Sedan jag började jobba så har det inte varit mycket tid till något datande.
Jag har inte kännt att jag kunnat traska ner i källaren efter att ha jobbat hela dagen (och lite till). Dessutom har man fått lov att lära sig så mycket nytt att hjärnan varit slut tidigt på kvällen. Det har gällt att träffa barnen, äta, hinna en sväng ut i trädgården sedan har resten av kvällen gått åt till att hitta lämpliga kläder till nästa dags arbete och av att måla om naglarna. Pappersarbete sliter hårt på lacken..... *fniss*
Tidigt förstod jag att de inte tänkt att jag "endast" skulle jobba på kontoret som Administratör och jag fick uppmaningen att lära mig allt och har så försökt att suga åt mig allt jag kunnat. Visst är det fortfarande mycket som inte sitter men det går dagligen bättre. I går blev det officiellt ~ det som jag vetat om i ca en vecka ~ att jag på måndag går in på jobbet med en ny titel ~ Adminsitrativ Samordnare ~ ökat ansvar & med befogenheter. Spännande så det förslår men samtidigt så får det ibland paniken att krypa över mig, men då tänker jag på det enorma stöd jag har fått veta att jag har. Både från de tyska och de svenska cheferna. Hade inte H trott på mig så hade jag aldrig fått detta jobbet *tack!* och nu skall jag göra det jag kan för att det ska fungera. Frågan är bara var man skall börja i röran! Jag fick dock rådet att börja i ena ändan och sakta gå vidare mot det andra, en sak i taget. Rutiner är något de knappt kan stava till, än mindre existerar de och de är det som vi ska jobba mest på. Fast först skall det till en upprensning och ommöblering för att alla ska kunna få fungerande arbetsplatser. Något som känns skönt är att de faktiskt vet om att jag inte kan förändra allt på en vecka utan att det troligen kommer att ta lång tid, förhoppningsvis har vi fått snurr på det till nästa högsäsong!
Jag har varit på en Kretstävling i precision och det gick bra. Efteråt höll jag på att få en chock. När de läste upp resultatlistan för den sammanslagna kretstävlingen så kom jag på 6:e plats och erhöll 120 kr i prispengar! Det var totalt oväntat, men kul. Micke kom på 11:e plats och fick 100kr. Så den dagen gick familjen med plus! Eftersom dagarna är så intensiva så har jag inte orkat åka till skjutbanan mer än en gång då vi sköt Hemortens tävlingstavlor. ( en rikstäckande tävling men man skjuter på sin hemmabana) Då skjuter man 3 serier på två olika tavlor ~ som man satt dit en numrerad kontrollapp på baksidan av, med signatur av en kontrollant på ~ och sedan skickas de in till skytteorganisationen där en resultatlisa ställs samman. Det gick inget vidare egentligen och jag skyller detta lite grann på jobbet. Desto roligare var att Micke sköt så bra att han kommer att få riksmästarmedalj!
Midsommarn förflöt med tre lediga ~ lugna dagar !
På midsommarafton var vi och inhandlade en tjusig krans till Linnéa *orkade inte binda en själv* och sedan var vi och fikade hos mamma o pappa. På eftermiddagen kom Sirpa, Kennet och King. Det blev jordgubbar med glass o grädde, 5 kamp *som Micke vann Kennet kom tvåa och jag slog alla i skytte!*, grillning och annat gott! Det var tänkt att de skulle sova i tält tillsammans med Micke och barnen *jag är ingen tältmänniska* men eftersom det regnade titt som tätt så fick de sova i gillestugan i stället. Midsommardagen blev det Kubbspel mellan regnskurarna. Under regnet spelade vi Uno. När de gav sig av hemåt så fick tältet stå kvar, då Micke lovat barnen att sova i det någon natt.
Idag var Sirpa och jag till Löta för att se om de hade dem Klematis jag lovade pappa att han skulle få på hans födelsedag. Tyvärr så gick vi bet och en annan Klematis lockade sig in i vagnen, med sin gåtfulla beskrivning. En liten polska som skall vara mörkt purpurlila med sammetyta och en dragning år rött..... låter förförande läckert och visst måste den få växa i Tulpanen 3's trädgård! En tjusig ros förförde också den mitt öga. Brilliant var namnet och den skall jag nog kunna hitta en plats till. *Mamma påstår att man innan man köper hem växter måste veta vart man skall sätta dem ~ hm, undrar vad hon menar med det. fniss, fniss* Hittills har alla fått jord kring halsen! Linnéa var under tiden med mormor o morfar i skogen och kollade Kantarell-läget. De börjar men det måste nog till lite värme så kommer det att finnas massor. Hon hade med sig en kvist Blåbär för att visa att det snart är dax att ge sig ut för att fylla frysen inför vinterns pajer..... Vi fikade hos mamma o pappa innan jag skjutsade Sirpa till bilen och sedan for och handlade Täckbark. Micke och killarna var med Kennet och hämtade delar till folkracebilen, kollade in garaget samt körde gräsklippare. Det verkar som att alla haft en bra dag och är nöjda. Mackan datar och de andra tittar på video. Om regnet upphört så skall jag ta en sväng med trimmern och se till att dagens inköp får en varaktig plats att rota sig vid.
10 juni ~ Ibland går det fort ~ fruktansvärt fort!
Idag började jag på mitt nya jobb!
Jag arbetar som Administratör på företaget Danzas ASG Solutions.
Jobbet fick jag nys om via en väninna på projektet Omväxling och fick i tisdags förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba på Danzas. I onsdags var jag där och tittade och talade om att det verkade intressant, samma dag fick jag vetskap om att 2 av 3 blivit eld och lågor över mina fina papper och betyg men att nr 3 inte skulle komma förrän på torsdagen = 85% klart.
Hela torsdagsförmiddagen satt jag på nålar och tittade på mobilen för att se om den verkligen fungerade och hade mottagning..... jag hörde inte mycket av vad det som sades på lektionen. På eftermiddagen ringde högste chefen och talade om att de gärna vill att jag ska börja jobba hos dem men att befattningen inte var helt bestämd. Idag stegade jag så in på min nya arbetsplats.
Det är mycket nytt att komma ihåg, massor av nya rutiner och olika fönster i datorsystemet som skall memoreras. En del har redan fastnat, men det känns lite traggligt att behöva svara i telefon när man inte har full koll. Personalutrymmena är usla men under ombyggnad så det är tillfälligt - så man kan stå ut. Vissa rutiner behöver ordnas till ordentligt men organisationen är helt ny så det kommer, det ska bli kul att se hur det växer fram. En stor nackdel finns dock - som jag känner just nu - och är att semestern med familjen uteblir - fast det är dumt att tacka nej när man får det serverat på silverfat!
I torsdag ~ på Sveriges nationaldag var det dax för skyttekortsprovet och det klarades med glans. *pust* hade väntat mig klurigare frågor och betydligt mer specifika frågeställningar om vapenklasser och gruper, men de kom inte. Nu får man alltså åka och tävla på andra banor. Fast nu har man helt plötsligt ett jobb att gå till och ingen aning om hur man ska hinna träna och tävla.
Idag var Micke och Kennet till skjutbanan men jag kände att jag hellre satt och snackade gojja med Sirpa istället.
Kennet förresten gav oss en rejäl chock i Lördags när vi (hela familjen) tog oss till den folkracetävling han deltog i. I dammet från banan hejjade vi så gott vi kunde när han susade förbi. I heat tre ser vi dock hur han strax innan mål voltar runt ett par varv och sedan blir stående på hjulen med en ganska så tilltufsad bil, men han kliver inte ur utan funktionärerna får hjälpa honom att få upp dörren. Då han kliver ur bilen applåderar vi men han tar sig åt huvudet och får lifta med den lastare som tar bilen från banan.
Vi packar snabbt ihop prylarna och tar oss mot den plats där de forslar både bil och förare. Brevid ambulansen. När vi kommer fram så har han fått nackkrage och får slå sig ner på båren. Marcus blev lite skärrad och jag kan lova att även vi andra funderade en hel del när Kennet fick lämna området och fara mot lasarettet för en koll av nacken. Vem som vann ? ~det var väl oviktigt eftersom våran hjälte inte längre fanns med i striden. Sirpa for efter och lovade att höra av sig så fort hon visste något.
Barnen tjatade till sig en strandtur efter att jag och Micke duschat av oss dammet som satt i både öron och näsa (...och i stort sett överallt annars). Tittade både en och två gånger på mobilen så att den fungerade och till slut så ringde hon och berättade att de var på väg från lasarettet med uttänjda nackmuskler och hungriga magar. ...... jag drog en lättnadens suck och Marcus jublade på stranden när han fick höra att Kennet var ok.
Kram på er ~ från en glad men trött Madelene