Fredagen den 11 Juli

Efter en lång tågresa och följande busstur från Gällivare var vi nog lite väl ivriga att börja vandra. Denna iver resulterade i att vi hoppade av bussen vid Stora sjöfallet och sedan fick gå ett par kilometer i onödan (samma väg som bussen fortsatte). Trots detta var humöret på topp, kanske beroende på det härliga vädret och ovetskapen om vad som väntade....

Vid Sourva gick vi över dammen för att sedan lämna den lilla bebyggelsen bakom oss. Vi hittade en liten stig som slingrade sig fram genom en osedvanligt tät vegetation genomlöpt av en mängd fåror med smältvatten. Ett par meter in på stigen välkomnades vi av myggor, fler än vad jag någonsin sett både före och, än så länge (13/4-04), efter denna resa. Någon slitsam kilometer längre fram på stigen, som för att göra det hela ännu surare korsade ett par kärr, började fler sidospår att dyka upp och själva huvudstigen blev alltmer otydlig. Inte långt därefter var den försvunnen. Det började nu bli riktigt påfrestande med värmen, svetten, myggen, faktumet att stigen var borta och känslan av att vi inte hade närmat oss kalfjället alls. Så det var i ren frustration kombinerat med en liten mängd panik som vi i det närmaste sprang upp genom vegetationen ut på kalfjället.

Ovanför den täta vegetationen var det inte lika mycket mygg men ändå tillräckligt för att det skulle vara besvärande. Vi fortsatte en kort bit på fjället innan vi reste tältet sydost om Halji. Efter ett snabbt toppbesök på just Halji var en mycket påfrestande första dag på fjället äntligen över.