Att prata som vi en gång gjorde
att se som vi en gång såg
att älska som vi en gång försökte
så rent och klart och utan krav
Men det förflutna är för alltid borta
dagarna vi hade har alla flytt
Jag ser så mycket mera nu
så mycket längre fram
Kan inte längre se oss två med varandra
inte längre sida vid sida
Det vi en gång hade var vackert och svårt
Vi är inte ett självklart par
Många gånger svårt att förstå dig
andra gånger svårt att nå dig
Till sist gled vi så långt ifrån varandra
och mellan oss fanns det ett gap
Vi förmådde inte bygga några broar
över missförståndets djupa klyfta
Vi har alltid varit så olika
så långt ifrån varandra
svårigheterna många
Många gånger gjorde vi varandra illa
att sårade i var sitt hörn
Ville aldrig såra dig
ville bara älska dig
Men någonstans kom tystnaden och lögnerna
någonstans började vi gå olika vägar
Jag hoppas att du finner den lycka
jag inte kunde ge
hoppas du hittar en kärlek
lättare att leva med
Önskar dig allt gott på vägen
vägen som leder bort från mig
1994
När varje dag är en kamp
då är livet enkelt
då vet man vart man vill
då anar man målet
då hoppas man på bättring
Men när dagen är en likgiltig resa
mot nästa dag
då är det svårt att leva
då när ingen bättring finns att hoppas på
då när målet tappats bort
När dagens likgiltiga resa
inte har något mål
då vill jag inte mer
1994
Smärtan kommer så nära
jag vill så mycket
men är bara en
Jag vet inte vart jag är på väg
Jag vet inte riktigt vart jag är
Allt jag vet
allt jag känner väl
är smärtan
Min vän
min fiende
Smärtan
1994
Ensam i min säng
Du ligger bredvid
och sover lugnt
Jag kan inte sova
Tankarna irrar
Ensamheten kryper närmre
Du ligger bredvid
och sover lugnt
Ensamheten drar i mig
Vakna min vän
hör min gråt
Du ligger bredvid
och sover lugnt
Jag kan inte sova
Jag ligger ensam i min säng...
1996
Ser på mig själv
och använder de ögon du gett mig
nya ögon
Ja det har du gett mig
Jag ser på mig själv
från ett helt nytt håll
Det var du som visade mig
En sån gåva
en sån underbar gåva
Att få se mig själv
igen
i ett helt nytt perspektiv
Tack min vän
1997
Fattar inte vad jag läser
är så nyvaken
så ofokuserad
Men så är det inte så intressant heller
jag tänker så mycket hellre på
annat
ser ut genom fönstret
husen och träden
glider förbi
Lyssnar glatt på
morgonpasset, med gladpop :-) och struntprat
skulle vilja sitta på ön
i det rosa tornet
men vet inte ens vem som bor där
Skulle vilja prata
med dig
om allt
så som vi brukar
Nu sitter jag bara här
och ler
1997
© Ulrika Eckeskog