Förhoppningar

Förhoppningarna berusar mitt liv
De hindrar mig från att brännas levande
Att brännas av det verkliga och egentligen så uppenbara
Min syn försvagas och jag får svårt att se tydligt
Se den väg på vilken jag går och som jag vet inte leder någon vart
Men som samtidigt är den väg mitt undermedvetna valt åt mig

Förhoppningarna för det omöjligt för mig att avancera
Och att vinna ny terräng
Med mitt ena ben i det förflutna
Och det andra i ovissheten
Saknar jag styrkan att låta det gångna vara
Och att ge framtiden en chans
Förhoppningarna hämmar även min egen utveckling
Så att i stället för att lära mig av motgångarna
Fungerar dessa som bromsklossar
Vilka gjuter mig fast vid marken
Och kopierar mitt tidigare Jag
Vilket är just den jag vill undvika

Förhoppningarna har förstört mitt liv
De har gjort mig till en relik av det förflutna
En stenstod nu jag är