Flickan med ett paraply

I mitt delirium ser jag dig stå där igen,
Du flicka med ett paraply
Regnet slår hårt emot trottoaren och det får mig att fundera,
Fundera över varför det skall vara så grått i november
Jag ser din röda kappa i ögonvrån och jag vänder mig
Där, en flicka med ett paraply
Där står hon denna mörka novembermorgon till trots
Fri från bekymmer
Fri från allt det där som gör oss andra så sorgsna
Som gör oss så sorgliga
I mitt delirium ser jag mig själv dra min rock hårdare kring mig
Vidare ser jag hur hon närmar sig mig
Jag känner mina känslor svalla över
Hon närmar sig mig
Och låter mig ta skydd under hennes paraply
Plötsligt känner jag mig säker
Som om ingenting kan skada mig
Jag är osårbar
Jag är fortfarande medveten om det ihärdiga regnet
Men det bekymrar mig inte längre
Under hennes paraply är det varmt och behagligt
Helt plötsligt befinner jag mig ju på hennes sida
Hennes sida i kriget
Det krig som hon är här född för att vinna
Och det känns som om jag är född för att stå vid hennes sida
Hennes fullkomliga lugn känns berusande
Och hennes förtroende för mig gör mig berörd
Hon talar till mig som om vi känt varandra länge
Som om det bara fanns vi två
Hon talar ett språk som bara vi förstår
Säg mig vem är du,
Du flicka med ett paraply
Berätta din historia
Sjung du sång
I mitt delirium ser jag hur hon plötsligt är försvunnen
Jag känner hur regnet sakta finner sin väg
Nerför mitt ansikte, nerför min hals
Det som nyss tett sig så underbart
Ter sig nu som vanlig och jag undrar
Vem är du, du flicka med ett paraply