Du kanske först möter kräftor när dom skrattar sitt "galna månskratt". Det är oundvikligen smittsamt, Kräftan är den roligaste i rummet och skrattar mest hela tiden. Om dom inte skojar själva skrattar de åt någon annans tokerier. Ingen tycker bättre om en rolig historia än en kräfta, och deras skämtsamma sida är desto mer förvånande eftersom den dyker upp så oförenligt med deras normalt tystlåtna och mjuka personlighet. Kräftan kanske inte ger ifrån sig sitt månskratt varje dag men dom kan alltid gräva fram det ur sin gamla kista i källaren på ett ögonblicks varsel.

Dessa människor eftersträvar inte rampljuset som dom utåtriktade lejonen eller dom clownaktiga skyttarna, men kräftor har en ovanlig känsla för publicitet när det passar dom att få uppmärksamheten riktad mot sig. Du hittar inte kräftan på jakt efter berömmelse med intensiv iver, men dom ryggar sannerligen inte tillbaka från den.

Kräftan kan dränka dig i depression som är djupare än oceanens botten. Deras farhågor är vanligen väl dolda av den tokiga månhumorn men den finns alltid med dom och plågar deras dagar och nätter med en vag känsla av namnlösa faror som lurar i skuggorna. Pessimismen ligger aldrig långt borta och finns alltid redo att förstöra de där vackra fantasi-flykterna.

Kräftans tårar är aldrig krokodiltårar, dom flödar från deras ömtåliga och sårbara hjärtans djupaste flod foror. Du kan såra deras ömtåliga känslor med en barsk blick eller en grov ton i rösten. Grymhet kan föra med sig tårade ögon eller ett totalt avståndstagande. Det är inte lätt att få syn på kräftan i denna sinnesstämning för när de är sårade försvinner dom in i en förebrående tystnad. Mitt i osäkerheten, förtvivlan och sorg försöker kräftmänniskor skydd och ensamhet. Dom kommer att komma över det och vara sitt egna trevliga, mjuka och förstående jag när månen ändrar sig.

Kräftan har en sådan kontroll över sin fantasi och deras sinnesstämningar är så intensiva att dom kan få även dig att känna dom. Den typiska kräftan älskar sitt hem med en respekt som gränsar till vördnad. Deras hem är där dom leker, lever, älskar, drömmer och känner sig trygga. Kräftor mår så som dom inbillar sig att dom mår, inget annat tecken är så benäget att låta negativa tankar medföra ohälsa. Kräftan behandlar sina vänner och älsklingar som bebisar och lutar sig beskyddande över dem.