Det var torsdag (26:e) och jag visste att jag måste sitta med den förbannade organisationen...till provet. Jag läste i boken och försökte korta ner det på datorn. 114 sidor blev 75.. långt kvar. Klockan 16.10 kom jag på att Marcus var hos en kompis och skulle hämtas fem minuter senare för att skjutsas till luffarna (kyrkisfröknarna går i skogen och kollar på insekter mm med ett gäng 10åringar). De skall dessutom ha med sig matsäck. Nu blev det bråttom..... Oboy och macka. Regnbrallor o stövlar och kasta sig iväg, hämta honom och han fick byta om i bilen. Vi hann i tid, vi kom till och med först = mkt ovanligt! Sedan skjutsades Robin till en kompis där jag blev inbjuden på kaffe - som jag villigt tackade ja till. Det var länge sedan vi satt och snackade... Tiden gick och det var dax att hämta Marcus igen.
Han kom emot bilen med ett stort leende *misstänkt* och han höll i något....stöveln och han kikade ner i den....*fasa*. Med mycket bestämd röst berättade han att han hittat två paddor som skulle bli hans nya husdjur! De hade redan parat sig och skulle sökert bli många fler! *panik*.
Bestämde mig för att ta dusten hemma där inga andra öron hörde. Fröknarna såg lite förundrade ut över att han fick ta dem med hem. Jag svarade försiktigt att det kunde varit värre..........
det kunde ha varit ormar! ~ Ni skulle sett deras miner ;O)
Så paddorna åkte hem till oss i bilen i stävlarna. Marcus var helnöjd, byggde ett litet bo i en plast tunna och släppte ut dem, Linnéa var fashinerad men lite tveksam. Robin som hämtades lite senare gillade dem direkt och de fick bo där till dagen efter då vi var överens om att de nog hellre ville bo i landet. (De gillar ju sniglar så de får gärna stanna kvar på tomten) Resterande av kvällen tillbringades framför datorn och organisationsboken, klockan var 3.36 när jag kröp ner för några få timmars sömn.
Det blev fredag (27:e) och jag började dagen med en kapsel johannesört för att hålla nerver och mage i schack. Jag har haft stora problem med taskig mage i stressade situationer - och kan inte säga att jag kände mig lugn. Jag var inte ensam om att vara panikslagen över provet. De flesta var nervösa.
Men var var Sirpa? Vi som skule belöna oss med att åka till Solberga och titta på *läs handla* blommor, efteråt!
Jag ringde men fick inget svar så jag var övertygad om att hon var på väg. Provet gick bra, tror jag. Känns ok i alla fall.
Men Sirpa kom inte... ... jag ringde direkt när jag var klar, trodde nästan att Oplaren inte velat ta henne till skolan. Hon svarade och hade nyss blivit väckt av Suuuuune. Hon pratade med läraren och hon fick göra provet så fort hon kom till plugget. Jag promenerade hem och väntade. Vädret var ljuvligt. En stor sol på den blå himlen, men tyvärr så kände jag av min astma & pollensäsången har knappt startat, detta kommer inte att bli kul. Detta är en biverkning efter lunginflammationen och det gjorde mig besviken eftersom jag varit nästintill besvärsfri i flera år.
Vi for till Solberga efter en kopp kaffe.
Där hittade vi massor av fina-fula-roliga-små-stora-konstiga-billiga och dyra växter. Flera stycken skrek om att få följa med och inte kan man neka dem det.
Ingen hade nog trott att jag skulle komma hem utan en Klematis och nr 10 blev en Königskind. Läs mer på trädgårdssidorna om det. Dyrt blev det, men det visste vi nog att det skulle bli redan innan vi åkte *studiebidraget kom ju som tur idag också*
Jag tvekade länge i valet mellan att köpa två Dvärg Blåenar eller en en (hmm ser dumt ut-texten alltså)+ 12 buxbomsplantor till entrén men det blev enarna. Dessutom kan man aldrig ha för få krukor.
Det blev lördag (28:e) och jag följde med mamma och pappa till Eskilstuna för att gå på Rusta och Dahlhems växter *nej, jag fick inte nog igår* Det var tänkt att Micke skulle följa med men han ångrade sig och stannade hemma för att gräva ur mur-diket som har fyllts av lera när tjälen släppte i skogsbacken. Rusta avverkades snabbt och sedan var det blommor o blader igen.
Mamma & pappa är lika tokiga i blomster de med och köpte bla en Dvärg-sälg med nuttiga videkissar på. Den var urläcker och jag var på vippen att ta hem den andra som stod där och såg ensam ut, men jag höll ut.
Det blev ingen ny Klematis (De hade bara sådna som jag redan har). Men jag hittade lite annat smått och gott och sedan åkte vi till Obs och fikade för att sedan ta en kortis i trädgårdsbutiken.
Där hade de heller inte några nya Klematissorter och jag börjar ana att om jag vill ha fler så blir det via internetbeställning. *håller på och kollar det :o)* det blev "bara" ett par stenpartiväxter. (plus tapeter,skor mm
Det har blivit mycket nya intryck och inköp. Nya ideér har kläckts och dessutom ett hål i plånboken, men vad gör väl det.???
Lördagen blev söndag och Micke har varit på skyttetävling. Han började inget bra men blev bättre på slutet, de andra i klubben som var med hade gjort tvärtom. Börjat bra och skjutit sämre då det var långt mellan stationerna (fältskytte). Han trodde det berodde på att han själv var nervös i början och att han gick av sig den, vad det gäller de andra så måste det väl varit
.....taskig kondis..kanske?
Marcus tog sparkcykeln och for till mormor o morfar. Han ringde nyss och berättade att han sett en ekorre vid ett träd, som var jättenyfiken. Han sträckte fram handen och då hoppade den ner på den och knaprade lite på handledsskyddet. De tittade en stund på varann och sedan höll Marcus fram handen mot trädet och den skuttade iväg igen....det måste ha kännts mysigt, eftersom ekorrarna inte är så vanliga längre.
25 april ~ Namnsdag & billigare torvblock!
Grattis Marcus på namnsdagen!
Imorse så kröp han upp i sängen när jag duschade och frågade Micke om han visste vad det var för dag idag. Micke grattade honom och sa att han visste att han har namnsdag. Marcus undrade om han inte skulle få nå't. (de brukar få något litet paket för att visa att vi kommer ihåg dem) Micke svarade: senare kanske.
Det blev dax för skola och jag kom på det i bilen, grattade honom och lovade present på em. Han kom snabbt hem efter skolan och såg så bedjande ut *shit, gömt slå in det!*
Jag sa inget och dukade fram fika och ropade på honom och bad han komma... han kom snällt och jag bjöd honom kakfatet. Snacka om att se snopen ut! ;O)) ibland kan man inte låta bli. Hoppet att få något svalnade något och då kom presenten. Och just då känner man att man är bäst!
Det är kul att tillfredsställa vissa önskningar ibland, och lyckan i deras ögon är härlig. Fast jag hade inte glittrat så över ett örngott med Djurgården tryck.....
Kan bero på att jag håller på Brynäs!
Senare var jag till Diversehandeln och kollade tipset från Sirpa hon tyckte sig minnas att hon sett att de hade torvblock. Visst hade det och när vi gick in och frågade vad de kostade svarade GP - kan vi kalla honom - att han trodde att de kostade 39 kr, men att han gick för att kolla. Jag frågade om han verkligen tänkte vara 10 kr dyrare än Trädgår'n.
GP: - "Vad tar de för dem då?"
Jag: - "De tar 29 kr för dem". GP svarar snabbt: - "Då tar vi 25!".
Jag köpte åtta, men när vi packade ur dem ur bilen så insåg man snabbt att det inte kommer att räcka långt, men det är en start i alla fall.
Tänk att det ska vara så svårt att plugga till detta förbannade prov i Organisation som vi ska ha på fredag! Jag tycker inte att det är kul och det känns inte som att något fastnar. "Vickes Glasbruk" som jag skrivit om tidigare är jätteskoj att pyssla med och det kan jag sitta med i timmar utan att känna mig det minsta trött, men detta... Jag blir trött bara jag ser boken. Vi skall läsa in fyra redovisningar sammanlagt 114 sidor i boken och på detta skall läraren ge oss fyra!!! frågor. Vad är viktigt??? Allt ..... inget .... jag KAN INTE! som det känns nu så kan jag bara säga att jag llika gärna kan hoppa av den där förbannade skolan!
24 april ~ Huvudvärk & Pion-inköp!
Vaknade med huvudvärk, väckte Micke och bad honom fixa killarna, för skolan. Jag börjar inte förrän kl 10 idag och somnade om. När han skjutsade dem till skolan ringde jag dagis och talade om att Nea skulle komma senare. Somnade sedan om igen, vaknade med ett ryck klockan 9.05, Nea tittade nöjt på video och vi fick likförbannat stressa, Micke fick skjutsade dottern, medan jag kastade i mig frukost.
Huvudvärken fanns kvar ~ tog en Curadon i bilen, och dundrade in i skolan en minut i 10. Jag hade tur för klasskompisarna satte sig ner med kaffemuggarna och meddelade läraren att vi tänker dricka kaffe innan lektionen får starta.
Jag hann få kaffe ~ och huvudet blev bättre, vet inte om det var Curadonen eller kaffet som hjälpte.
Dagen förflöt väl och när organisationen övergick i företagsekonomi så flyttade jag och en tjej till ner i datasalen för att jobba med "Vickes Glasbruk" ~ ett företag som vi skall bokföra alla transaktioner i ~ som om det var på riktigt under ett år.
Eftersom vi tidigare gått kursen + bokföringskurs för samma lärare så får vi göra detta i stället, och det är kul att jobba med det och hålla de kunskaperna igång. Man tappar så mycket om man inte håller på med det.
Efter skolan liftade jag med Sirpa (som visserligen bor åt helt fel håll, men brukar vara snäll och skjutsa hem mig ändå) och vi tog en avstickare till Trädgår'n. Jag skulle kolla efter torvblock och köpte en Pion! Typiskt mig. När vi var där så kom mamma och pappa och undrade vad jag gjorde där, Micke ville ut och orientera med pappa. Vad gjorde de själva där om de skulle ut i skogen?? De skulle skicka blommor till pappas gamla jobbarkompis (som vi kallade "rak mustash och krokig mustash" när vi var små - varför kan ni säkert klura ut) som fyller imorgon. Jag undrade om han tänkte jävlas och skicka djurgårdsfärgerna, eftersom "rak mustash och...." hejar på Leksand. *fniss-fniss*. Jag vet inte hur det blev. När vi är på väg därifrån frågar Sirpa vad blocken kostade och om de skulle få in några - eftersom vi inte sett några. Hmmm....
Det man inte har i huvet det får man ha i bena......som mamma alltid tjatade om!
29kr för ett litet sketet block.......oj, det kommer att bli dyrt = jag avvaktar och kollar priser på ett par ställen till!
23 april ~ Telefonkö!
För ett par dagar sedan ringde Tele2, som är min internetleverantör och berättade att det var dax att byta uppkopplingsnummer för att det skulle bli snabbare uppkoppling. Skulle testa att göra som det stod i det skickade mejlet och de skulle ringa upp igen efter en timme och fråga hur det gått. Testade och det gick inte alls. Väntade på samtalet från Tele2 som dröjde tills dagen därpå. Fick då veta att jag skulle ringa supporten för det var de som hade hand om problem (hm.. ville hon alltså bara ha beröm??) tänkte att det skulle jag väl göra vid tillfälle. Idag kollade jag mejl och fick se mejlet från dem och såg en länk till en sida om nummerbyte på nätet, kollade den och då skulle det bara vara att trycka på en knapp och sedan följa instruktionerna. Ok! Gjorde allstå det och när det var klart *gick väldigt fort* så fick jag meddelandet att jag skulle koppla ur mig och koppla upp igen för att då skulle jag kunna få surfa till halva priset * i hela 2månader*, som tack för besväret.
Gjorde som jag var bedd och när jag skulle koppla upp så fick jag ett meddelande att det var kontaktproblem! SHIT! Det fungerade ju innan!!!
Så det blev till att ringa supporten i alla fall. Satt först i telefon kö i 5 minuter innan jag kom fram till en tjej som inte hade en aning om vad det kunde vara för fel, utan hon ville koppla till den tekniska supporten som har hand om sådana problem. Det tutade igen och så svarade en röst. "Hej det är Fredrik, tack för att du ringer oss, alla är just nu upptagna och den beräknade väntetiden för att samtalet skall besvaras är inom 6 till 10 minuter!!!!
Bestämde mig för att vänta - ville ju få ordning på kontakterna. Rätt var det var kom det in en röst som sa: Tack för att du ringer oss och vi besvarar ditt samtal å fort vi kan! De första tre gångerna hoppar man till och tror att nu svarar de, men icke. Efter 14min, hörs en svag röst just som man är på väg att somna, och efter en liten stund förstår man att det var en riktig människa som sagt hallå! Kort därefter var problemen borta och uppkopplingen var igång.
Det är ju så jämt! Att man ska behöva sitta med en telefonlur i handen och lyssna på någon skvalig musik, tills handen domnar och man nästan somnat? Undrar hur många som sitter i telefonkö varje dag?
22 april - Stenflyttning
Idag hade vi bestämt att arbetet med den sten som vi såg ut igår till stenpartiet skulle fortsätta. Jag hade tidigare tänkt att försöka få en grävmaskinist att släppa av någon bra sten med hjälp av sin grävskopa på den plats som det är tänkt att landet skall anläggas. Detta rann ut i sanden och Micke kom en dag och frågade om vi inte skulle ta en sten uppe i backen, han hade hittat en som han tyckte kunde passa. Vi gick och inspekterade och den var helt ok. Denna sten fanns en bra bit upp i skogsbacken. I går började Micke att bända loss den. Han kom några meter men konstaterade att han nog skulle behöva hjälp. För i detta sammanhang så väger han på tok för LITE! Han skulle fråga min pappa som skulle komma förbi på eftermiddagen (och som har lite mer tyngd). De pratade om detta och de skulle se hur lång tid trim-orienteringen skulle ta, men det drog ut på tiden och stenflytten sköts fram till idag. Jag nämde stenproblemet i ett mejl till Sirpa och idag så ringde hon och frågade hur det gått och om vi skulle vilja ha hjälp av Kennet? Jag tog snabbt och mycket tacksamt emot hjälpen + en hink med hästgödsel (nu blir grönsakerna glada).
Jag tror inte att vare sig Micke eller Kennet förstod riktigt vad de gett sig in på - förrän det var försent!
Stenen befann sig nämligen vid start vid krysset! och skulle ner för slänten, detta kan tyckas vara lätt när den väl är i rullning, men stenen är allt annat än rund och slänten allt annat än slät!!
Prickarna visar den brokiga väg som stenen ville ta = tog. Stockarna som finns på bilden fick flyttas åt sidan. Sirpa och jag gav killarna goda (?) råd och petade under en och annan sten (små-lätta alltså) Det blev en del stönande och stånkande och funderingar för att få stenen dit vi ville. När den sista biten av slänten var kvar svängde stenen och jag såg hur den dundrade rakt över mitt platåland men precis innan vred den sig och slog bara i ena hörnet! Nu kan man ju undra varför inte dessa pojkar gav upp - för det hade jag gjort redan uppe i backen, men har de startat så har de!
Nu har den kommit ner och här används en plåt som en slags pulka för att få stenen att hasa över gräsmattan, med hjälp av spännband/bogserlina samt en bil ute på vägen. Vid första försöket så gick spännbandet av och det fick bytas ut till bilens bogserlina. Grannarna kom och undrade vad vi egentligen höll på med, men de höll med om att det nog skulle bli bra om vi lyckades. När nästa försök påbörjades gick jag o Sirpa in för att utfodra vildarna (barnen alltså!). helt plötsligt så for stenen iväg en bra bit utanför fönstret, så efter ett tag så var den nära målet. Nu ville killarna göra klart innan de kom in och åt och till slut var den på plats. Och gräsmattan gick int sönder alls, inte ett enda spår faktiskt, det trodde jag faktiskt.
Mat och några omgångar UNO, samt smaskiga kakor som Marcus bakat! Fick avsluta dagens prövningar.
Nu återstår bara resten ~ planering/justering och plantering. Men nu har lusten att få det klart väckts igen. Vilken tur att Kennet kom och hjälpte oss för annars hade stenen varit kvar i backen! Hoppas att de kommer ur sängen imorgon för alla lyft var nog inte rätt utförda;0))
Idag blev det trädgård även på denna sida och jag återkommer säkert med resultatet!
20 april - Pluggstress och hemarbete
Påsken är över, lovet likaså och vardagen återgår till det vanliga! Men jag tröstar mig med att sommarlovet faktiskt bara är 7 veckor bort (jo, man är ju som studerande priviligerad) och 3 av dessa är inte hela veckor utan det är Valborg, Kristi Flygare och Pingst.
Någon har sagt till vår lärare att "Det man inte hinner innan påsk det hinner man inte".
Vi (i klassen) har bla kvar: ett grupparbete där vi skall intervjua företag - om företagsstruktur, historia, kultur, anställda osv. Vi har prov i organisation (där vi skall läsa in 4 grupparbeten och gärna dubbelkolla i boken) företagsekonomi och administration. Dessutom ett stort slutarbete i Organisation som kallas "den Röda Tråden" Där vi skall sammanfatta hela kursen! Huuu....säger jag bara!
Hur skall vi då hinna med allt detta??
Dessutom borde man börja med slutarbetet i företagsekonomi redan nu (vi ska hitta på en affärsidé, budgetera och göra resultat- och balansräkning för de första åren) för att det inte skall bli för mycket och för hafsigt innan den kursen slutar i höst!
Nu är det ju så att man inte är någon ensam rik superkvinna. Jag har ingen aning om hur jag skall orka/hinna allt detta med förståndet i behåll.
Make hus o tre barn tar sin tid! Det är barnens läxor och aktiviteter. Skall gärna hinna göra något kul tillsammans med dem också. Vi håller på och göra i ordning killarnas rum. De har de senaste månaderna sovit i en våningssäng som varit ihopbunden med spännband för att den var på väg att trilla isär. Detta plus ett evigt tjafs om vem som borde städa skrivbordet har mer el. mindre tvingat oss att bygga loftsängar med skrivbord under (finns visserligen att köpa för ca 2000kr/st = inget alternativ för oss). De skall stå i varsitt hörn av rummet och förhoppningsvis undviker detta en del konflikter. Tapetserar om när vi ändå är igång. Från början var det meningen att vi skulle bygga rum till dem på vinden. Men vattenskadan och omdräneringen har slukat alla pengarna så i väntan på nya, (har någon en massa över tar vi gärna emot dem;o)) så får de lov att samsas ett tag till. (Mycket motvilligt).
Dessutom skulle jag gärna tillbringa en massa timmar i trädgården!
på ett dygn. Det är alldeles för få!
Alla dessa läxor och arbeten gör att jag börjar undra om jag verkligen lever upp till mina barns(eller är det mina) förväntningar på att vara en perfekt mamma! Hur är/blir man det? Kan man vara det?
När man känner att man är supertrött, och knappt orkar med sig själv. Det skall pluggas, städas, lagas mat, diskas och tvättas. Samtidigt som man skall vara förstående, intiativrik mm. Man skulle kunna tycka att jag borde ha all hjälp i världen i o m att Micke är hemma och sjukskriven. Han är ju ledig hela dagarna!
Jo.... visserligen, men har ni försökt att lära en "alzheimersjuk treåring" att utföra hushållsarbeten?
För jag kan tänka mig att det måste vara lika lätt! Han har alltid jobbat mycket, han har verkligen gillat sitt jobb! Så såg jag en massa tecken på att han behövde sakta ner, han glömde mer och mer, startade saker som aldrig blev klara, han ställde mjölken i skåpet och brödet i kylen, var på väg att kasta tvätten i toan och en massa konstiga saker, men han lyssnade inte på kroppens sätt att säga ifrån! Han var så fruktansvärt trött och sov jämt. "Ska bara göra klart detta" hette det ofta. Han var överhopad av arbeten som aldrig blev klara eftersom cheferna slet honom därifrån till något annat jobb som var mer akut. (Elektrikersidan har brist på elektriker, så de som finns får jobba jämt).
När man inte lyssnar på sin kropp så får den ta till något annat och se om det hjälper. I Mickes fall blev den värk i fötterna och då fick han lov att sitta still.
Risken finns att om man inte lyssnar så slår kroppen ut allt större organ som tvingar oss till att lyssna, i värsta fall är det för sent. Nu stannade han i alla fall hemma (motvilligt-"hade behövt göra..") ~ och värken har inte släppt än trots vila, byte av skor mm. Företagshälsovården har inte varit den bästa i alla avseenden eftersom de (enligt mig) tagit allt för få prover för att kunna utesluta en del sjukdomar. (Många symtom är desamma på ex; diabetes, ämnesomsättningsfel, borelia och säkert många fler)
Han är fortfarande fruktansvärt glömsk, okoncentrerad och virrig!
Detta kan jag lova sliter på familjens tålamod.
I början av sjukskrivningen sov han nästan dygnet runt. Det har blivit bättre! Han kan ta sig för saker även om det kräver en del påpushning. Han har hittat tre små barn som han inte träffat så ofta i vaket tillstånd. De har fått en mer aktiv pappa! Men ofta så står frukosten kvar på bordet när jag kommer hem ifrån skolan. Ibland är tvättmaskinen halvladdad, eller dammsugaren framtagen men aldrig startad. "Jag tänkte..." är de ord som passar bäst nu. (Om han bara kunde göra mer än tänka)!
Men man står ut för nu ska han bli frisk! Vi vill nämligen ha honom kvar länge än!
15 april - Påskdagen
Igår må ni tro att barnen hade bekymmer! De var uppe tidigt, klädde sig och sprang ut till brevlådan - men det fanns ingenting där!
Påskharen brukar nämligen komma och lägga kartor (i brevlådan) som sedan visar vart han har lagt äggen. Alltid ute i trädgården!
De sprang rastlöst ut o kollade flera gånger men inga kartor fanns. De började komma med funderingar om varför.
* Kunde det vara för att vi ska fira dagen hos farmor, han kanske har lagt dem där?
* Åker han månntro fram o tillbaka mellan orterna och inte vet vart han skall lägga dem?
* Blåste han bort igår?
* Blåste kartorna bort och han sitter förtvivlad och ritar nya?
Ideérna var många. Micke o jag trodde nog att det berodde på att de inte varit tillräckligt snälla mot varandra! fast då sa Robin att det spelar ingen roll för Påskharen är snäll ändå! (jo visserligen). Jag var och handlade och sedan fikade vi tillsammans och då tyckte jag mig se något lurvigt som for förbi. Micke trodde jag var tokig - men då kom Linnéa på att det kanske var Påskharen.
Marcus sprang ut till brevlådan och kom tillbaka med tre kartor. Påskharen är jättebra på att rita men han stavar inget vidare berättade han när han kom in. Jakten började, Marcus kutade ut i strumplästen och kom in lerig på båda knäna. Han fann sitt ägg under altantrappan. Robin hittade sitt under ekstammarna. Linnéa tog det lite lugnare och ville ha förklaring på kartan. Sedan skulle både Micke och jag följa med henne. Ägget fanns i en kruka i vedskjulet.
Lugnet & lyckan fann sig åter på Tulpanen och det smaskades snart godis och de nya kulorna som också fanns i ägget jämfördes och provades. (Påskharen här tycker att det är bra om det finns något bestående i äggen också. Det blir lätt lite för mycket av godiset!).
Sedan var vi till svärföräldrarna och åt smaskig mat. De sa att det var lamm ~ men jag undrar vart det självdöda rådjuret egentligen tog vägen (förra helgen fann de ett liggandes vid grannens tomtgräns). Nåja det spelar ingen roll för gott var det;o))
Jag rensade lite i svärfars dator och fixade inställningar som av någon anledning förändrats!
Idag skall vi bjuda dem och mina föräldrar samt en kusin på traditionsenlig påskmat. Massor av ägg, omelett och inlagd sill bland annat. Gott det! Sedan till kaffet så får de nog äta upp resterna av den frusna dajmtårtan!
12 april - Visst vann måstena!
Igår så var jag och handlade sedan kom Sirpa och vi fikade. Jag var till trädgårdshandeln här å orten och handlade Påskliljor, Krokus, Iris samt ett par Penseér för att göra entrén lite mer vårlik. Dessutom köpte jag en annan blomma som heter "Ipomea" (Den fick födelsedagsbarnet idag) Den skall bara få en ny kruka och jord sedan skall den pryda en urna på altanen när frostrisken gett sig. Den är redan 30-40 cm och idag när jag läste lite mer om den på nätet så visade det sig att den kan bli 3-4 m hög. Ooops!
Den sena eftermiddagen gick sedan i bakandets tecken ~ precis som jag trodde så vann "måstena".
Det blev fyra sorters kakor (Ca 350st) Drömmar, Knäckflarn, Chokladkakor och Kokostoppar. Som vanligt så blev det också en plåt som fick en kolliknande färg, de åkte ut genom porten kvickt som attan. (skulle hjälpa barnen vid datorn och det tog för lång tid)
Sedan blev det två Dajmtårtor (tur att man har varmluftsugn så att man kan sätta in två plåtar på en gång eftersom dajmbottnarna skall vara inne i ugnen i en timme) *recept finns på receptsidan* Kvällen var här... Ok natten då!
Dagen började med paketöppnande. Marcus hade byggt en prishylla. Robin köpte glaskulor (som han nog tänker försöka vinna) Linnéa schampoo och beordrade pappa att raka sig, alla hade ritat små böcker till. Av mig blev det den tredje boken i trilogon om Arn av Jan Guiliou (han fick del 1 i Fars Dagspresent, del 2 i Julklapp så det var dax för slutet nu;o))) Frukost sedan satte jag bulldeg och bakade tårtbotten (tänkte fixa en vanlig tårta om Gammelmormor ska komma - tänderna....Dajmtårtan blir smaskigt seg) Glömde bakpulvret mitt i stressen och fick börja om!
Bullarna jäste och då dammsugning. Fixade Påskriset (bättre sent än aldrig) Bytte gardiner i Linnéas fönsterlösa fönster (det är igensatt för tillfället men för att slippa tapetsera över det så får gardiner mjuka upp det hela. Det är tänkt att bli fönster där igen när hon får killarnas rum) Lade ihop tårtan och bakade ut bulldegen. Det blev två längder och resten bullar. Linnéa råkade putta ner kycklingarnas lilla gräsodling i golvet ~ fick plocka upp och plantera det som gick (halverades i storlek). Käkade makaroner & korv på stående fot. Dammsugning igen ~ Marcus räddade mig. Strök ett par dukar, bytte kjol och sedan var jag klar........ hmmm inga gäster och jättekaffesugen.
Ringde och kollade om mamma o pappa var på gång, det var de....bra (~abstinens). Dukade fram och fixade kaffe. Sedan har det varit kaffe med gäster hela kvällen, fast flera hörde av sig och ville komma en annan dag ~ så imorgon kommer vi att få äta tårta både till frukost, lunch och middag ~ hmmm..undrar om jag skall längta efter fint väder eller om jag skall önska sämre för då kan Sirpa & Kennet hjälpa till att äta upp tårtan (är det fint så skall både de och vi jobba i trädgården)
......*det blev till slut Samarin mot illamåendet*
10 april - Sädesärlan har kommit!
I morse efter frukosten gick jag ut på verandan ~ solen sken och jag tog en dyna och slog mig ner i fåtöljen. Blundade och det enda som hördes var en massa fågelkvitter.
Så ljuvligt att sitta där, inte en endaste bil i omlopp, efter en stund hördes en garageport och jag tänkte att nu var friden slut, men den stängdes inte och jag drog slutsatsen att det var grannen som skulle jobba i trädgår'n. Efter en liten stund hördes hans lugna krattande och det kändes fortfarande bra att bara sitta där och njuta! Det värmde gott i ansiktet och jag somnade faktiskt till en liten stund.
På tal om grannen ~ han har ingen stor men en pedant skött trädgård (avis? jaaa!). Han är minst 70 år och sliter som ett djur. Jag skäms ibland över att jag inte orkar med i hans takt men tröstar mig snabbt att han inte har något annat att göra!
På eftermiddagen så kom han som jag väntat på !!!
Sädesärlan kom och spatserade på gräsmattan. Äntligen! för det är vårat absolut säkraste vårtecken! Han kom på tisdagen före påsk även förra året (fast då var påsken senare) På skärtorsdagen skall han vara uppe hos pappa, får se om det stämmer även i år!
I dag är det andra dagen på påsklovet. På torsdag har familjen en födelsedag ~ det betyder att jag måste baka imorgon! Jag har alltid gillat att baka men inte när jag är tvungen och nu känner jag mig tvingad. Jag inbillar mig att alla förväntar sig att få hembakat eftersom jag alltid har det. (Undrar vad de skulle säga om jag plockade fram ett kexpaket och lite inhandlade torra kubb??)
Här kommer ett av alldeles för många "måsten" in och gör så att jag bakar imorgon i alla fall. Sedan har den dagen gått och det är dax för firande sen är det fredag! paniken kommer krypande ~ det är snart skoldax igen!!
Jag har haft lite ågren när det gäller dessa uppdateringar. Jag vill och har lust att sitta här jämt, kommer ofta på en massa som jag vill skriva om fast nu är det ju så att jag inte är ensam i denna familj och dessutom så bär det emot att krypa ner i källaren när solen skiner! Så jag misstänker att det kanske blir lite glest i sommar ~ fast å andra sidan så är jag ingen jättedyrkare av kanonhetta så när det blir för varmt så kommer jag nog att krypa ner hit till våran svala gillestuga i alla fall!
Jag har dessutom fått ett erbjudande att ta över Pistolskytteklubbens hemsida. Har inte riktigt bestämt mig men det lutar åt det. Tycker inte att den som finns idag är speciellt mycket att skryta med!
5 april - Påsklov
Det var lite skoj att komma till skolan imorse. Jag är nämligen superstressad på morgonen (har aldrig varit en morgonmänniska över huvudtaget). Jag hatar när klockan ringer, sätter den på återuppringning om 8 min ~ somnar om, den ringer igen ~ sätter den på återuppringning ~somnar om. Så kan det hålla på tills jag tvingar mig att gå upp (senare än jag tänkt mig givetvis), väcka barnen och hoppa in i duschen. Där infinner sig den andra prövningen för dagen.
Att gå ur den! Jag älskar att sitta i badkaret och låta det heta vattnet rinna över nacke och rygg... jag har jättesvårt att ta en snabbdusch (det har jag alltid haft-det är sååå skönt) Barnen har börjat med frukosten när jag är klar. Jag hoppar i kläder & hjälper dem om det behövs. Sedan är det hårvård som gäller. Jag skulle aldrig kliva utanför min dörr om jag inte fått föna håret (fåfäng ~ nja..låt säga att mobbingen satt sina tydliga spår - inte ens Micke har sett mig ofönad!). Skulle det finnas tid kvar så äter jag. Det räcker med att något barn inte följer rutiner så spricker allt!! Därför kommer jag oftast till skolan i samma minut som de andra går in i klassrummet.
Idag av någon konstig anledning så kom jag tidigare ~ hade dessutom ätit frukost! Sedan kom Sirpa också hon har haft en svacka och kommit visserligen före mig men knappt. Alla reflekterade över ur tidiga vi var och att det bara var en av tjejerna som också haft en seg morgonperiod. Vi hann knappt säga det förrän hon också kom!
Vi förklarade fenomenet med att det var:
sista dagen före lovet!!!!
Jo, ni läste rätt, som studerande så har jag faktiskt en hel veckas påsklov och det skall bli så skönt! Hoppas att det blir fint väder!
Jag ska gå och lägga mig utan att ställa klockan! ;o)) Nej just. På måndag så ska pappa komma redan kl. 8.51 och hjälpa Micke med att bygga nya sängar till killarna. Imorgon skall killarna till skolan (vi har hemmastudier) så då får jag inte heller sova, men kanske på lördag.......
2 april - Vårsol & kaffemage!
En sådan underbar vårdag det har varit idag!
I går fick jag reda på att datalärarinnan är sjuk och att vi inte behöver infinna oss i skolan! Vilken tur att det sammanstrålade med det härliga vädret;o))
I morse hade vi bilen kopplad till en båtkärra så pappa fick hjälpa oss med skjuts till skola och dagis. *Vad gjorde vi utan honom?* Micke hade bestämt sig för att skrota Båten med stort B och idag kördes den till tippen. Båten erhöll han för 10 år sedan och jag sa redan då att den kommer aldrig att bli klar och jag var snäll och erbjöd mig att fixa den på en gång (genom bensin och en tändsticka).
Den skulle bara: skrapas, lagas ett litet hål (som blev ett stort hål när Micke sågade ur en bit som skulle bytas) och sedan målas. Vi flyttade sedan från den då hyrda villan till en lägenhet ~ året var 1993 ~ då fick båten stå på en båtkärra hemma hos Mickes föräldrar. Inte hände det nå't mer. Väder och vind slet i presenningen som täckte den och när vi hälsade på dem fick vi ofta täcka över den igen.
Svärmor försökte att få oss att ta hem den, vi började prata om nå't annat varje gång hon tog upp ämnet. Vi flyttade hit till Tulpanen 1996 och då bestämde jag att Båten kommer inte in på tomten förrän syrenhäcken är planterad (använde båten som morot för att få hjälp med grävning). Fungerade delvis ~ halva häcken är planterad. *trodde nästan ett tag att svärmor skulle komma och plantera*
Härom dagen fick dock Micke se att kärran såg konstig ut och for dit för att kolla om den gått sönder (till historien hör att båtkärran var lånad). Hjulet var ok. det hade "bara" sjunkit ner i leran. Ena stödhjulet hade trängt in i båten och isen hade sprängt sönder den i sidorna. Micke fick ta ett lite vemodigt beslut. Han skulle aldrig klara av att få henne sjöduglig och hon följde med hem för att få en sista resa idag!
Båteran är slut men Micke har hittat en ny hobby (som han faktiskt utövar!).
Han är faktiskt klubbmästare i pistolskytte i tre grenar och kom hem från årsmötet med tre glänsande pokaler!
Stolt som en tupp visade han upp dem och bronsmärket som han köpt. Nu visar dem gärna för alla som vill ~ och inte vill ~ se dem.
Han blev väldigt snopen på årsmötet då han inte hade en aning om att han faktiskt skulle få pris!
När Micke och pappa varit till tippen med båten och lite annat jox, fikade vi ute på altanen, där solen gassade och värmde gott!
Ifrån altanen så såg vi hur krokusarna slagit ut. Kring dem surrade några små nyvakna bin. En liten nässelfjäril fladdrade förbi.
Micke åkte och tog bort stygnen ~ från operationen i handleden ~ och när han kom hem ringde han till Gammelfarmor (hans farmor) och bjöd henne på kaffe, hon hade en farbror till Micke där men de kom över båda två och vi fikade i solen på altanen! När vi sitter och kollar i albumet med husets renovering så ringer telefonen ~ det var Sirpa som undrade om vi kunde tänka oss att bjussa på lite kaffe. Visst!!
Efter ett tag så kom hon och hade med sig King som Micke kastade lite pinnar med. Sedan roade han *King* sig själv genom att gnaga på en av ekstammarna;o)) Han hade görsköj! Vi drack kaffe (igen) och snackade. När jag senare var och hämtade Marcus hemma hos mor o far så ville de bjuda på .......kaffe!!! Tog en halv kopp för att vara trevlig, dessutom tycker jag att det är gott, men efter det så kändes det som att det skulle bubbla kaffe ur öromen!