Låt solen gå upp över bergen likt dina ögons smekning av mitt inre låt månens strålar belysa träden likt dina ords beröring av mitt hjärta låt dagen gry över ängarna likt din närvaro lyser upp min tid låt natten vandra över jorden likt din vandring in mot min själ 1998 Så intensivt berör du min själ att jag gömmer mig för dig Så nära kommer du mitt hjärta att jag ryggar tillbaka Så intensivt vill jag beröra din själ vill jag närma mig ditt hjärta att jag vågar mig fram igen 1998 jag vet ordens koncept jag känner teoriernas möjlighet jag har försökt förut men det är inte lätt jag vill så gärna våga tro men finner inte vägar som jag kan gå hittar bara vilse låter allt bero 1998 I rädsla och skräck bor våra hjärtan i mörker och ensamhet lever vår själar vågar vi två vi ensamma vi som räds någonsin mötas våra stigar korsas ett möte sker men vågar vi se vågar vi närma oss vågar vi bryta barriären ser dig djupt in i ögonen utmanar dig vågar du jag vågar 1998 älskade vän i smärta i sorg och i förtvivlan vill jag bära dig vill jag skydda och värna dig i rädsla och i tvekan vill jag hjälpa dig egga dig mana dig framåt min vän, framåt I din glädje gläds jag med dig I din lycka vill jag bara le Vart ditt liv än för dig vill jag dela det med dig I livets alla skiftningar följa dig, stå dig nära När livet sedan närmar sig slutet stå där, finnas där jaga bort skuggorna hålla din hand och lova även i nästa liv vara din vän 1998 Vilar i din famn dina armar runt min mage Dina ben precis bakom mina din näsa i min nacke Känner varje andetag du tar känner varje rörelse du gör Tar del av varje känsla du har får dela varje tanke du tänker Känner ditt inre som en del av mitt sammansmältna en kort sekund 1998 © Ulrika Eckeskog