Maurits Cornelis Escher, 1898-1969. Nederländsk grafiker som med tiden alltmer kom att eftersträva en fabulös pedantism i sina bilder.
   Man ser en tydlig utveckling i hans sätt att betrakta och avbilda sin omgivning. I unga år visas intresse för bland annat mer "traditionella" motiv som landskap och småstäder, för att senare övergå till fascinationen av metamorfoser och cykler. På detta följer en period som i stort ägnas åt perspektiviska bilder och till sist en fokusering på bilder associerade till oändlighet och omöjlighet.

M. C. Escher föddes 1898 i Leeuwarden. 1903 flyttade hans föräldrar till Arnheim, där han vid 13 års ålder började på gymnasium. Han avskydde skolan mer än allt annat och den enda ljuspunkten var de två timmarna teckning varje vecka.
   Två gånger var han tvungen att gå om en årskurs och han lyckades inte, till sin konstlärare F. W. van der Haagens förtret, erhålla godkänt betyg ens i detta ämne.
   Bilder bevarade från skoltiden visar dock på en talang utöver det vanliga och fadern ansåg att hans son borde få en vetenskaplig skolning och bli arkitekt.
   1919 begav han sig sålunda till Haarlem för att studera arkitektur och dekorativ konst under arkitekt Vorrink. Dock kom han tidigt i kontakt med portugisen Samuel Jesserun de Mescuita som undervisade i grafisk teknik och det var här som Escher visade på större begåvning i dekorativ konst snarare än arkitektur.
   Han bytte, under faderns motsträvigt givna samtycke, kurs och fick därmed de Mascuita som huvudlärare. Trots detta var han ingen bländande elev och i den officiella studieredogörelsen står att läsa: "...han är alltför sammanbiten, alltför litterär-filosofisk; den unge mannen saknar känsla för stämningar och spontana infall, han är inte tillräcklig konstnär."

1922 lämnade Escher konstskolan efter två års studier; han behärskade nu träsnittet så pass väl att även de Mascuita ansåg att han borde gå sina egna vägar.
   Under våren reste han med två holländska vänner genom Mellanitalien, för att ensam återvända till Genua hösten samma år.
   En av de övriga gästerna - på det pensionat han bodde - som lagt märke till Eschers entusiasm för landskap och arkitektur, berättade om Syditalien.
   Han reste dit och sammanvävningen av romerska, grekiska och sacarenska element gjorde ett starkt intryck på honom. Han tog in på ett pensionat och träffade där Jetta Umiker, som han 1924 gifte sig med och när de 1926 fick sin första son flyttade till en större bostad. Där inredde Escher en ateljé och för första gången kände han att han kunde arbeta i lugn och ro.
   1935 kände han att det politiska klimatet blev outhärdligt och då den äldste sonen George som nioåring tvingades bära den fascistiska ungdomens Ballilauniform i skolan, lämnade familjen Italien för Schweiz.

Fram till dess hade Escher rest runt i Italien några månader per år, ofta med andra målare i sällskap. De samlade intryck och gjorde skisser av omgivningarna i Abruzzerna, Kampanien, Sicilien, Korsika och Malta och återvände, trötta och avmagrade med hundratals teckningar.
.
.