I WAS A TEENAGE IDOLDYRKARE!

Av jon m



Jag brukar ibland "popslyne-surfa", dvs kolla på div. indiemänniskors hemsidor och skratta åt deras patetiska dikter, orealistiska framtidsvisioner och besatthet av olika band.
Men...jag har ett lik i garderoben. Jag har varit likadan själv!
Bandet som jag dyrkade hette Skinny Puppy, ett kanadensiskt industriband. Jag började lyssna på dem i åttan och besattheten nådde sin kulmen i ettan på gymnasiet.
Under vår första svenskalektion i ettan fick vi uppgiften att skriva improviserade berättelser. Min handlade uteslutande om tuffa grejer som t.ex träd av kött, eld, droger och likmaskar. Den var skriven på ett jobbigt sätt utan punkter, en medveten härmning av Skinny Puppys sätt att skriva texter.
Berättelsen hette "Flickan som vred sig i spasmer", och jag minns att jag då var mycket nöjd med min komposition.
Av någon anledning sparade jag den och häromdagen hittade jag den igen. Det var med blandade känslor jag läste. Bitvis satt jag nästan och blev generad, men samtidigt var det ganska charmigt. Det märktes så väl hur bisarr och creepy jag försökte vara. I själva verket var jag ganska väluppfostrad och inte alls speciellt farlig.
Sångaren, Nivek Ogre, var den i bandet jag identifierade mig mest med.
Jag läste hans texter och försökte desperat förstå dem och relatera dem till mitt liv.
Jag letade upp alla intervjuer jag kunde och letade gemensamma nämnare mellan mig och honom.
Jag tyckte han var ett geni.
En annan orsak till att jag var så het på Skinny Puppy var att de gjorde så jag kände mig speciell. Jag tyckte det var skitkul att sätta på någon skiva med dem på fester eller nere i min dåvarande högstadieskolas uppehållsrum. Den normala reaktionen var "stäng av skiten" och jag kände mig alternativ och tuff.
Min besatthet tynade dock bort allt eftersom, och idag lyssnar jag inte speciellt mycket på dem (förutom på deras skiva "Last Rights", den är hur bra som helst. Och deras ambienta prylar är fortfarande jävligt bra). Men det var en intressant tid och besatthet av det slaget är något jag antagligen aldrig kommer att uppleva igen.


Skrotum online<---