|
Den som mest sköter stallet är jag som heter Maria, med uppbackning av hela min familj och en del av övriga släkten. Min bakgrund är att jag är uppvuxen på en bondgård på 60-talet. Då fanns det fortfarande alla slags djur på en gård. Vi hade förutom kor, grisar och höns även ardennerhästar. De hade inte så mycket att göra för traktorerna hade tagit överhanden. Min mamma tyckte att det skulle finnas alla slags djur på en gård så när arbetshästarna inte längre hade någon funktion så köpte de en ponny. Det var en shetlandsponny
som hette Möllstorps Piggelina Min pappa fick fostra upp ponnyfölet. När hon blev tre år så var det en sommarfamilj som tog sig an att rida in och köra in henne. Så småningom så började jag intressera mig mer för ponnyn och jag lärde mig rida lite.    Sommaren -67, stofölet Piggelin, Piggelina och jag. Bakom oss står mina hästmentorer, de som jag fått kulturarvet och hanteringskunskapen av. Först är det min morfar Folke Magnusson som var en hästälskare. Sedan står min pappa Bertil Johansson som gillar traktorer och motorcyklar bättre, men han är jätteduktig på att hantera djur och tycker om att gosa med dom. Pappa berättade mycket från sin barndom bland annat var han tvungen att plöja åkrarna redan som mycket liten pojke med hästarna. Det var tungt för en liten grabb att hålla ner plogen i jorden och rätt som det var så kom det en sten som fick plogen att slå upp och pappa fick den ofta pang i ansiktet. Han slog sig och där fick han gå med snor, blod och tårar. Dom där "jäkla hästa" säger han, men då påminner jag honom att det kunde ju inte de rå för, de gjorde ju bara sitt jobb. Han har roliga minnen också från ett halvblod som farfar köpte när pappa var liten, den hästen hette "Mosse" och var jättesnäll. Pappa och mina fastrar lekte mycket med honom när de var små. Bakom pappa står min morbror Birger, han fick ett alldeles för kort liv och jag tänker ofta på honom i himmelen. Så glada de är alla tre där bakom oss.  Härligt i vattnet med "sjöhästar".  Bekanta från Stockholm på besök. Ann-Sofie och Anders Holmberg, våra "mormoar" Karin och Eva var vänninor sedan barndomen. Ann-Sofie har just nu flyttat till Öland, Södvik och kärleken(-05). Jag var med när föreningen Ölands Ponnyklubb bildades och på det första dagridlägret som genomfördes 1968. Det var ponnyer och ryttare från hela Öland med hemma hos Arne och Gudrun Svensson i Bredsätra. Styrelsen hade anlitat en ridlärare från annan ort, möjligen Stockholm. Själv hade jag lite bekymmer med lättridningen i traven för jag red nästan alltid barbacka hemma. Däremot hade jag inga som helst problem med galoppen då det var min favoritgångart.  Åren därefter gick jag på en del läger och kurser men mest red jag förstås på min Piggelina. Det var underbara somrar och många sommargästbarn samlades runt mig och min lilla ponny. Då fick jag höra mycket om hur det gick till i stallen i städerna. Mitt intresse hade vaknat ordentligt och jag slukade all litteratur från Svarta hingsten-böckerna till Hästen som hobby.  <--Upp------------------------Ner-->Eftersom min lilla ponny började att bli för liten så fick jag söka mig till andra för att rida. Jag var mycket hos familjen Elsrud där red jag mest new forestponnyn Peggy. Ibland var jag hos familjen Flink, där min favorit hette Niklas och var welshponny. Jag red även mycket på det stora halvblodet Fanny. Så småningom blev jag kontaktad av Carl Horn af Rantzien, Han importerade ponnyer från New Forest i England och jag fick i uppdrag att tämja och rida in flera av dom. Min pappa hjälpte mig i början med de halvvilda ponnyerna och efter en del hantering blev dom riktigt trevliga. Jag lärde mig mycket under de här åren både genom alla föl och unghästar men även av alla äldre hästar jag kom i kontakt med.  När jag var 15 år fick jag äntligen köpa en egen D-ponny, det blev en Ölands uppfödd new forestponny som hette Insula Maritsa. Jag köpte henne av en privatryttare. Hästen var väldigt begåvad på hoppning. Eftersom mina föräldrar ställde inte upp och körde oss till tävlingar så jag lånade då och då ut henne till en Kalmar tjej som tävlade henne med framgång. Själv red jag mycket ute i naturen och det fanns inte ett hinder som jag backade för, vi hoppade allt som kom i vår väg. På helgerna red jag flera mil om dagen, det var en härlig tid. Den första våren som jag hade Maritsa så fölade hon. Då ingen visste att hon varit dräktig så kom det som en chock. Det visade sig att det var en welsh hingst som betäckt henne under året innan. Jag döpte det fina hingstfölet till Markus Månskugga. Han var svart med en stor vit stjärn när han föddes men han ljusnade med åren och när han var gammal så var han vit med små bruna prickar (flugskimmel).    När jag var 19 år sålde jag Maritsa till Skåne och Markus till Hultsfred och flyttade till Göteborg. Piggelina avlivades och kvar hemma fanns Piggelinas sista avkomma som hette Pyttan. Jag reste ut i världen som globetrotter och fick tillfälle att träffa människor i helt andra förhållanden än vad vi lever i. Väl hemma igen efter några år så köpte jag min första stora häst, det var en valack som hette Kid och kom från Frank Magnusson i Seby. Han var korsning new forest och svenskt halvblod och 162 cm över manken. Det var en mycket snäll och trevlig häst som det inte var något som helst problem att rida eller köra in.     <--Upp------------------------Ner-->1982 köpte jag en fastighet i Sandby, Högby, på Norra Öland som i de gamla fastighetsbeteckningarna hette Klaraborg. Jag har tagit upp det gamla gårdsnamnet och vi kallas nu Stall Klaraborg. Första sommaren var det mycket jobb med att reparera och inreda stallet. Det blev ljust och luftigt med inredning av oljat trä.  Pyttan mådde inte så bra för hon hade bott i ladugården med alla kossorna och fått en del besvär med luftvägarna. Vi hade försökt få henne dräktig men det lyckades tyvärr inte. Sonat reds mest av min lillasyster Anna-Karin, han var en russvalack som blivit lite för hög, 132 cm.  Sonat såldes till södra Öland, Pyttan avlivades och istället inköptes ett stoföl av rasen Svenskt halvblod. Hon hette Indica och kom från en uppfödare i Skåne som heter Poul-Erik Lang. Indica växte upp, reds in och betäcktes. Hon fick två avkommor, den ena 1988, Idun och den andra 1989 Ida Ofir.   Ida Ofir tävlar i svår hoppning och har placeringar i SM-sammanhang.  Mina två äldsta barn som kommit, börjar komma upp i lagom ålder för att få egen häst. Vi ville ha en väldigt snäll häst som var lagom stor och till ett bra pris. I en annan by hittade vi Hector som var en ovanlig fjording. Han hade inte utvecklats som fjordingar brukar utan han var liten och smal. Men det var en utmärkt första häst.  <--Upp------------------------Ner-->  Vi tävlar för Åkerbo Hästklubb, klassen är 1.10 m. Man ser att hästen är orutinerad hon hoppar med alldeles för stor marginal, men det vittnar ju om mycket kapacitet.  Det gick åt ofattbart mycket tid och till slut massor med tålamod innan hon var färdig att lämnas över till en ny ryttare. Vi tävlade tillsammans upp på medelsvår nivå innan hon såldes till Västeråstrakten. Jag har fått
mail från ägaren till min uppfödning Ida Ofir.
Hon är jätteglad åt hästen och det tycker
jag är kanon Hej
Maria!  Camilla Lindgren och Ida Ofir i tävlingstagen.  En mycket snäll och trevlig häst som också blev populär bland många andra barn.  Cecear dog en plötslig död när han var tio år gammal, han segnade ner när vi var ute på en promenadritt i skogen.  Kommer ni ihåg, Elin, Josefine, Johanna, Hulda, Katja, My, Anne-Sofie och Maria. Clyde, Cecear och Miramis Star. Några av de första som fått undervisning i Stall Klaraborg. Flera av dessa har nått fina framgångar och lärt andra till kunskap med baskunskaper från oss.  Det
är inte dåligt!!!  Det är inte det lättaste att sälja shetlandsponnyer, det är faktiskt t.o.m. så att shettisar och travare kan man få så många man vill gratis, tyvärr. I och med det saknar de hästarna värde och då kan precis vad som helst hända med dom. Problemet är att de är alldeles för många och då sjunker de katastrofalt i värde. Men att ge bort ett djur är bland det värsta man kan göra för djuret, det gäller att höja värdet så mycket som möjligt för att människor ska vara rädda om det. För att Pepita skulle bli intressant att köpa så visade vi henne på utställning, vi hade tur, hon var så fin att hon fick guldplakett. Sedan betäckte vi henne med hingsten Kompis Mandus RS 264. Vi fick en bildserie på fölningen av nästa ägare, se den här.  Det var en korsningshäst mellan SvHb, NF och connemara. Han såldes till Stockholm och de som köpte honom tränade dressyr. De anlitade flera tränare som alla tyckte att Castro var ovanligt väl utbildad, det var roligt att få fina vitsord om arbetet som var nedlagt på honom.  Då var hon tre år och mycket väl förberedd på livet som barnhäst. Hon var när hon såldes inkörd och inridningen var pågång. På fotot är hon med på en show när hon var fölunge.  Isabella Lidbrandt tävlar Praline som hon köpt av oss, Pennys tredje avkomma. Vilken kapacitet, härlig ponny, grattis Bella!  Hulda jobbar en femårig Chickasaw som vi inköpte vid tre års ålder och tränade upp för att sedan sälja som tävlingsponny.  Här har Chicki fölat ett litet stoföl som heter Snöstjärna.  Här rider duktiga Felicia Axelsson på Ölandshoppet -09 och vinner två klasser. En bra häst till en bra ryttare .      Lamona är född, så söt med rosa nos och Ruta är en stolt moder. Dom är båda sålda.  His Majesty på grönbete. Han
är såld och ska visas som hingst Penny och Rebecka vinner Första pris på en tävling, tvåa är Vindens My Master och Johanna.   Penny och Felicia vinner allt som går att vinna hos Åkerbo Hästklubb säsongen 2007. Snyggt jobbat!  |
, hon
var föl när hon kom hem till oss 1960. Jag var bara
tre år då och lite rädd för hästarna.
Den stora ardennern Ramona var snällast fast hon var jättestor
för mig .