta av de som var där tyckte att de hade förstått budskapet i filmen.
Henrik Pilerud är annars inte mycket för sprida sina tankar kring varje skeende i sina filmer. Istället föredrar han att lämna det åt tittaren- betraktaren.
Efter påfyllning av kaffe, respektive apelsinjuice glider diskussionen in på risken att som unga filmmakare bli kallade pretentiösa.
Duon är medveten om risken. Men inte särskilt oroliga.
- Vi kör vår grej, säger Henrik Pilerud. För det första har vi inte möjligheterna och tillräckligt bra utrustning för att skapa tuffa klipp, kameraåkningar eller pang-pangscener. Och för det andra känner vi att dialogen är väldigt viktig.
Det du precis säger kan tolkas som pretentiöst i sg.
- Kanske. Men som sagt: Vi kör det vi själva vill. Så enkelt är det. Idéer hämtar vi förstås från lite här och var.
1999 kom Besked. Filmen.
En dramadokumentär där en ung tjej får chockbeskedet att hon är HIV-positiv och att hon genom sin första kärleksinvit blivit gravid.
Hon står inför sitt livs val, där resultatet kan ha dödlig utgång.
Ännu en gång ett verk av duon, även om Jens Wretling stod för huvudarbetet.
- Den filmen blev bra, säger han. Det tyckte även lärarna på Kulturama som recenserade den. På ytan en enkel film, men med en eftertänksam touch och djup.
Det var fyra filmer det. Den femte, Moset är slut ligger framför oss på bordet och pockar på uppmärksamhet i konkurrens med kaffekoppar, cigarettaskar, bakelser och typiskt fikasurr.
Men där ligger den. Klar.
- Vi har pressvisning senare idag, berättar Henrik Pilerud.
Moset är slut. Titeln må föra tankarna till oseriösitet a«la Ronny och Ragge, men även här ligger det mer tanke bakom.
- Den utspelar sig i 60-talsmiljö, , berättar Henrik Pilerud.
Men ni är ju 70-talister. Hur vet ni hur 60-talet var? - Våra föräldrar växte upp då. Vi har förstås lyssnat på dem. Rekvisitan har vi lånat ihop. Vi gillar att göra film, bortom vår egen tid, säger Henrik Pilerud.
Är det svårare att beskriva nutiden?
- Nja, kanske inte, men det känns bara bättre.
Men inte enklare?
- Beror på hur man ser det. När man till exempel går tillbaka i tiden gäller det ju att skapa en så snarlik miljö som möjligt. Utspelar sig handlingen på 60-talet är det inte så lyckat om en Volvo 740 plötsligt drar förbi. Men det kan inträffa. Än så länge har vi inte de resurserna som krävs. Men i framtiden, då.

Michael Jansson

Denna text är skriven av Michael Jansson på Bärgslagsbladet. Alla rättigheter tillhör Bärgslagsbladet.