Goterna sägs komma från Skandinavien. Det finns inga direkta bevis men mycket tyder på detta.
Tidigaste kända platsen som goterna kommer ifrån är norra Polen nära floden Wislas omkring Kristi födelse (år 0).
Efter några hundra år av vandranden och kriganden var Goterna nu nere vid Svarta havet där dem fortsatte att härja,
nu även sjövägen. De bjöd romarna på ett hårt motstånd då de ofta segrade.
Romarna surnade till ordenligt år 269 som lyckades besegra och splittra goterna.
Efter det blev Goterna så småningom till två stora huvudgrupper. Visigoter (Västgoter) och Ostrogoter (Östgoter).
Västgoterna trängde in i Dakien (nuvarande Rumänien) där de stannade omkring 100 år.
Under denna tid levde Biskopen Wulfila som vi återkommer till senare.
Östgoterna gick in där Ukraina nu ligger.
År 375 kom Hunnerna öster ifrån att erövra Östgoternas land och Östgoterna blev lydfolk åt Hunnerna i 80 år.
Västgoterna undgick Hunnerna genom att lyckas komma innanför Romerska riket i Trakien mot att folket lät sig kristnas.
Som tack för gästfriheten anföll Västgoterna sina värdar. Efter några försök i början på 400-talet segrade de över
Väst Romerska riket, vilket förskräckte hela medelhavsregionen. Dock kunde Västgoterna inte förvalta över det enorma
riket utan irrade vidare till Gallien (Södra Frankrike) där de fann sig till rätta.
Theoderik
Hunnerna skingrades omkring mitten av 400-talet. I samma veva blev Östgoterna kristna
och började röra sig mot Italien-hållet till Pannonien under Östroms beskydd.
Här föddes Kung Theoderik som blev Italiens och Öst Gotiens härskare i en märklig statsbildning.
Italien tillhörde egentligen Östromerska riket men Theoderik fick regera fritt.
Theoderik var en tåld härskare över Romare judar och greker som alla fick tillämpa sin egen religion.
Ingen folkgrupp blev favoriserad på bekostnad av någon annan. Det är under Theoderiks tid som
Silver Bibeln Codex argentus blev till, kanske på uppdrag av Theoderik.
Bibelöversättningen
Bibeln blev översatt från grekiskan till Gotiska av biskopen Wulfila (Lilla vargen).
I samband med översättningen tros även Gotiska alfabetet ha blivit skapad av samma man.
Wulfila föddes omkring år 311 troligen i Rumänien. Wulfilas moder tros komma från Romerska riket i
Mindre Asien som kristnades tidigt. Hon bör ha kommit hit med ett återvändande plundringståg. Fadern var däremot Västgot.
I Gotien ovan Donau fanns det mindre befolkning som var kristna. Åt den gruppen blev Wulfila biskop i Arianiska kyrkan.
Snart blev Kristna gruppen förföljda, därför utvandrade de med Wulfila i spetsen till Romerska riket där de var
beskyddade i nuvarande Bulgarien vid staden Nikopolis.
Silverbibeln
Codex argenteus (silver boken) Det märkvärdiga med Silverbibeln är dels att den är skriven på ett
utdött mytomspunnet språk, men även att det är en av de tidigaste bibeltolkningarna i världen.
Den första bibeln översattes till latin redan på 100-talet.
Praktboken Silverbibeln är en riktig skrytbok. Sidorna är i purpur. Man vet att Kung Theoderik älskade denna färg.
Purpurn var en kejserlig Romersk färg, men Theoderik fick använda den till sin stora glädje.
Texten i Silverbibeln är i silver och guld. Pärmarna kläddes med ädelstenar, som gjorde boken oåtkomlig även för
läskunniga kan man förmoda.
Ravenna är den plats man tror Silverbibeln skrevs. Här fanns den dåtida kulturcentra med skrivarverkstäder, mausoleer, militärförläggningar, kyrkor och diverse palatsbyggnader.
Efter tusen år
Efter 500-talets Italien slutar spåren av Silverbibelns väg genom historien.
Det finns olika teorier om hur silverbibeln kan ha färdats genom tiden. Jag kan nämna en teori som går ut på att
Karl den store kan ha införskaffat sig Silverbibeln när han var i Ravenna för att ta hem konstföremål från Theoderiks tid.
Inte för än efter 1000 år dyker silverbibeln upp igen, då befinner vi oss i mitten av 1500-talets Tyskland.
Nu skrivs inte böckerna enbart för hand, det finns även maskiner för ändamålet.
Platsen är benediktinklostret Werden vid floden Ruhr.
Någon eller några besöker klostret och antecknar eller tecknar vad han ser,
men ingen förstår riktigt vad det är. Vissa diskussioner sker men ingen uppståndelse uppstår.
Tjugo år senare kommer en besökare Arnold Mercator till klostret som vet vad han letar efter.
Abboten i klostret visar honom vad som en gång var den förnämsta prakthandskriften.
Arnold Mercator antecknar vad han ser. Stympad, söndersliten och inbunden i oordning.
Sedan nedtecknar de delar av skriften och så småningom kommer silverbibeln till hela
världens kännedom via den tryckta litteraturen.
En bra länk i ämnet.
Detta är ett skolarbete på Komvux hösten 1999 i Svenska A av Roger Mukka