Av: Jon M
Jag brukar läsa expressen på söndagar, och på söndagar följer det med en bilaga, nämligen adam&eva. Det är redaktören på denna bilaga, Carina Nunstedt, jag ska klaga på. Hon är säkert jäääättetrevlig och all sån skit, men hon verkar en aning blåst. För att inte säga tråkig. Eller begränsad. Hon verkar vara arketypen för personer som alltid har varit brådmogna, sett ner på sina jämnåriga, och suttit och druckit te med sina flöjtspelande vänner och dryftat huruvida de är finare än andra. Kan garantera er att hon var mentalt 35 år, när hon tog studenten. Men den största anledningen till gråt och tandagnisslan är hennes ledare i bilagan. De är rent och skärt intetsägande ordmissbruk. Aldrig någonsin en intressant mening. Är det detta det svenska folket vill ha? Varför är herr Nunstedt så jävla rädd för uppröra någon? Hennes ledare är fördummande och lögnaktiga, och allt tjat om att sätta guldkant på tillvaron tar kål på mig. Utslätat på gränsen till farligt. Dessutom är eva&adam en skitbilaga, det enda som brukar vara bra är vajlet.
Den andra jag vänder min blick mot är ett missfoster som figurerar på baksidan av kellogg's cornflakespaket. Hennes namn är Eva, och jobbar som skribent. Ett foto på människan existerar också på baksidan, och man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Jag kan ju yppa de jag tänker på först: mediaslyna, stelopererat leende, vill röra sig bland innefolket, skryter för sina väninnor att hon legat med nån C-kvasikändis. Dessutom medföljer en liten text om vad Eva tycker om kelloggs. Det lyser verkligen nu-ska-jag-visa-att-jag-är-skribent-och -behärskar-det-svenska-språket-bättre-än-de-andra-idioterna-som-också- är-med-på-baksidan. Detta tar sig till uttryck en orgie i bögiga adjektiv. Vi läser: "...framför allt blir min morgon katastrof utan Kellogg's Cornflakes...ljudet och känslan när tänderna njutningsfullt krasar sönder spröda flakes som behagfullt blandar sig med kylskåpskall mjölk!" Stackars feta Eva som är beroende av torra papperssmakande flingor.
jon m