smärtan...
min eviga följeslagare
du sliter i mitt inre
du drar i mitt bröst
du river i mitt hjärta
du sargar min själ
att gå en dag utan smärtan
är att gå en dag utan att möta min vän
smärtan
den siste som överger mig
1998
Det var en vacker tanke
att se människan för den hon är
en så mystisk föreställning
att tro att man någonsin kan lyckas
för allt jag ser hos dig
svarar på något inom mig
allt jag någonsin ser
av dig
är en stilla spegling
av mitt inres längtan
att se en människa
sådan hon verkligen är
mäktar nog inte människan
1998
Jag lyfter
provar mina vingar
Jag flyger
högre än jag någonsin flugit förr
Jag vågar
längre ut än jag någonsin vågat förr
Rädd för att falla
flyger jag ändå
Rädd för att tappa luften
virvlar jag i lusten
lusten att flyga
så långt
som jag kan nå
1998
I ögonblick av tomhet
fyller du min själ
1998
Djupet tar emot mig
mörkret omsluter mig
förtvivlan
och missmod
sorg
rädsla och ensamhet
Känslorna vibrerar i mig
runt mig
Smärtans olika röster
ropar, viskar
talar till mig
Längtan vaknar i mig
en längtan
efter stilla frid
1998
Ser dig som du är
Jag ser på dig
ser dina masker
ser dina murar
ser allt av skydd du satt upp
Jag ser dig
ser bakom dina masker
ser innanför dina murar
ser allt du försöker skydda
Jag ser dig
ser in i dina ögon
ser din själ
ser din längtan
ser dig
att se dig
för den du är
är en gåva jag vill ge
är en gåva jag kan ge
Jag ser dig
1998
Gråter tårar
salta tårar
dina tårar
känner smärtan
styrkans smärta
din smärta
lever förvirring
ovisshetens förvirring
din förvirring
ger min trygghet
värmande trygghet
min trygghet
till dig
Älskade vän
känn min trygghet
tvåsamhetens trygghet
lev i den
Jag älskar dig
1998
Ovädret har bedarrat
Stormen dragit förbi
Friden har återvänt
Trygghet och ro
Lugnet lägger sig
återvänder inåt
går djupare
längre in
dväljs i djupet
djupet av min själ
Omsluts av mina tankar
funderar en stund
på stormen
på dess styrka och intensitet
på att finnas i dess epicentrum
mitt i värmen och tryggheten
och veta styrkan
ana den
känna den
tanken vandrar vidare
bäddar in mig
omsluter mig igen
i trygg förvissning
om att stormen
kommer igen
Njuter av lugnet
av ron
går i dvala en stund
går inåt, nedåt
njuter stillheten
mellan stormarna
1998
rännilar över rutan
vattnet rinner sakta nedåt
som tårar på en kind
dras mot marken
sakta, stilla
tunga vattendroppar
rinner ned för fönstret
sitter innanför
tittar ut
ser bara de tunga dropparna
Din bild växer fram i fönstret
dina ansiktsdrag
ditt leende
kommer ihåg din värme
där jag sitter i min filt
och fryser
regnet avtar
molnen hänger kvar
en tår trillar ner för min kind
i avsaknad
av ljuset
1998
Du tog det som var mitt
Du tog det från mig
Du tog det
utan våld
utan kärlek
Du tog min oskuldsfullhet
Du tog mitt val
Du tog det från mig
Jag kan aldrig få det tillbaks
Jag kan aldrig återvända dit
Kärlekslös kärlek
Distanserad närhet
Meningslös beröring
Det var vad jag fick
1998
I mod
ligger frihet
friheten föder mod
tillsammans
i frihet
vågar vi
tillsammans i mod
frigör vi
tillsammans
vågar vi
frigöra
fria
tillsammans
att våga
1998
Säg inte ett ord
säg ingenting
lyssna i stället
hör mitt hjärta slå
hör mina andetag
koncentrera dig
på harmonin
låt lugnet fritt få flöda
mellan oss
innom oss
våga lyssna
på vår samstämighet
på vår samhörighet
så säg ingenting
säg inte ett ord
bara lyssna
1998
Du
fyller mina sinnen
känner din doft
ser din blick
hör din röst
fylls av din värme
Du
skräms inte av mig
inte av min intensitet
inte av någon sida av mig
inte i något läge
Du
älskar mig kravlöst
ger av dig
vilkorslöst
Du
dig som jag älskar
Du
1998
Din blick
Smeker mitt ansikte
Din beröring
värmer min hud
Din kärlek
fyller mitt hjärta
Du
gör min själ hel
1998
Såg en skymt av dig idag
kände att värmen ännu dröjde kvar
kände saknaden
jag inte trodde fanns
den stund vi delade
kom tillbaks till mig
jag vandrade som i trans
Mina tankar svävade tillbaks
till den korta stund vi delade då
Till den gemenskap som vi kände vi två
Minnet av din beröring lever kvar
Ser ännu så klart dina ögons blåa blick
Glädjen blandas så med vemod
Den tiden vi fick är slut
det var så vi ville ha det
det var så vi beslutade att det skulle bli
Men minnet av dig kommer alltid att följa mig
känslan av din ömhet stannar hos mig kvar
Ser med ögon dunkla av minnen
och vet att det vi hade
kommer alltid finnas kvar
Just för att vår stund blev så kort
1998
Tillbaks i smärtan
den tålmodiga
slitande smärtan
Tårar ogråtna
rullar ner
fäller sig inom mig
Smärtan slitande
drar i mig
river sliter tär
Orden flyr mig
kan inte använda dem
Kan inte se dem
Tomheten fyller mig
tömmer mig på allt
kvar finns
intet
1998
Hatet stjäl mina ord
du när hatet
skär som knivar i mig
trasar sönder det som var
det som faktiskt var vackert
sviker mig
igen
och sedan igen
när hatet
ilskan
jag inte vill känna
stjäl mina ord
alla de vackra orden
jag vill säga
stulna av hatet
du när i mitt inre
1998
© Ulrika Eckeskog