Historien om världens bästa band SATOR.

I juni 1987 kom bandet till under namnet Sator tidigare Sator Codex.
1987 har bandet varit i studio och spelat in låtar till första plattan.
1988 avslutas inspelningarna. Och i mars släpps "Slammer" som blir bandets genombrott.
Sator ger sig ut på turné och det blir den längsta och mest framgångsrika turnén bandet någonsin gjort en så länge.
I juli samma år släpps singeln "Oh Mama/Pigvalley Beach".
A-sidan på singeln, en cover på Lilli & Susies Oh Mama, blir en riktig hit som sålts över 10.000 ex.
När Sator spelar på Hultsfredsfestivalen i augusti utbryter rena Beatleshysterin.
5000 personer försöker tränga sig in i Teaterladan med plats för 3000.
Väggarna sprängs och flera fans får skjutsas till sjukhus.
Men ingen blir allvarligt skadad.
Resten av turnén fortsätter i samma stil.
När den i slutet av december avslutas kan bandet se tillbaka på ett hundratal spelningar i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland och USA.
Sommaren 1989 skrivs material till nästa LP.
Den 26 februari 1990 släpps "Stock rocker nuts". Sator firar genom att hårdrepa inför ännu en turné.
"The world tour" inleds i mars och fortsätter nästan året ut. Höjdpunkterna är många. Bäst kanske är när Joakim Thåström kastar sig upp på scenen i Hultsfred och tillsammans med Sator spränger iväg en rasande version av Ebba Gröns klassiker "Tyst för fan". Sator gör också några framträdanden med Die Toten Hosen i Tyskland.
Tre singlar släpps under perioden "The World/Seargent", "Restless again/Ain´t seen nothing" och "Hello Hello It´s good to be back/Dog day afternoon".
1991 spelas en demo in med fem nya låtar. De har titlarna "I wanna go home", "Skyscraper", "Slug it out", "All wrong" och "Tomorrow". Vintern avrundas med en kortare finlandsturné.
5 april fyller Sator tio år. Och det blir en stor jubileumsgala i centrala Göteborg.
Under sommaren drar Sator ut på turné med Joakim Thåström det blir årets tveklöst hetaste turné.



Nu hoppar jag till 1999 om ni vill läsa mer om Sator från tidigare år så kan ni surfa in på Sators hemsida.

Sator i Norrköping 95

Sator har släppt en ny skiva "Musical Differences". Den innehåller tolv svinbra låtar som är lite annorlunda än vad vi är vana vid.
Men jag tycker ni ska springa till närmaste skivaffär och köpa den. Ni kommer inte att bli besvikna.
Sator har även släppt fyra nya singlar: "Everybody´s making plans", "Love Mf", "Tv-night" och "Droppin Out". Den senaste innehåller fyra låtar: "Time and distance" - som är jävligt bra och en riktig rökare "Dance to the rocket from the crypt" samt "Friction" - en riktig skön låt. Och låt nr fyra "How are things in California?"
Bandet har även gjort ett par spelningar i Sverige en på Hultsfredsfestivalen som jag själv såg. Det var helt klart en av de bästa och jag har ju ändå varit med om 14 stycken. Sator har även utökat med en medlem. Daniel Levin som numera spelar bas och Kent Norberg på gitarr. Det har blivit en riktig hit med två st på gitarr och
nu är det bara att hoppas på att Sator aldrig lägger av att spela.
Världen skulle ju bli ganska tom utan "världens bästa band"!

Om ni vill veta mer om Sator så kan ni e-posta till mig.



HULTSFRED 99.

Sator i Hultsfred.
En klassiker. Ett obligatorium. I går rockade masarna dessutom nästan som i fornstora dar. Sator är Hultsfreds husband, de fyra Borlänge-rockarna (numera förstärkta med en basist från Alingsås) har i princip spelat här varje år på ett eller annat sätt. Med Thåström, med amerikanska kultpunkbandet White Flag, som coverbandet Baby Demons. I går var de bara Sator igen. Det är inte riktigt lika många som bryr sig längre, Sator spelar betydligt mer sporadiskt numera och har inte riktigt samma sensationella tajthet som förr. Senaste albumet är heller inte riktigt av "Stock rocker nuts"-kaliber. Men Sator en solig eftermiddag på Pampasscenen är speciellt. Just då, just där, är en "Pigvalley beach", en "No reason" eller en "I wanna go home" exakt vad man vill ha. Och det är ett sånt härligt publikfriande set de kör. Eftersom det är Hultsfred tänder Sator lite extra, Chips säger kul grejer mellan låtarna, Kent presenterar sig som Kurt och setet känns klart giftigare än på turnépremiären i höstas. Och nya singeln, Ramones-riffande "Time and distance", visar att det minsann inte bara handlar om nostalgi. Bara tre plus trots allt, men tre väldigt roliga plus om ni förstår.

Bakåt