.

.

.
.
Obs!
Sidan är under konstruktion.
_______________


.

   Tid: 11 juni-12 augusti 1998, 63 dagar
   Längd: 2750 miles (17000 km)
   Antal korsade stater: 25
   Antal p-böter: 13 ($433, 3 500 kr)
   Kostnad bil: $1400 (11 200 kr)
   Kostnad bensin: $500 (4 000 kr)
   Kostnad biljett T&R: 6 000 kr/person
   Kostnad totalt: 40 000 kr/person
 
 

.
.
.

>> Att tänka på före avresan
   -  Planering
   -  Övriga förberedelser
   -  Försäkring?

>> Att tänka på under resan
   -  Visum
   -  Tidsomställning
   -  Alkohol och mat

>> Att tänka på vid ankomsten
   -  Tull och passkontroll

>> Att tänka på vid bilköp
   -  Hos handlare eller privat
   -  Title och registration
   -  Bilförsäkring?
   -  Böter

>> Allmänna levnadsvillkor
   -  Mat
   -  Priser
.

.
Att tänka på före avresan
.
.
Planering

Jag och Daniel började drygt ett år innan avresa planera vart i Amerika vi ville åka, hur vi ville åka, hur lång tid vi kunde tänkas behöva och så vidare. Givetvis skulle det dröja lång tid innan vi verkligen bokat flygbiljett, men vi var helt på det klara att det var under juni, juli och augusti vi skulle ta ut vår semester. Dessutom är det bra att ha åtminstone ett år på sig att spara ihop till hela klabbet.

Vi funderade över de olika typer av (realistiska!) resalternativ vi hade då vi väl landat i Amerika och fann till sist att det vägde mellan två; hyra eller köpa bil.
   Visseligen finns det något som kallas 'rent a wreck' och man kan även gratis få frakta bilar åt bilhandlare litet kors och tvärs i landet, men vi uteslöt ganska snart dessa båda.

Enligt våra beräkningar kom vi fram till att utgifterna för att hyra respektive köpa bil var i stort sett jämnlika. Detta gjorde att vi bestämde oss för bilköp, då det trots allt fanns chans att sälja kärran strax innan hemresa och få tillbaka en viss del av sina utlägg - ja, kanske till och med allt.
   Att jämföra med hyrbil som bara hade varit att lämna tillbaka och se glad ut.

Nästa fundering var i vilken riktning vi skulle färdas i landet - österut eller västerut. Vi själva ansåg att det nog skulle vara gôtt att avsluta semestern med litet surfing och mañana i californisk sol, men då vi snackade med folk som bland annat bott i Amerika menade de att köpa bil på östkusten och försöka sälja på västsidan skulle vålla oss svårigheter. Däremot är det lätt som en plätt att sälja en californiabil på östsidan; klimatet i California gör att korrosionen på bilarna är obefintlig, till skillnad från rosthögarna i öst.
   Sagt och gjort - vi reser från väst till öst.
   Vidare hade vi planerat att ta en sydlig väg, som ett U, från kust till kust men även detta blev vi avrådda från. Att välja en nordligare väg skulle innebära en vackrare naturupplevelse, jämfört med de sydligare månlandskapen.

Ett eventuellt problem, som absolut inte är att förakta, är att välja "rätt" respartner. Det kan tyckas fånigt och löjligt, men faktum är att ens bäste vän här i livet kan förvandlas till den värste antagonist vid konflikter under resan.
   För att så få tvister, angående till exempel olika resmål, skulle uppstå genomförde vi ett tämligen vetenskapligt "test" här hemma i vintersverige.

Vi lånade på biblioteket en diger mängd böcker om Amerika; vad som var sevärt, vad som var mindre sevärt, vad de olika städerna hade att erbjuda, med mera. Efter att ha delat upp all litteratur tog vi en vecka på oss att sammanställa en ungefärlig lista över de större resmål (allt går ju givetvis inte att planera - då mister resan lite av sin udd) som var och en av oss ville besöka. Sedan sammanställde vi dessa listor och skissade upp en ungefärlig rutt. En del grejer fick vi stryka direkt, men den största fördelen var att vi på förhand kunde se vad som intresserade oss och det visade sig att båda hade i stort sett samma önskemål.

Vi bestämde oss för att landa i San Francisco och ta kustvägen ned mot San Diego. Därefter skulle vi snirkla oss inåt landet i nordöstlig riktning genom bland annat Phoenix, Las Vegas, Grand Canyon och Salt Lake City. Vidare förbi Mt. Rushmore National Monument mot Lake Michigan och Chicago. Och då vi ändå befann oss så långt norrut skulle vi välja en väg norr om Lake Erie genom Canada, via Niagara Falls tillbaka till Amerika och fortsätta mot Boston och sedan följa östkusten söderut. Hade vi nu gott om tid skulle vi ta oss till New Orleans och sedan mot Florida och flyga hem från Miami.

Nu hade vi alltså klarlagt när, var och (ungefär) hur vi skulle åka och då återstod närmast att spara så mycket deg som möjligt samt boka flygbiljett - vilken vi betalade ganska redigt för. Vi bokade i april och jag tror vi kommit lindrigare undan om vi bokat tidigare.

Vi hade som planerad avsikt att köpa en hel del kläder under resan, varför vi plockade med oss så litet plagg som möjligt. Några byxor, några skor (gångvänliga!), en hel del underkläder, några skjortor och ett gäng t-shirtar plus hygienartiklar - det fick räcka.

^
 

Övriga förberedelser

Amerika är ett land där det givetvis förekommer det mesta, i både positiv och negativ bemärkelse. Vad man förstås bör ta i beaktande innan avresa är alla de tråkiga situationer som kan uppstå (under resan vill man ju bara uppleva det positiva och roliga).
   Kolla upp vilka olika typer av vaccinationer Du kan behöva (till exempel mot stelkramp är aldrig fel). Är Du allergiker kanske Du skall försöka undvika vissa områden i Amerika där det kan finnas vissa olämpliga djur eller växter. Vi behövde aldrig kontakta läkare innan vår resa.
   I allmänhet är det ingen hälsofara alls att resa runt i detta land, men det är inte som trygga Sverige...

Att plocka med sig alla pengar i en pung runt halsen är förvisso bättre än i bakfickan, men det är inte lämpligt att bära med sig för mycket cash på en gång.
   Ett mycket bra knep är att skaffa ett vanligt kreditkort. VISA funkar bra (det hade vi), MasterCard likaså. Men våra erfarenheter säger att American Express är bäst i just Amerika. Det förekom vissa "vita fläckar" på kartan där vårt VISA inte var användbart.
   I mindre butiker tar personalen mycket ogärna emot större sedlar än $20, på grund av att de inte vill ha för mycket reda pengar i kassan (=rånrisk) och plastkort välkomnas.
   Det finns gott om ATM-maskiner överallt där man kan plocka ut pengar som på en bankomat här hemma. Visserligen kostar det 30-40 kr per uttag, men det är en billig försäkring mot att bli av med hela reskassan.

Med tanke på att allt man äger kommer att ligga i bilen gör man klokt i att inte ta med sig för mycket värdefulla prylar, men vissa saker kan vara bra att ha. Till exempel mobiltelefon.
   Vi gjorde misstaget att inte släpa på någon telefonlur och det var ett flertal gånger vi bittert fick ångra detta beslut. Bland annat då vi skulle ringa på bilannonser, till försäkringsbolag, till kompisar vi skulle besöka och så vidare.
   Åtminstone Comviq erbjuder sina kunder att gratis låna en mobiltefon som fungerar på det amerikanska nätet och där de sedan debiterar Ditt ordinarie abonnemang.

Något internationellt eller amerikanskt körkort behövdes enligt Motormännen (maj 1998) inte och vid de tillfällen vi blev checkade av snuten fungerade det vanliga svenska körkortet - även om de tittade lite suspekt på oss. Kanske var det större affär att kolla om vi verkligen talade sant än att låta oss löpa...

Som ren identitetshandling är dock passet allenarådande, om man till exempel skall köpa alkohol eller kila in på en bar (miniålder 21 år).

^
 

Försäkring?

Har Du en hemförsäkring täcker den vanligtvis 45 dagar av Din resa (kolla upp det för säkerhets skull). Skall Du vara borta längre än så gör Du klokt i att teckna en extraförsäkring för det antal överskjutande dagar det gäller. En sjukhusvistelse kan gå lös på 15 000 kr per dygn vid exempelvis ett benbrott.
   Vår egen erfarenhet av dyra sjukhusräkningar var då Daniel fick halsfluss av allt spring ut och in på casinon i Las Vegas. För ett enkelt konstaterande av hans tillstånd samt penicillin (4-dagars kur!!!) betalade han 3 500 kr - huua!

Kontakta ditt försäkringsbolag för utförligare detaljer.

^
.

.
Att tänka på under resan
.
.
Visum

Någonstans över Atlanten anmodas Du fylla i Din visumansökan och här finns det två varianter; en för turister (gäller i 90 dagar) och en för permanent uppehälle. Det är en hel massa, mer eller mindre orelevanta, grejer som skall fyllas i och för den tveksamme finns det givetvis inga dumma frågor.
   Det är lätt att gripas av någon slags minipanik över att inte veta vad man skall skriva, men faktum är att man så här i efterhand kan misstänka att det hela är ett försök av Storebror Amerika att säga "det är minsann ingen idé att du ens försöker, min lille vän".
   Nåväl, använder man sitt sunda förnuft kommer man väldigt långt...

^
 

Tidsomställning

Amerika ligger x antal timmar - beroende på vilken av de fyra tidzoner som spänner över landet man avser - efter oss och på ditresan inträder det faktum att "tiden står still". Själva resan tar i effektiv tid 7-11 timmar, men man landar så gott som samma tid som man lyfte i Europa.
   Detta innebär att kroppen vill gå och sova vid 12.00 på dagen och min (ytterst privata...) rekommendation är att försöka hålla sig vaken så länge man kan för att så snabbt som möjligt komma in i rätt rytm.

^
 

Alkohol och mat

Glöm inte att på reguljärflyg ingår alltid all mat och dryck vilket förstås innebär att man skall vräka i sig så mycket av allt dyrt som bara är möjligt. Nykterister och antigourmander göre sig icke besvär...

^
.

.
Att tänka på vid ankomsten
.
.

Tull och passkontroll

De allra flesta flygplatser i Amerika borgar för mycket god service. Allt går mycket lätt och smidigt och i ett huj har man alla sina väskor i näven och det är hög tid att passera tull och passkontroll. Här skall man lämna fram och få stämplat det visum man fyllt i ovan jord samt svara på ytterligare tramsiga frågor, ställda av överdrivet barska och humorlösa figurer.
   Det rör sig om saker som hur länge man planerar stanna i landet, vad man skall göra - semestra eller arbeta. Hur man tänker resa inom landet och så vidare. Det enklaste är att inte krångla till det och snärja in sig i någon jätteutläggning om vad man har för avsikter.
   Ånyo får man känslan att "Storebror ser dig!". Rätt fånigt, men med tanke på att Amerika brottas med en enorm illegal arbetsmarknad är väl detta ett steg i ledet att få bukt med det.

Så har man då äntligen hamnat i "the Land of Oportunerties"... Intrycken av den kultur och miljö vi - näst efter den svenska - så väl känner, är plötsligt verkliga och inte filtrerade genom kamerans lins.
   Men vi skall komma ihåg att det kanske är just den ständiga Amerika-exponeringen som gör att det är så lätt att resa i landet och inte minst våra obligatoriskt inlärda språkkunskaper.
   För det är enkelt att, åtminstone som turist, "överleva" där. Folket är i allmänhet mycket vänliga och tillmötesgående och knappt har man börjat veckla upp sin ständiga stadskarta förrän de erbjuder sig att hjälpa till.
   Samtidigt, om man skrapar lite på ytan, kan man skönja en viss misstänksamhet hos många; så fort man kommer in i det enklaste av villaområden påminner skyltar om att där råder grannsamverkan och otaliga vaktbolag surrar med sina bilar omkring på de lugnaste av gator. Ju längre tid man befinner sig i landet, desto tydligare ser man vilka kolossala resurser som läggs på att motverka den vardagliga kriminaliteten.

^
.

.
Att tänka på vid bilköp
.
.
Hos handlare eller privat

Enkelt uttryckt kan man säga att man aldrig gör en god affär med en bilhandlare - än mindre en amerikansk dito. De är proffs på att göra sig själva så god vinst som möjligt på allt de säljer och som osäker svensk kanske man lätt gäckas av deras lismande leenden.
   Det gjorde inte vi - det var vi som drog det längsta strået...

Nåja.., vi visste sedan tidigare att vissa papper var särskilt viktiga vid bilköp och för att det inte skulle bli något krångel med dessa var våra avsikter egentligen att köpa av en handlare, plus att de möjligen kunde hjälpa oss med försäkring.
   Vi kom i kontakt med en skojare som vi bokstavligen förhörde på allt vad vi ville veta om bilköp och lämnade honom med hedersordet att vi skulle fundera på litet olika alternativ och återkomma dagen därpå.
   I själva verket hade vi förkovrat oss tillräckligt för att våga plocka åt oss en gratistidning med privatannonser (finns i luckförsedda boxar överallt på gator i Californias städer), där vi hittade ett flertal intressanta objekt. Efter några samtal hade vi kommit överens med en snubbe att komma och kika på en kärra.
   Vad man exakt skall vara uppmärksam på är givetvis svårt att säga; att AC'n fungerar är ett måste. Detta för en drägligare semester men framför allt för att ha någon chans sälja bilen innan hemresan - amerikaner så gott som kräver AC i sina fordon.
   Annars gäller detsamma som för bilköp här i Sverige; inte alltför mycket rost, tillräckligt mönsterdjup i däcken, inget glapp i hjullager, att motorn inte ger några skumma ljud från sig mm.

^

Title och registration

Bilförsäkring?

Böter
.

.
Allmänna levnadsvillkor
.
.
Mat

Priser
 

Kommer mera efter hand...

Skicka mer än gärna ett e-mail om det är något Ni vill fråga.
.
.

.
.
.

.
Janne Lundström © Uppdaterad 29 april 2001