Cigaretter!

Ska jag skriva en krönika om cigaretter så borde jag väl ta upp mitt eget förhållande till dem. Mina första stapplande cigaretter rökte jag när jag var sjutton, samtidigt som jag började dricka alkohol. Dessa cigaretter var knappast till för någon slags avkoppling eller njutning, utan snarast ett coolt sätt att framkalla illamående. Efter några paket i nyktert tillstånd hade jag i alla fall lärt mej att röka utan att spy och cigaretterna blev snabbt till den eviga fest-acessoaren. Har man cigaretter har man tröst när ölen är slut, man kan bjuda andra och man kan se tuff ut.
   Ända sedan jag började röka har min cigarettkonsumtion hållit sej på en ganska konstant låg nivå. Alltid ett paket Marlboro Lights när man går ut, ibland ett mitt i veckan för att ha något till kaffet, och ibland bara för att jag känt för det. Något speciellt beroende har jag inte märkt av, inte värre än något sug efter godis. Detta om man utesluter kvällarna jag struntat i att köpa cigaretter (oftast beroende på kombinationen snålhet och nyttighet) för att sedan bli alldeles stirrig efter tre öl. För det finns inget som är så gott till öl som cigaretter. Inte ens jordnötter.

<