Fredag 9/4 - 09:41

Vecka nio är nu fullbordad, jag går nu in i den tionde veckan. Jisses! Tiden går...

Jag drömde så konstigt här på morgonkvisten. Jag och två andra kvinnor träffades tillsammans med några andra. Det var ingen som visste att jag var gravid medan det syntes rejält på de båda andra. Sedan så skulle en av dessa kvinnor föda, den andra var borta, och jag ringde efter den förstas gubbe, hon satte sig i bilen och skulle köra, men väntade i alla fall på sin man. Och han visade sig vara en gammal kompis till mig från Härnösandstiden. Där har jag inte bott, eller knappt hälsat på, sedan '94. Vad värre är så just den killen var då, när jag bodde där, gift med en underbar kvinna. Och det var inte hon som satt i bilen och höll på att föda.
Nu blev jag nyfiken, är de två fortfarande gifta egentligen?

Annars kan man säga att jag nästan slutat äta. Jag tvingar i mig frukost, ett par mackor och en massa jos. Jag äter motvilligt, men dock, lunch, ett lagat mål mat per dag är nästan ett måste. Sedan äter jag inte mycket mer. På eftermiddagarna mår jag inte så där överväldigande bra...
It to will pase, hoppas jag.

Lördag 10/4 - 08:28

Jag missade poängen med min dröm igår... Det var ju att mitt i alla dessa förlossningsvärkar så kunde jag, som tidigare inte kännt ett dugg, helt plötsligt känna på min mage och känna barnet.
Drömmar är knepiga. Jag har drömt natten till i dag med. Nu handlade det om min förlossning, fast den skummades i kanten, jag kommer inte ihåg den i alla fall. Och sedan handlade den om ammning. Jag glömde att börja amma och när jag kom på att det också skulle göras efter ett par dagar så var det inga problem alls.
Drömmar är knepiga. Men förlossningen och amningen är nog det som jag "oroar" mig mest för. Det handlar nog om alla skräkhistorier jag fått mig till livs. Samtidigt så kan jag inte riktigt oroa mig för det heller. Det känns mitt i allt detta som petitesser.

Hur som hellst så har jag börjat drömma. En av orsakerna till att jag skriver om det här är att jag normalt inte kommer ihåg det jag har drömt. Aldrig. Nåja, aldrig är inte riktigt sant, men nästan aldrig. Och kommer jag i håg några drömmar så är det mardrömmar. Det vill jag inte kalla de här två drömmarna. Långt ifrån.

För övrigt så är det idag exakt sju månader innan föräldrakanalens graviditetskalender beräknat barnets ankomst.

Söndag 11/4 - 11:31

Jag åt igår. Jag åt mycket och det var gott. Inte så mycket att jag mådde illa, men en full portion! Kanon!!!
Varmkorv med potatismos. Ronny är lite rädd att det är det vi ska äta i framtiden...

Måndag 12/4 - 08:01

Igår berättade Ronny för mig att ännu ett par av våra kompisar, eller snarare hans kompisar, väntar barn. de ska ha i slutet på sommaren. Nu är vi alltså fem styckna i den bekantaskapskrets jag tillhör som ska ha, eller har fått, i år. Fem styckna! Gör inte folk annat än barn?

Tisdag 13/4 - 08:40

Jag var och handlade i går. på inköpslistan stod "Mat för hungrig Ulrika" Det blev mycket frukt, plommon och honungsmelon främst, och en del smörgåsmat, tex bröd och rostbiff...
Men jag håller på att lära mig hur jag ska slippa gå hungrig i alla fall! =)

Onsdag 14/4 - 09:04

Igår kväll fick jag en rosa flytning. Först blev jag helt apatisk, sedan livrädd och till sist stillade jag mig i en lugn oro.
Jag hann iof tänka igenom ganska många olika möjligheter, men ingenstans såg jag något jag kunde göra något åt eller något som skulle vara världens undergång. Det absolut värsta som kan hända är att jag får missfall, händer det så bryter jag ihop, plockar upp bitarna av mig, bygger ihop dem och går vidare. Blir barnet på något vis handikappat så vet jag att detbetyder mer jobb än med ett friskt barn, men det är ett jobb jag är säker på att Ronny och jag tillsammans kan fixa.
Bara för att bevisa för mig att det verkligen finns en guldkant på varje moln så letade mitt undermedvetna fram guldkanten på detta moln. Om jag skulle få missfall så skulle jag i alla fall få min kropp tillbaks. Fast å andra sidan, sa jag till mitt undermedvetna, nästa gång, så måste jag göra om de här månaderna, och det vill jag inte!
Ett led till att nå den lunga oron som fortfarande ligger i mig var att prata med Tiina. Hon berättade att efter hennes minne så var slemhinnan en lustiger pryl. Den betedde sig inte riktigt som man väntade sig alla gånger. Hon var så cool lugn att det smittade lite.

Sedan åt jag en sån där mumsig middag i går igen. Full portion och mätt som... Vad jag åt? Potatismos och korv förståss! =)

Torsdag 15/4 - 08:25

Jag har hittat lösningen på Ronnys problem med potatismos och korv. Igår åt jag nämligen något annat som också var väldigt gott.
Köttbullar och potatismos! =)

Nu har jag kommit i en oerhört tröttande svacka igen. Allt jag gör genererar en enorm trötthet i mig. Sover som en gris om nätterna (drömmer iof lite varje natt, senaste drömmen så var det lite klädaffär där jag var intresserad av en zigenarkjol, ett krig och en treåring som svassade runt fötterna på mig. Vad betyder det?) och vaknar pigg och glad om mornarna. Det är först när jag har varit uppe i några timmar som längtan efter sängen håller på att ta över.