Fredag 23/4 - 07:21
Idag ska vi alltså på första besöket på mödravårdscentralen. Det står
en burk med urin inne på toaletten, almenackan ligger på hallbänken
och jag vaknade när Ronny kom hem från jobbet vid halv sex. Inte för
att jag var utvilad på något vis, men vaken har jag vart sedan dess i
alla fall...
Lördag 24/4 - 08:22
Det hon faktiskt sa till mig var
Har jag hört dem förut? =/
Söndag 25/4 - 09:55
Måndag 26/4 - 07:59
Tisdag 27/4 - 08:14
Onsdag 28/4 - 11:11
Konstant trött är jag. Det sliter. Idag har jag sovit ut, sovit tills jag vaknade av mig själv.
Hoppas att det hjälper lite.
Torsdag 29/4 - 08:11
Sista dagarna här har varit... hormoniella kan man kanske säga.
Igår när jag väckte Ronny vid tre tiden så började jag plötsligt
att gråta, helt utan anledning. Det fanns inte ens en utlösare!
Jag blev ganska så förvirrad men Ronny tog det lungt. Jag frågade
honom om han tyckte att jag har blivit jobbig att leva med men han
nekade. Sa att visst, en smula gnällig ibland, och det kan vara jobbigt
men inte jobbig annars. Jag förstår honom inte.
Jag
tycker att jag är jobbig att leva med!
Jag är inte mer med barn i dag än jag var i går. Jo, möjligen i Ronnys ögon.
För honom blev det lite mer verkligt. För mig sa barnmorskan inte mycket nytt.
Jag har läst på lite för mycket, kollat upp allt jag kan. Det var inte mycket
nytt hon berättade, som sagt var...
1. Sluta röka.
2. Gå inte upp mer i vikt.
3. Motionera mera.
Stackars Håkan och Ronny. Gravida kvinnor har verkligen en del intressanta
saker att diskuttera. Som urintrycket. Som hur byxor klämmer och är obehagliga.
Som magsyra. Som... Ja, jag tror att ni förstår bilden nu.
Ronny och Håkan slipper i alla fall att vara med om det!
Å andra sidan ska dom leva med oss gravida sällen...
Alla är på min om rökningen just nu. Eller på mig och på mig. De frågar artigt en gång.
Men när alla gör det så blir det många som gör det och det betyder i sin tur att
jag
får höra det en jädra massa gånger.
Jag blir då som en obstinat tonåring. Hur muntert är det?
Ännu en rosa flytning. Denna gång mer blod i den... Det gör mig orolig. Inte så att
jag springer omkring på nålar men ändå. En smula bekymrad är jag allt. Samtidigt
vet jag att ingen kan göra något åt detta.
Roligt är det i alla fall inte.
Flytningen fortsatte större delen av dagen igår. Det var oroande. Svårt att skjuta det
ifrån mig. Till slut upphörde den i alla fall.
Igår var första gången som jag knappt kände mig gravid. Inte så att jag inte märker av
brösten och trycket och sånna saker. Men stundtals kunde jag helt glömma.
Att få sova ut helt och hållet tror jag gör underverk för själen.