KLEMATIS-STEKELN
Är ett otrevligt djur! ~ ~
I alla fall om man gillar Klematis.
För tyvärr är det så att även en Klematis har fiender.....

Den lilla stekeln är ca 1 cm lång och känns bäst igen på sin orange bak-kropp.
Om du inte har sett den lägga ägg i de unga, mjuka skotten, eller flyga runt och leta efter en Klematis (hur hittar den?) har du kanske sett hur de växande äggen får skotten se knottriga ut. Grenarna blir alldeles knotiga - se bilden nedan.

När larverna är kläckta börjar de äta blad och är de tillräckligt många kan de kal-äta en stor yta av Klematisen. Får den vara ifred så tar den sej ner till
marken, gräver ner sej över vintern och kommer tillbaka som stekel!
Den är specialiserad och angriper bara Klematis! Inget annat duger!

När larverna är nykläckta är de svåra att se. De är små, ~ 0,5 cm ~ ljusgröna, lite genomskinliga men har ett mörkare huvud. *men det går* Som fullvuxen är den kanske inte mycket
lättare att se, den har blivit tjock, 2 cm lång och mintgrön!

Tyvärr är de inte så lätta att bli av med ~ av vad jag har förstått!
Jag har gjort så som Eva rekommenderar. Jag slår alla som överhuvud taget liknar en Klematisstekel. Jag har plockat alla larvet jag hittat och klämt ihjäl dem. De blad som är ätna mest och som har haft flera larver har jag nypt av och lagt i en påse som jag sedan knytit ihop och slängt i soporna.
Jag har ännu inte prövat Evas tips om vitlöksvatten men jag ska det.
Däremot så har vi sprutat *och siktat på bladens undersida* med såpvatten blandat med rödsprit för att på så sätt försöka få ihjäl de larver jag missat, men detta får vi nog göra fler gånger, för jag tror bara att det tar ihjäl de som redan kläckts. Jag hoppas att Klematisarna inte tar skada av detta.
På sina sidor skriver Eva Sandstedt :
Min säkraste metod är att slå ihjäl dom med handkraft! Jag går runt och 'applåderar' eller använder flugsmällan. När jag ser att de unga skotten börjar bli knotiga klipper jag av dom och slänger i soporna (inte komposten!). Larverna skakar jag ner på marken, samlar upp och förpassar till evigheten. (Godis för höns och ankor!) På så sätt minimerar jag dess skadeverkningar, ju mindre steklar och larver i år, desto mindre steklar och larver nästa år. Sedan växer det ju alltid ut nya skott på Klematisen igen......
En idé har jag som jag ska testa någon gång: om man vattnar Klematisen med Vitlöks-vatten och ev. planterar några vitlökar runt om, tar Klematisen upp 'smaken' i sina nya skott och kan stekeln flyga vilse då?
Har du svar så hör av dej!
Denna information hittade jag på Eva Sandstedts sida
|