smärtan...

min eviga följeslagare
du sliter i mitt inre
du drar i mitt bröst
du river i mitt hjärta
du sargar min själ

att gå en dag utan smärtan
är att gå en dag utan att möta min vän

smärtan
den siste som överger mig

1998

ros

Det var en vacker tanke
att se människan för den hon är

en så mystisk föreställning
att tro att man någonsin kan lyckas

för allt jag ser hos dig
svarar på något inom mig

allt jag någonsin ser
av dig
är en stilla spegling
av mitt inres längtan

att se en människa
sådan hon verkligen är
mäktar nog inte människan

1998

ros

Jag lyfter
provar mina vingar

Jag flyger
högre än jag någonsin flugit förr
Jag vågar
längre ut än jag någonsin vågat förr

Rädd för att falla
flyger jag ändå
Rädd för att tappa luften
virvlar jag i lusten
lusten att flyga
så långt
som jag kan nå

1998

ros

I ögonblick av tomhet
fyller du min själ

1998

ros

Djupet tar emot mig
mörkret omsluter mig

förtvivlan
och missmod
sorg
rädsla och ensamhet

Känslorna vibrerar i mig
runt mig

Smärtans olika röster
ropar, viskar
talar till mig

Längtan vaknar i mig
en längtan
efter stilla frid

1998

ros

Ser dig som du är

Jag ser på dig
ser dina masker
ser dina murar
ser allt av skydd du satt upp

Jag ser dig
ser bakom dina masker
ser innanför dina murar
ser allt du försöker skydda

Jag ser dig
ser in i dina ögon
ser din själ
ser din längtan
ser dig

att se dig
för den du är
är en gåva jag vill ge
är en gåva jag kan ge

Jag ser dig

1998

ros

Gråter tårar
salta tårar
dina tårar

känner smärtan
styrkans smärta
din smärta

lever förvirring
ovisshetens förvirring
din förvirring

ger min trygghet
värmande trygghet
min trygghet
till dig

Älskade vän
känn min trygghet
tvåsamhetens trygghet
lev i den

Jag älskar dig

1998

ros

Ovädret har bedarrat
Stormen dragit förbi

Friden har återvänt
Trygghet och ro

Lugnet lägger sig
återvänder inåt
går djupare
längre in

dväljs i djupet
djupet av min själ

Omsluts av mina tankar
funderar en stund
på stormen
på dess styrka och intensitet
på att finnas i dess epicentrum
mitt i värmen och tryggheten
och veta styrkan
ana den
känna den

tanken vandrar vidare
bäddar in mig
omsluter mig igen
i trygg förvissning
om att stormen
kommer igen

Njuter av lugnet
av ron
går i dvala en stund
går inåt, nedåt
njuter stillheten
mellan stormarna

1998

ros

rännilar över rutan
vattnet rinner sakta nedåt
som tårar på en kind

dras mot marken
sakta, stilla

tunga vattendroppar
rinner ned för fönstret
sitter innanför
tittar ut
ser bara de tunga dropparna

Din bild växer fram i fönstret
dina ansiktsdrag
ditt leende

kommer ihåg din värme
där jag sitter i min filt
och fryser

regnet avtar
molnen hänger kvar

en tår trillar ner för min kind
i avsaknad
av ljuset

1998

ros

Du tog det som var mitt
Du tog det från mig
Du tog det
utan våld
utan kärlek

Du tog min oskuldsfullhet
Du tog mitt val
Du tog det från mig

Jag kan aldrig få det tillbaks
Jag kan aldrig återvända dit

Kärlekslös kärlek
Distanserad närhet
Meningslös beröring

Det var vad jag fick

1998

ros

I mod
ligger frihet
friheten föder mod
tillsammans
i frihet
vågar vi
tillsammans i mod
frigör vi

tillsammans
vågar vi
frigöra

fria
tillsammans
att våga

1998

ros

Säg inte ett ord
säg ingenting
lyssna i stället
hör mitt hjärta slå
hör mina andetag
koncentrera dig
på harmonin
låt lugnet fritt få flöda
mellan oss
innom oss
våga lyssna
på vår samstämighet
på vår samhörighet
så säg ingenting
säg inte ett ord
bara lyssna

1998

ros

Du
fyller mina sinnen

känner din doft
ser din blick
hör din röst
fylls av din värme

Du
skräms inte av mig
inte av min intensitet
inte av någon sida av mig
inte i något läge

Du
älskar mig kravlöst
ger av dig
vilkorslöst

Du
dig som jag älskar

Du

1998

ros

Din blick
Smeker mitt ansikte

Din beröring
värmer min hud

Din kärlek
fyller mitt hjärta

Du
gör min själ hel

1998

ros

Såg en skymt av dig idag
kände att värmen ännu dröjde kvar
kände saknaden
jag inte trodde fanns

den stund vi delade
kom tillbaks till mig
jag vandrade som i trans

Mina tankar svävade tillbaks
till den korta stund vi delade då
Till den gemenskap som vi kände vi två

Minnet av din beröring lever kvar
Ser ännu så klart dina ögons blåa blick

Glädjen blandas så med vemod
Den tiden vi fick är slut
det var så vi ville ha det
det var så vi beslutade att det skulle bli

Men minnet av dig kommer alltid att följa mig
känslan av din ömhet stannar hos mig kvar

Ser med ögon dunkla av minnen
och vet att det vi hade
kommer alltid finnas kvar
Just för att vår stund blev så kort

1998

ros

Tillbaks i smärtan
den tålmodiga
slitande smärtan

Tårar ogråtna
rullar ner
fäller sig inom mig

Smärtan slitande
drar i mig
river sliter tär

Orden flyr mig
kan inte använda dem
Kan inte se dem

Tomheten fyller mig
tömmer mig på allt
kvar finns
intet

1998

ros

Hatet stjäl mina ord
du när hatet

skär som knivar i mig
trasar sönder det som var
det som faktiskt var vackert

sviker mig
igen
och sedan igen

när hatet
ilskan
jag inte vill känna

stjäl mina ord
alla de vackra orden
jag vill säga

stulna av hatet
du när i mitt inre

1998

ros

© Ulrika Eckeskog