Lars är en mycket sjuk gammal man. Han ligger som ett vårdpaket på
ett sjukhus någonstans i världen. Han är klar i huvudet, men de kroppsliga
funktionerna är det sämre ställt med. Hans ben bär honom inte längre, han
har dagliga smärtor i hela kroppen, han kan inte äta själv, allt måste skötas
av sjuksköterskorna. Lars vet inte hur många år han har kvar, kanske tre, kanske femton.
Allt han vet är att han inte vill leva längre, han orkar inte längre. Hans nära och kära förstår honom.
Men lille Lars, är du så jävla dum att du tror att du får bestämma över ditt eget liv?.
Nej, ditt öde vilar i statens armar. Du är en egendom. De tänker då inte förkorta ditt lidande, livet
är dyrbar gåva som man inte kan göra som man vill med.
Eller?
En mil från Lars sjukhus avrättas en ung, frisk man. Han var ett svin
som dödat en hel (vit, rik) familj. Staten ger och staten tar. Ditt liv. Denna stat någonstans i världen har rättigheten att döda i straffande syfte, aldrig i förmildrande. Jättebra, tycker nästan en hel nation och håller med. Man måste ju kunna gå säker på gatorna. Bäst att beväpna sig också. Och dödshjälp är väl att jämställa med självmord, begår man självmord hamnar man i helvetet. Det har jag läst. Ja det har jag. Faktiskt.
jon m