29 augusti ~ Planeringsmiss - igen!
Vi fick ett par veckor innan skolstart höstens schema hemskickat och jag tyckte att det var riktigt bra. De hade till och med lyckats göra så att jag har sovmorgon just den dagen som både Marcus och Robin har sovmorgon.
När vi började skolan i måndags och träffade lärarna så visar det sig att det blivit ett liten ändring.
Vi får sluta lite tidigare på måndagen men samma tid senare på tisdagen. Inga större förändringar alltså. Men när dataläraren talade om att lektionerna i Digital bildbehandling och Webbdesign skulle ta tid utav det som på schemat stod som hennes lektioner började vi att undra. Skulle hon verkligen bara ha oss i 20min varje vecka????
Självklart så hade hon räknat fel och idag dundrade hon in på bästa företagsekonomi-lektionen och delade ut ett nytt schema. Med 5½ timmes utökad skoltid per vecka!! Varenda dag ändrades. Den egna tiden på måndagsmorgnarna krymptes till hälften. Dagarna blev längre både onsdag, torsdag och fredag. Vilket resulterar i att alla schematider på dagis och fritids måste ändras samt att morfar får lov att extra inkallas på fredagar!
Tack och lov att jag har pappa! Utan honom hade vi fått ställa in kyrkis och det hade inte jag velat tala om! Linnéa har tjatat om kyrkis hela sommaren. Vi har förresten varit på upptakt idag.
Överlycklig konstaterade Linnéa att dagisbästisen "J" också börjat.
Från att ha varit de yngsta på kyrkis så är hon och "hemmabästisen" Sara de äldsta, resten var bara nykomlingar! Huuuu ~ vad tiden går fort. Jag tycker inte att det var länge sedan man drog runt på henne i vagn. (fast å andra sidan så känns det inte som att det är så länge sedan bröderna åkte densamma heller)
och han blev en Mört!
Sedan kan man efter simförmåga avancera till Aborre ~ Gädda och slutligen Haj! Jag kan lova att han tyckte att Haj lät bättre än Mört. (det är för 17 ett kräftbete).
I skolan har favoritämnet skiftats till engelska ~ man kan nämligen läsa på vad det står på dataspelen då! konstaterade han häromdagen. Som tur är verkar han ha fått mitt läshuvud *om han bara lugnar sig och använder det* och har hittills haft lätt med läxorna, fast de är å andra sidan far han ännu bara fåttän två.
En annan som inte kan engelska är min kära pappa. Han fick idag sin första läxa på väldigt många år.
Han och Marcus har gjort en deal. M ska lära morfar fyrans engelska. Till slut kan kanske även han tyda texten på dataspelen och det kanske allra viktigaste: förstå den engelska fotbollens kommentatorer.
Mammas dator har de senaste dagarna betett sig lite underligt och hon har fått tillbaka flera meddelanden från "Mail Delivery System" att hennes mejl inte gått att skicka. Nu är det bara så att hon inte skickat dessa mail och vi började undersöka fenomenet *på tal om fenomen så hade vi tre underbara regnbågar på himlen igår ~ hoppas att jag kan visa er bilderna senare* Det visade sig var det numera kända SirCam-viruset, och det är nu borttaget.
Hon fick det från en bekant som inte hade skickat några mejl alls, och som inte visste om att hon haft det. Det är ju så att den själv skickar filer från Mina dokument till någon i adressboken och samtidigt skickar med viruset (som egentligen är en sk. worm) Den etablerar sig hos nästa användare om denne öppnar på den bifogade filen och så fortsätter det. Hos 1 av 30 fyller den upp hårddisken och det sägs att den 16 oktober kommer 1 av 20 datorers C:hårddisk att raderas.
Jag tänker vara på den säkra sidan och ha ett totalt datorförbud den dagen. (Den 16 oktober 2001) Visserligen har jag inte fått viruset än ~ men eftersom det sprids med stormfart ( finns nu i 111 olika länder) så tänker inte jag chansa.
Tyvärr så har folk inte fattat att de som skickar med virus med flit är ytterst få och igår fick mamma ett mejl från någon som hon inte har en aning om vem denne var och denne någon skriftligen skällde ut henne och bad henne att behålla sina virusar för sig själv.
Denna typ av virusar är inte alltid man vet om att man har förrän man redan har skickat det vidare och jag tycker att man gärna ska mejla och tala om det men man behöver inte vara otrevlig för det.
Idag har jag mått jättekonstigt. Jag har känt mig stel och öm *visserligen så finns det träningsvärk från både ridning och bowling* Jag sov skitdåligt inatt. Jag har haft svårt att koppla av, samtidigt som jag inte kommit mig för att göra nå't heller. Jag har helt enkelt mått helrisigt.
Ville inte gå upp imorse och drog på det så länge som möjligt. Vägrade släppa boken och läste mig genom frukosten. *Vad jag läste ~ en gammal läkarroman inköpt på loppis för en krona*. Lade mig på sängen och läste ut den. Tvingade mig in i duschen och klädde mig. Gick ut och plockade lite vissna blommor och ritade upp hur landet ser ut *så att jag inte gör om misstaget med att rensa bort något i vår som ska vara kvar*
Drack en mugg kaffe och tittade när Robban hoppade höjdhopp. Han lyckades till slut hoppa 1 meter och var jätteglad för det *visserligen har han en studsmatta framför men ändå! Bara han är nöjd så spelar det väl ingen roll, eller hur??*
Linnéa var till en kompis och jag blev erbjuden kaffe ~ inte ens det lockade!
Marcus o Micke kom hem från skjutningen och Marcus hade lyckats skjuta två silverserier ~ gissa om han var stolt.
Micke var nöjd över resultatet på tävlingen och det kändes som om att alla var nöjda med tillvaron utom jag. Hela familjen har dock varit hänsynsfulla och har låtit mig vara.
Varför? Antingen så ska jag bli kanonförkyld och febrig *barnen har ju redan hunnit släpa hem massor av dagis- och skol-baciller och vi blir alltid sjuka av dem så här i början efter lovet* eller så beror det hela på att min skola börjar imorgon.
Blotta tanken på att passa tider, komma igång tidigare på morgnarna får mig att känna mig ännu mer vissen och panikslagen.
Skollusten har inte kommit tillbaka och jag hoppas att den går att väcka för annars så kommer den här terminen att bli fruktansvärt kämpig.
Jag var på loppis igår och köpte mig en ny skolväska ~ den gamla har gett upp och skulle troligen behöva stödskena för att orka en termin till. Eftersom den kämpat sig igenom tre terminer med knölproppning *skolan har inte plats/råd att fixa skåp utan vi får släpa allt fram och tillbaka, fram och tillbaka....
Jag lyckades i alla fall hitta en som verkar räcka till, den är helt oanvänd och hade tom lappen satt kvar.Jag lyckades faktiskt pruta också! Något som jag annars är helt värdelös på, men denna gång så fick jag ner priset med en tredjedel och det var ju ganska bra, den kostade mig en hel tjuga!!!
Det är en idrottsförening som har så här skojjiga priser på sin årliga loppis. Jag gjorde ett par fynd till:
Ett par nästintill oanvända Canadaboots *det syns inget på dem* till vintern för 20kr. Två par skidskor *om det skulle falla någon snö och man skulle få för sig att prova laggarna* ~ 20kr paret. En blå glasdrake som prutades ned till 20kr och sedan en bunt serietidningar till barnen för 25kr.
Jo, jag köpte en hel massa gångjärn också. Våra garderobsdörrar ramlar titt som tätt ner i huvudet på en, eftersom gångjärnen går av! Nu skall de äntligen bli utbytta så att man slipper bära hjälm därinne. *skämt*
34 gångjärn inhandlades till dem makabra summan av 20kr.
I går var jag o Sirpa och red igen. Det kändes mycket bättre och vi tog en nyuttittad tur in i skogen. Vi snitslade oss fram mellan ris, sly & snår och kom till slut ut på den grusväg vi sett. En härlig väg för galopp och till slut så fick vi till det Gladur och jag.
*Jag känner mig fortfarande lite ringrostig i sadeln* Skritta känns nästan som lite söligt, det är härligt att känna lite fart. Man ser desutom naturen från ett lite annat perspektiv. Man ser dessutom över granhäckar och in i trädgårdar man inte skulle sett annars. *litet tips*
Gladur är rolig han! För varje gång som Sirpa och Vindur försökte komma förbi oss så ökade han farten ~ han vill INTE att de kommer förbi. Till slut så testade jag att inte driva på honom alls och han gick helt och hållet på Sirpas smackningar, ökade direkt. När han hörde att Vindurs hovar slog av på takten så nästan tväsnitade han.
Jah har kommit på mig själv att tänka och nästan vänta på torsdagen för då är det dax igen.
Det är kanske sista gången man hinner rida på ett tag eftersom ekorrhjulet ökar fartenpå måndag. Skolan startar och idag fick jag veta att vi ska få två nya lärare i data. En duktig tjej i Webdesign och en kille/man i Grafisk design. Det ska bli kul ~ fast å andra sidan så kommer man att få använda huvudet än mer.... kanske är dax att väcka det nu då!!!
Barn har en viss förmåga att få vuxna att hålla sig för skratt!
Härom dagen - närmare bestämt i fredags så ringde mamma och talade om att Marcus var hos dem (vi väntade oss att han skulle komma hem vilken minut som helst ifrån en kompis) Hon ville att vi inte skulle bli oroliga. Han ville nämligen inte gå hem ~ kläderna han fått kvällen innan hade blivit förstörda och han var rädd att jag skulle bli arg!
Han och kompisen F (kallar vi honom) hade hittat överblivna Paintball-kulor och "råkat" klämma sönder dem! Det var minst tusen neon-gröna prickar över shorts och t-shirt. Med gråten i halsen berättade han för mormor att han var ju glad att det inte kommit något på märket på bröstet - för det tyckte han var allra finast!
Mormor fixade dock både bort fläckarna och skjutsade hem den tröstade killen. Han hade förstått att man inte leker med nya kläder och definitivt inte med paintball-kulor.
OK en läxa lärd ~ trodde vi!
I går ville han leka med F igen och då ville han ha gamla kläder som man fick förstöra på sig.......
* hmmm ~ varför då????*
Jag sa som jag tyckte: att jag inte ville att de skulle hålla på med de där kulorna, men för säkerhetsskull så visade jag på ett par sämre jeans och en gammal t-shirt *förstod nog att de skulle gå dit ändå* Självklart var han grön när han kom hem, men inte så mycket sa han.
Nåja det var ju bara "lekkläder".
Idag när jag sedan varit och hjälpt min kusin att rensa datorn på gamla filer och annat onödigt så möttes jag av en hemsk syn. Marcus och F var hos oss och Micke förklarade att de höll på och städade efter sig........
Gröna fläckar överallt. På husgavlen *vi har en röd tegelvägg / nu var den dessutom neongrön fläckig*, hela muren som vi gjort i sommar var grönfläckig.
Mina blommor *har ni någonsin sett illgröna Tagetes?? - jag har det!*
Skjulet, gräsklipparen, skottkärran, kanterna på landet, stuprör. Hela altanen var småprickig. Mammas såg vi lånat var också grönprickig ..... det mesta på baksidan hade små eller större neongröna fläckar.
Gissa om man hade lust att ta den ena ungen och slå den andra....
Det gjorde jag aldrig men jag lovar att de fick skura bort varenda fläck och varenda prick.
De var efter mycket skurande iskalla och ganska dämpade. De hade fått lära sig en läxa ~ den hårda vägen.
ATT MAN FÅR STÅ FÖR SINA HANDLINGAR ~ de diskuterade under skurandet hur det kom sig att de inte kunnat låta bli, att de aldrig mer ska göra om det och att de inte gillar att skura väggar.
Jag frågade om de verkligan hade haft så kul att det vägde upp skurandet och: Visst var det kul att kasta men inte nu längre....
De fick saft och sedan hoppa in i en varm dusch. Under tiden de duschade så ringde jag F's mamma och talade om att: Om F berättar att vi tvingat dem att skura fasad o dyl. Så var det helt sant......
Hon förstod, höll med och hoppades att det inte blivit något kvar på väggen ~ då hade väggen inte torkat ännu. *jag har fortfarande inte vågat titta efter*
Jag kan garantera att efter denna lekdag fylld av skurande så kommer dessa två killar INTE att leka med färg igen.
äähh... I alla fall inte med paint-ball kulor
äähh.......I alla fall inte grön
i alla fall inte den närmaste tiden.
Jag kan bara säga att jag hoppas att det sitter i länge !
17 augusti ~ Ekorrhjulet!
Igår var jag först med Marcus till skolan och kollade in deras nya klassrum och tider. Sedan var det på em. dax för Robin att hälsa på i skolan. Ettan - det är ett jättesteg. En helt ny fröken som ingen visste vem det var!
*Det kallas trygghet i starten det? ~ när Marcus började så hade etta-fröken varit och hälsat på flera gånger i förskoleklassen*. Det visade sig att det var 5 barn som var inbjudna samtidigt för information och fika.
Vi möttes i dörren av en medelålders fröken som presenterade sig som Irja, sedan så ville hon inte att barnen skulle säga vad de hette för hon hade pluggat namnen i förra årets skolkatalog sedan i Onsdags ~ det var då hon fick jobbet!!!!!! (Planering tillhör inte denna kommuns bästa område)
Irja kunde ALLA namnen!! Jag är jätteimponerad! Hon verkar jätterar samtidigt som hon verkar veta vad hon gett sig in på.
Hon är inte helt grön. Hon har jobbat inom skola i kommunen i 12 år ~ det enda problemet är att hon inte är behörig och bara kan få tjänsten en termin i taget.
Till klassen skall även Marcus "gamla" etta-fröken också höra. Det välkomnar vi med extra glädje. Hon är jätterar o duktig. "Anna är världens bästa lärare" - förkunnade Marcus när lillebror berättade att hon skulle vara i klassen.
Så har då "ekorrhjulet" börjat att snurra! Morgontider att passa och innan dess så ska man inte bara vaknat själv, man ska dessutom ha fått fart på tre stycken för tillfället morgontrötta individer. *Varför är de inte trötta på helger och lov istället, utan just skoldagar???* Näringsrik frukost i lugn o ro tillsammans är det i alla fall inte tal om i detta huset *tyvärr* Morgnar har alltid och kommer alltid att vara det värsta jag vet. Så som vanligt så får barnen oftast käka klart när jag kastar mig i duschen. När jag klär mig o fönar håret så klär dem sig och sedan är det troligen bråttom. För det verkar inte spela någon roll huruvida jag planerar morgnarna annorlunda det blir alltid panik till slut. Ingen aning om varför!
Macke släppte vi av vid skolan och där stod kompisen och väntade. Vidare till Robins skola (Skolan är nämligen delad på övre och nedre pga. tidigare omorganisation och ett daghem byggdes om till skola)
Robin som varit lite oroad över att behöva gå till skolan och vara där ensam blev snabbt uppfångad av väntande kamrater och vips! så var han borta och inne i klassrummet långt innan jag hunnit säga hej då! Ingen anledning till oro alltså!
Senare så hämtades en mycket glad kille hem från den första riktiga skoldagen och vi fick direkt veta att han träffat Marcus i maten och fått "Tor-boken". Svenska boken som storebror tidigare haft som handlat om pojken Tor och hans familj. "Mamma - vi måste lämna tillbaka den på måndag" Förkunnade han snabbt.
*Robin har alltid snappat åt sig vad fröken sagt ~ oavsett om det gällt läxa, gympadax, utflykter eller att lämna bidrag till de fattiga barnen i Afrika för att de ska kunna köpa rent vatten. Det har aldrig varit en fråga huruvida vi övriga velat stödja alla projekt utan allt är en självklarhet. För har fröken sagt det ~ så är det så.*
15 augusti ~ Löftet, rån och hot!
Så har man då gjort det!
Hållit det löftet som jag gav till Sirpa alltså.
Jag har varit med henne och ridit Islandshäst!! Jag kan erkänna att det var riktigt skoj.
Det kändes dock lite pirrigt när Gun (hon som äger stallet) hurtigt sa; Nu kan du gå och hämta honom, och så räckte hon mig ett grimskaft! *ooops*
Det var ju bara att trava (hihi - fyndigt) iväg och glömma bort osäkerheten och hämta hästen!
Han var snäll och hade tålamod när jag sadlade honom, på med träns och kollade stigbyglar och allt vad det var. *tror han kände att jag var ganska grön på detta* Sedan var det dax att sitta upp och det kändes lite osäkert, men det släppte snart och det var ungefär som att cykla.......
Talesättet ni vet ~ att har man en gång lärt sig det så kommer det alltid att finnas kvar i bakhuvudet hur man gör. Jag tror det stämde, fast visst var det lite trixit med benföringen *och nu menar jag inte hästens utan min*
Vi skrittade iväg längs en grusväg med Sirpas varningar om att han (Gladur ~ hästen alltså) var väldigt kvick på att köra ner huvudet i mathöjd ringandes i huvudet ( De besannades dock inte så många gånger). Efter en stund försökte vi oss på en liten trav och en mysko övergång till Tölt. Det var riktigt skoj (har aldrig tidigare töltat) men jag måste själv påstå att jag tyckte det gick riktigt bra. För att va nybörjare alltså!
Sirpade lyckades få Vindur i tölt och hon var överlycklig. Det var första gången som hon fick igång honom (Gladur är betydligt lättare att få i tölt) ordentligt. Lösningen = superkorta tömmar och en massa smackningar. När hon smackade så höjde Gladur tempot. Han ville inte gärna att de skulle komma om oss Sedan red vi genom en riktig "Trollskog" . Det var grönt, friskt, luftigt och det luktade svamp. Innan vi kom tillbaka till Gun så red vi ut på en skogsväg igen och då lyckades vi få till en galopp.
Det kändes i lite skakigt i benen när jag hoppade av men det släppte snart. Ett smaskigt äpple som tack för turen, (avsadling mm) samt beställning av en ny tid i nästa vecka.
Hästbiten ???
Nej, visst var det skoj men jag är inte fast så som Sirpa är ~ inte än!!
När jag satte mig i bilen efter lite kaffe hemma hos "finnen" kände jag precis vilka muskler som kommit i användning under ridturen.
Lite senare så var vi till svärfar och firade hans födelsedag. Det var mycket motvilligt som jag satte mig ner på köksstolen för att fika. Jag har absolut inte något emot fika men en trästol är inte vad jag grejar, just nu!
Det går liksom inte att komma emot de bakre regionerna. Förutom värken fick jag ett öppet skavsår som svider nåt så hemskt, en tumme som inte riktigt hänger med. *Sirpa får uppskov på Bowlingen som hon lovat följa med på om jag red*(Vi skulle tjuvträna innan bowlingsupptakten med klassen)
Micke ler roat när jag stönar av smärta och säger; Det är helt självförvållat!
Visst är det så! men det gör lika ont för det!
I söndags var vi och firade brorsans sambo och fick vi veta att hennes 16 årige son blivit rånad på sin mobiltelefon dagen innan. De (han och hans två kompisar som också blev av med sina telefoner) blev dessutom hotade att om de skulle anmäla till polis eller berätta om det så skulle de minsann "Blåsa skallen av dem". Tänk att folk inte kan få ha sina saker ifred! Att människan inte längre kan respektera andras egendom!
Av en händelse så kom rånet till polisen kännedom (inte genom killarna) och polisen ringde hem och hörde dem. I dagarna har nu brorsans grabb blivit hotad i bussen på väg till skolan och han vill inte längre gå ut ensam. Brorsan och hans sambo får skjutsa honom överallt.
Inte är det väl meningen att en 16 årig kille ska behöva gå omkring och vara rädd för att gå ut? Polisen har nu tagit en av de misstänkta och burat in honom (en 18-åring som var på rymmen efter att ha stuckit under en bevakad permision!). Hoppas nu bara inte att åklagaren lägger ner detta åtalet också "i brist på intresse" som så många gånger förr.
*ajjjjj - sorry ~ ändrade bara sittställning* Det kommer att bli lyckat att gå på upptakten av Robins första skolår imorgon ;o))
Idag har jag kokat årets första omgång av kräftor! Det luktade så himla förföriskt, smaskigt och lockande...... men nu är de i säkert förvar i frysen.
Kräftor ja, det åt vi i helgen tillsammans med Sirpa (som Micke iofs. åt mest räkor ~ men det gjorde inget) och Kennet (som smaskade mer i min takt). De kom och skulle efter kräftandet och en massa UNO-spel, snackande och skrattande testa sin nya CombiCamp (en tältvagn) på våran uppfart.
Vi hade erbjudit dem att sova inne men de ville prova nyförvärvet innan campingsäsongen tog slut. Det hade dock varit lite småkallt/fuktigt när de traskade ut för natten men vad jag förstod så hade de båda sovit ganska bra.
Morgonen efter så cyklade Micke ~ trots en ganska sen kväll ~ iväg till skyttet (Snacka om fanatisk!) Marcus o Kennet cyklade iväg till skjutbanan efter frukosten, och sköt ett par serier. Marcus börjar bli riktigt duktig, Kennet tyckte att det borde gått bättre, men som vi sa till Marcus när han saknade resultat; Övning ger färdighet.
9 augusti ~ Getingstick, hästar och panik
Jaha, så har det hunnit vara augusti i flera dagar, skolstarten närmar sig med stormsteg. Barnen börjar nästa torsdag. Marcus i mellanstadiet ~ Fyran. Robin börjar ettan. Hu. Två skolbarn med läxor! Jag tycker inte det var länge sedan de kom ut!
Förresten han (Robin alltså) kan förvränga huvudet på en. Han vill tvärt emot många andra INTE börja ettan. Han kan ju INTE läsa, skriva räkna och inte kan han klockan heller för den delen. Nu är det bara så att han är jätteduktig på bokstäver. Kan mer om klockan är Marcus (Han är inte det minsta intresserad) Robin är jättbra på lilla plus och lilla minus. Han har hängt med när brorsan motvilligt räknade läxan och svarar snabbt och oftast rätt. (Lilla plus o minus är tal under 10.) Han kan femhopp till 100. Allt detta är sånt som det är tänkt att han ska lära sig i ettan men det vill han inte lyssna på. Linnéa längtar till dagis (förskolan heter det nuförtiden). Hon är glad över att få börja dagen innan killarna och hon säger: Mamma snart får jag komma dit igen, visst mamma??
Kul, att hon trivs och hon har många fler kompisar där.
Själv så får jag 12 extra dagar innan jag börjar. Det är skönt och kanske kan vi hinna få in några morgonrutiner så att jag inte behöver stressa ihjäl mig i vild panik de första dagarna.
Skulle kanske titta lite på bokföring och företagsekonomin....
Panik förresten det har jag redan, nja inte mycket men lite i alla fall. Jag har nämligen gjort något dumt. Jag har lovat Sirpa att jag ska följa med henne och rida!!
Sirpa är helt "begajstrad" av dessa kreatur och jag kan erkänna att jag har lite svårt att få fram den stora lusten att åter sätta mig på hästryggen.
Jag har ridit på ridskola under ett par år tidigare men jag kan tala om att jag slutade rida onsdagen den 14 mars 1978. Den dagen när vi kom till stallet så hade "min" häst ~ Apport ~ blivit påkörd ute på den stora vägen och han dog. Det var slutet på ryttarkapitlet.
Visserligen så hade mamma redan talat om att det skulle ta slut ändå eftersom min allergi inte gillade höet. Men med en vilja och lite medicin så kan man mycket. Efter det har jag inte suttit på hästryggen fler gånger än vad handen har fingrar. På ett sätt så ska det bli kul men hade jag inte gett löftet (och sådana ska man ju hålla) så hade jag inte heller propsat på att göra det heller.
Linnéa däremot sätter sig gärna på hästryggen och vi var där (i det stallet som ligger nära Sirpa och där som det är tänkt att jag ska ta en tur/tripp/ritt) i förrgår.
Linnéa fick ge hästen Lillen lite knäckemacka för att bli kompis med honom och sedan fick hon sitta upp. Mycket stolt och rak i ryggen så trippade vi (Sirpa ledde honom och jag gick brevid) iväg. Genom skogen och det blev en rundtur på ca 30min. Hon travade ett par gånger och skrattade högt när det guppade.
Linnéa red första gången när hon var 8 månader hemma hos gudmor - tillika faster - som haft några sommarhästar som vi ridit på vid besök hos dem.
På tal om upplevelser somman minns så har jag alltid fått hör hur jag ska bli getingstucken för att jag viftar och skriker så fort det kommer en sån där randig sak i närheten. Vet ni vad som hände i måndags???
Jo jag satte mig i soffan i vardagsrummet för att titta lite på Fri-idrotts VM. Lade ner handen i knät och blev givetvis GETINGSTUCKEN !!!! mellan knogen och mittleden på höger pekfinger.
Kan någon tala om för mig vad F-N han hade i min soffa att göra? Hade han krupit dit för ingen hade hört nå't surr??
Åhhhh vad det gjorde ont (jag har dessutom blivit varnad av läkare att jag kan vara allergisk mot getingar och ska se upp!) Rusade ut i köket och blötte en sockerbit i vatten och lade på sticket (det ska hjälpa har jag hört). Tog en sockerbit till - för säkerhetsskull. Barnen kom o tröstade den panikslagna mamman. Micke kom farande, pappa (som var här för att hämta Micke) likaså. De talade om att getingen var död. Tog en sockerbit till - shit vad det sved, värkte och svullnade.... Jag var livrädd!!! Tänk om jag var allergisk...... Mådde illa - men sa inget.
Pappa talade om att man skulle ha en tuss med Alsolsprit över sticket i 5minuter, för det hade han hört att man skulle göra (han testade det förra veckan när han blev stucken).
Jag hade på Alsolspriten och lade det över sticket. Jag tog inte bort det förrän efter 35minuter ~ för säkerhetsskull alltså! Fy hunna vad det sved!!! Pappa o Micke hade förvissat sig om att jag levde och att jag nog egentligen blivit mest rädd, så de åkte iväg och bad mig ringa utifall att jag blev dålig.
Kallsvettig ringde jag Sirpa. Jag tänkte att hon kunde komma och fika och hålla lite koll på mig, jag var fortfarande inte säker på att jag ville vara själv, men hon svarade inte. Svararen hoppade igång och bad att man skulle söka henne på mobilen - men den funkar ju inte?!? Lämnade ett halvilsket/ironiskt meddelande om det och gick ner till datorn och skickade ett mejl till henne om hon var ute på nätet.... men icke. Där läste jag dock i hennes dagbok att hon skaffat en ny mobil. Skrev ett mejl till och bad om ursäkt om jag lät arg på svararen. Kopplade ner och ringde mobilen.
Nu svarade hon och vart var hon då????? Jo, på hästryggen!
Jag lät henne rida vidare *kände mig lite bättre* Jag åkte till henne senare på eftermiddagen och fikade istället. Sticket är som en liten-liten kula och kliar emellanåt som bara den. Jag skulle vilja ta en rotborste och riva runt. Jag var/ är tydligen inte allergisk mot getingstick men den erfarenheten kunde jag gärna låtit bli ~ inte heller kan jag påstå att jag tycker bättre om dem för nu!
Annars så försöker jag njuta av alla vackra blommor, som frodas i trädgården. Snart är hösten här och de ger upp för i år. Korten i kameran består till 90% av blomsterbilder.