Så var då bergvärmen igång och nu skall elräkningen återgå till det för oss normala. Lite bättre än innan vi körde värmen på el faktiskt. Det känns helt underbart att slippa tänka på de tusentals kronor som oljeinköpen krävde. Dessutom slipper vi de nya lagarna om besiktningar och rengörningar av oljetanken, ååååh så skönt. Fast de kommer säkert på att vi ska ha någon form av skattetillägg för att vi smiter från andra skatter. Fram tills dess så ska jag dock njuta av den lilla kylskåpsliknande värmepumpens förmåga att fräsa ut värme i huset och för att jag inte behöver göra något utan allt sköter sig självt. *jag njöt förvisso mindre av att betala installationsräkningen men ... i det långa loppet!* Dessutom ska jag njuta av den stora tvättstugen som nu kommer att bli verklighet. Vi river en vägg till det gamla pannrummet som nu inte längre har vare sig panna eller tank kvar. Tänk vad plats det blir!
I morse när jag skulle hoppa in i duschen *superstressad, jag hade somnat om och barnen sa inget, så det var mkt bråttom* kom Marcus och talade om att grannfrun "M" ville prata med mig. Jag hoppade ur badet virade om en handduk och gick till dörren. Hon frågade då om min man har en vit bil och det har han ju. Jo, då var det ju så att han hade kört ner deras staket!
Snacka om snopet! Inte hade han kommit in eller ringt och sagt det. Inte hade han gått in till dem heller och sagat nå't. Jag frågade om det gick sönder och det hade det ju gjort, jog lovade att om det nu var så att han kört ner deras staket så skulle vi självfallet fixa det.
Jag lovade "M" att snacka med Micke så skulle vi höras av, hon nöjde sig med det och gick. Jag gick till köksfönstret och kollade, det var ingen tvekan att det var han som gjort det! Det kunde inte synts bättre spår,! Klara och tydliga spår gick rakt från vår tomt och rätt in i staketet, men vad sjutton hade han pyssat med??? Jag ringde Micke och frågade vad han gjort. Jasså du såg det, fick jag till svar.
Nej men grannfrun gjorde det och nästa gång så tycker jag att han kan förvarna om sina påhitt så man inte behöver att bli överrumplad.
Vad hade hänt? Jo ~ han startade bilen och skulle precis ta fönsterskrapan och dra i handbromsen för att gå ur och skrapa rutorna när det ringde i mobilen. Han svarade så i telefonen och tog skrapan, klev ur och gick runt bilen och pratar sen lutar han sig mot bakdörrarna på den. Bilen får en knuff och rullar iväg rakt ut över gatan ! Micke skulle försöka komma i kapp den men slog omkull på en isfläck och slog omkull och med benen rakt upp i luften landar han på höft och bakhuvud. Från marken så såg han hur bilen i sakta mak kraschar in i staketet. *det gick jättesakta men bilskrället är så sabla tung av alla skåp med skruv o klammer, verktyg o kablar* När han backat bort bilen från granntomten så fick han leta reda på mobilen som han tappade i fallet, Mobilen låg på gallret till brunnen *tur att isen gjort springorna smalare* fönsterskrapan hittade han i en nyponhäcken! Han tyckte att det var mörkt hemma hos grannen så han beslöt att inte störa dem än och åkte iväg till jobbet där han missade att ringa hem och förvarna om skadorna. När jag ringde honom så hade han fruktansvärt ont i huvudet efter landningen och ångrade att han inte gått in till dem, men han var för stressad helt enkelt eftersom familjen han skulle jobba hos skulle iväg till sina arbeten. Han ringde lite senare hem till "M" och vi har plockat bort staketet och det mesta var helt och det kräver ingen större arbetsinsats för att få i ordning på det.
Barnen har diskuterat pappas misstag och haft sina synpunkter på vad, om och hur det gått till men vi höll på att skratta på oss när Micke kommit hem och Linnéa utbrister: "Pappa, jag undrar om du har en hjärna alls."
27 januari ~ Bättre !
Tack, för varma ord!
Så slog skolstartsbacillerna till och Linnéa däckades. Tji fick vi för att vi förra torsdagen vände på dagis efter att bara tittat in och fick se ett av de mindre barnen kräkas över frukostbordet. Magsjuka har alltid varit det äckligaste jag vet. När barnen mått dåligt har jag alltid haft det kämpigt och mått nästintill lika dåligt jag. Nu tänkte jag att eftersom jag ändå är hemma så kunde hon lika gärna vara hemma med mig, så sagt och gjort på med kläderna och hem igen. *jag höll tummarna ganska många dagar* Under helgen så fick vi besök av Sirpa och Kennet och vi spelade Uno och hade mysigt som vanligt. Sirpa fick dock ett anfall av seg-trötthet och di for iväg ganska tidigt, senare fick jag veta att hon sprungit hela kvällen mellan säng o dass så nu var smittan hemma också....
Otroligt nog så klarade vi oss, mot magsjukan *tack o lov* På måndagen fick Linnéa feber och det blev till att ringa dagis och tala om att veckan spenderas hemma. Kostigt nog så var hon feberfri på tisdagsmorgonen men hon skrällde som en hes kråka och på kvällen var febern där igen. Onsdagen och torsdagen låg hon i mkt hög feber och hade ont i huvudet. Hostade främst på nätterna så sovandet blev ideligen avbrutet. Dagarna spenderade vi framför videon och tittade på Bernard & Bianca, Lilla ponny, Skönheten & odjuret ... mfl. Jag löste korsord *pappa har smittat av suget att klura med dem och nu har jag svårt att låta bli dem* samt gjorde provet i Desktop Publishing.
Under fredagen så satt vi och tog igen oss framför tv´n samtidigt som borrkillarna borrade de 120 metrarna ner i backen för att nå bergvärmen *de höll på från kl 9 på morgonen och till ca 17*. Hela huset skakade och köket var man inte mer än nödvändigt i. Jag kan tala om att jag varit ljudkänslig hela helgen. Imorgon kommer de och ska ta sig igenom väggen till källaren och koppla in det. Tänk att det äntligen ska bli klart.
16 januari ~ kämpigt !
Barnen har återgått till vad som är deras vardag med skola och läxor, kompisar hit och dit och mera styrda sovvanor *försök till det i alla fall*.
Själv lider jag nu av mitt hemmavarande. Jag är egentligen riktigt snuskigt hemmakär, jag gillar att vara hemma och stannar ex. hellre hemma än far iväg på semester och annat besvärligt. Vad är det när man kan vara hemma i trädgården och pyssla. Nu har ju inte trädgårdssysslorna kommit i gång och jag tvingas vara hemma och jag tycker det är skitjobbigt! Jag borde passa på och göra en massa nyttiga saker men kommer mig inte för att göra speciellt mycket alls, jag antar att jag har vant mig med att fara iväg och träffa folk varje dag!
Det känns som att ingen vill ha med mig att göra och ensamheten kryper sig närmare. Jag får väl inget jobb att gå till som en normal människa utan ska motarbetas in i det längsta. *undrar vem som svurit denna förbannelse över mig * Mina 360 dagar kommer att rusa iväg och jag kommer att tvingas ingå i ngn aktivitesgrupp och lära mig söka jobb ihop med byns slödder. Den här förbannat lilla byn vill inte ha mig som jag är och jag orkar inte göra ngt åt det heller. Det kan i och för sig ha med att göra att det inte behövs några nyanställningar inom mitt område men det känns som att de ratar mig med flit. Flytta kan ni ju tänka ~ men det är nog ingen som vill köpa vårat radonskadade/fuktskadade hus och Micke har ju jobb här..... Dessutom så vill jag inte flytta, jag vill finnas här bla. för mina föräldrar. De blir inte yngre och båda har problem med hälsan. Syrran bor inte här och brorsan är ju minst så....... det blir liksom vi som hjälper till mest. Mellanbarnets lott i livet! Jag gör det dessutom så gärna och jag får massor av ovärdelig hjälp med barnen. Pendla då? ~ njo men inte så himla långt pga barnens. Jag tycker inte att det är lämplig medan barnen är små. Det är mina barn och då är det inte meningen att någon annan ska uppfostra dem och träffa dem mer än mig och allra hellst inte så länge som fritidsavdelningarna ska vara fullproppade med barn och knappt någon personal. *min åsikt som kan tänkas få omvärderas om inget dyker upp ~ ve o fasa.*
De första två veckorna här hemma var underbara ~ mkt pga julen, granen, ljusstakarna och den vackra vita snön som gjorde det så ljust och vackert. Jag hann nästan ikapp mig själv under dessa två veckor och jag kände att nu, nu skulle här tas tag i saker. Jag skulle passa på och komma igång med lite *hör lite* motion. Jag tänkte att jag skulle ta en promenad när jag lämnat Linnéa på dagis och killarna var i skolan. Jag skulle fixa klart killarnas hyllor som väntar på målning. Jag skulle rensa ur garderober ~ vi verkar ha fuktproblem där för kläderna krymper! Jag skulle sortera och få iordning alla papper på och kring datorbordet. Gillar inte att de travas i högar. Ja, jag skulle fixa allt det där som man flyttat åt sidan och inte hunnit så att det var klart när man fick ett jobb.
Nu har granen kastats ut, tomtarna är nerpackade, snön har smällt och mörkret belägrar åter ute. *Grrrr* Böckerna i killarnas rum retar gallfeber på mig och jag tycker att de ska plocka upp dem ~ jaha... vart skulle de göra av dem då? Hyllan står spacklad och klar och väntar på målning den med. Det är inte lätt att hålla ordning på en massa böcker utan hylla. Jag hade bestämt att jag skulle fixa desktop-pluggerierna när barna var iskolan och det har jag förvisso gjort men inte så mycket som jag borde...... Inte har jag varit ute och gått heller mer än en endaste gång ! Det är kallt och besvärligt! *(?)*
Sömnen har tagit stryk pga av att värken i nacken är tillbaka eftersom jag inte gjort QiGong övningarna som jag kände var nyttiga. Jag blir nu tvungen att be min bror massera loss knutarna och sedan MÅSTE jag göra det jag borde. . . . *vilken himla tur att brorsan är massageterapeut ;o)*
Snacka om att man har taskig självdisciplin, eller hur!
Vad har jag gjort egentligen under de här veckorna som barnen varit i skolan..... jo, passat tider. Hela tiden känns det som, man hinner ju inte göra ett dyft även om man skulle få lust. När jag väl tvingat mig att komma igång med ex. desktop-läsandet så är det ju dax att sluta för att man ska iväg och hämta barn. Nej.... det vore bättre om det blev lite ljusare och trevligare väder så att de kunde gå hem själva. Linnéa är ju självklart för liten för det men killarna åtminstone! Jag har dock tagit tag och börjat med att lägga upp en årsbudget för hushållsekonomin. . . fast det har jag gjort förr och sedan har den legat där i datorn och ingen har någonsin mer tittat på den. Nu hade jag faktiskt tänk att den skulle bli helt klar och att den skulle styra upp lite större utgifter. Planering heter det visst!
Jo ~ Jag vet vad jag gör. Jag tröstäter choklad! Jag läste någonstans ett citat: "Man tröstäter för att man har det jobbigt. Sedan känner man sig som en flodhäst och blir ännu mer deprimerad och tröstäter ännu mer".
* Det passar på mig just nu*. Det där med att motionera ~ det ligger långt borta även om jag tycker att man påminns hela tiden. Det känns nästan som ett hån. Tex. igår tittade jag på tv och ett program startar som handlade om stress. Så helt plötsligt så komer det: "Ett av det viktigaste är att motionera för att man ska kunna sova bättre...". Åter igen en tillsägelse. . . okej, dax att sätta fart. Tror ni att det hände ngt idag? Nej ~ Jag har gått till bilen två gånger när det var dax för att skjutsa och hämta barn! Det är allt ~ att det ska vara så svårt. . . . . .
Betygen då ? Nej, inte har de setts till inte! Dataläararen hade en deadline att fixa det senast till i måndags. Jag har dock inte fått ngt men det är ju "bara" onsdag!
7 januari ~ Skolstart ~ för barnen alltså!
Idag var så vardagen tillbaka på riktigt! Skolan började och killarna var duktiga, Marcus såg fram emot starten och till att han skulle träffa "F" igen. Varför han och F inte lekt under lovet kan de inte ens svara på själva. För Marcus har bara Hampus existerat. När jag skjutsade dem till skolan så rusa han ur bilen eftersom F kom samtidigt och de kastade iväg väskorna och slängde sig om halsen på varann. Det var skoj att se att de öppet visade att de gillade att ses igen. *än är han inte för stor för att det ska va pinsamt ~ skönt* Robban sa innan att han hellre skulle gå till tandläkaren än att gå till skolan *och då måste det va ruskigt i skolan* Vid hämtning så hade det dock varit skoj både i skola och på fritids.
Linnéa fick vara hemma idag och börjar inte förrän imorgon. Nu när jag står till arbetsmarknadens förfogande så får hon bara vara där 15 timmar/vecka. Det har jag inget emot men att nu tvingas betala för 40 timmar/vecka trots att honinte är där och inte heller har rätt att vara där ~ det motsäger jag mig starkt. Det kallas högkostnadstak och skall vara gynsamt för barnfamiljer....... men inte oss som månar om att ha våra barn i omsog så lite som möjligt. Jag får nu betala med är 800kr extra per månad!
Roligare kan man ha för pengarna. Renovera för exempelvis. Nu håller vi äntligen på att fixa hallen, som retar gallfeber på mig och då behövs det pengar kan jag lova, men snyggt blir det.
Undrar förresten när vi ska få betygen........... nja dataläraren har väl inte orkat sätta dem än.....