Fredag 28/5 - 07:28

Jag blir snurrig på detta om vilken vecka jag är i. Samtidigt så är det så intressant att jag inte kan låta bli att fundera. Å andra sidan så borde det räcka med att jag är i fjärde månaden.
Bara några veckor till och jag har gjort hälften. Eller jag och jag... Men halva graviditeten är över om någon vecka. Jag har iof börjat se fram emot när allt är över. =)

Lördag 29/5 - 12:04

När det är mycket ljud, och bastrummorna dansar i magen på mig. Så dansar de inte längre i matmagen utan i bebismagen. Undra om det är så vettigt att lyssna på musik på de volymerna då?

Söndag 30/5 - 20:44

Jag kommer ihåg min ungdoms glada dagar. Då när jag kunde möta gryningen och ändå orka med dagen.
Det var många år sedan jag slutade med det. Men nu! Det är i det närmaste löjligt! Sova tio timmar för att känna mig någorlunda? Ja, jag måste, annars är jag som ett lik.
Som nu...

Måndag 31/5 - 08:26

Intet nytt under solen.

Tisdag 1/6 - 09:25

Egentligen var det inte sant det jag skrev igår. Anni och jag hade pratat en del om vilken hjälp man får med sådant man inte riktigt fixar som gravid. Och jag berttade vilken klippa Ronny varit, och är för mig.
Hon tog detta med att skala potatis, men man msåte ju rensa slaskhon först. Detta fick hon ingen hjälp med.
Jag har funderat på hur mina olika sambos skulle ha gjort. Så insåg jag att en av dem skulle ha tagit bort gojset i slasken, en skulle ha sagt "Ja, jag kommer" och sedan skulle inget ha hänt på en lång stund, då skulle jag ha tagit det själv i alla fall.

Hur gör då husguden? Jo, han rensar slasken, sedan skalar han potatisen...
Snacka om högvinst! =)

Idag ska jag på ultraljud...

Onsdag 2/6 - 08:32, vecka 16,0

Huvudet var 3,5 cm i diameter. Lårbenet var 19 mm, midjemåttet hela 10,2 cm. Hela krabaten är ungefär 11 cm. Dessutom så sprattlar barnet som om det var betalt för det.
Jag måste tillstå att jag är en smula förtjust i den här sprattelgubben!

Torsdag 3/6 - 08:52, vecka 16,1

Jag har bestämt mig för att fortsätta dagboken enligt min tideräkning, men att ändå skriva in barnmorskans tideräkning så att jag kan hålla koll på det med.

Funderade inte så mycket på barnet igår. Tog lite semester ifrån alla tankar. Allt känns fortfarande så enormt overkligt. Ok, jag har sett mitt barn på ultraljudet men... Ja, det känns inte ändå.
Det värsta är nog att jag har nästan återgått till normal cigarettkonsumtion. Det vill jag inte. Jag tror att jag snart måste ta mig i kragen och sluta helt. Men hur i vansinne ska det gå till.
Så länge jag inte kännde mig stressad över nikotinintaget så var det väl en sak, men nu börjar det vara stress och niktin. Det känns som om det skulle räcka med det ena...