När jag gick i lågstadiet (jag började ettan -88), så hade mina klasskamrater och jag kläder
som lämpade sig för att klättra i träd, spela fotboll och slänga sig i gräset med, brottas, osv. Det var
vanligt, som jag minns det, att man kom hem i skitiga kläder pga. lekarna. Sen ser man på
barnen av idag. Det är små skyltdockor som springer omkring i sina dyra kläder, och aktar sig
noga för att inte få en endaste liten gräsfläck på byxbenen. Det är ju inte friskt.
Sen springer de runt med sina
mobiltelefoner och tror de är häftiga.
Hörde en bandintervju med något okänt källarband.
Gitarristen påstod att de gjorde sin musik ur frustration, för det är ju faktiskt inte lätt att leva
idag. Då, din jävla strängbändare skulle du levt på din farfars tid. Då var det inte ovanligt med
barnarbete, och många hushåll hade det knapert. DÅ kunde man prata om att det inte alltid var
så lätt. På den tiden fanns det varken mtv och ztv. Idag gnäller ungjävlar om de måste göra
ett handtag. De sitter på sina parfymindränkta pojk/flickrum, kollar på tv och tynar bort. Det är
inget liv.
I senaste numret av Kamratposten läste jag om en forskare som ville
att barn skulle ha rösträtt, samt att undervisningen i skolan skulle baseras mer på lek. Vad
tänker gubbkraken med? Samhället skulle ju helt tappa kontrollen. Jag minns ju själv när jag
var 8-9 år, man visste ju knappt vad en statsminister var. Sen detta med en mer lekbaserad
skola. Det håller ju inte, det skulle bli kaos och ingen skulle lära sig ett skit. Skolan är inte nån
lekplats.
Men värst av allt, det är dessa barn som skall ta hand om oss när vi får åderbrock,
skrumplever och för högt blodtryck. Otäcka tanke, försvinn ur mitt liv och kom aldrig mer
tillbaks.
jon m