|
|
|
| |
Söndagen den 13 Juli Vandringen fortsatte djupare in i vildmarken. Terrängen bestod till stor del av buskar som nådde till knäna och över, några stigar eller andra vandrare såg vi inte till. Framåt lunch kom vi fram till Kukkesvakkjåkkå, en större fors som vi följde en bit mot norr till den bro som fanns där. Efter passerandet av bron fortsatte vi en kort bit innan vi slog upp tältet.
Dagens höjdpunkt låg dock fortfarande framför oss, i dubbel bemärkelse, i form av Vouinestjåkkå (1952). Efter att ha vandrat uppför en långsträckt stigning utan några som helst svåra partier kommer det helt plötsligt en älg springande rakt mot oss. I efterhand ångrade i alla fall jag att jag inte fick fram kameran, men just i den stunden älgen kom springande var man rätt skärrad. Endast ett par meter framför oss vek den av från kollisionskursen och fortsatte sedan i full fart nedför berget.
Toppbesöket bjöd på en magnifik utsikt över Sarek och ett möte med två danskar, för övrigt de enda personer vi träffade under denna vandring.
|
|
|
