Jag har själv inbillat mig att detta med att vara sig själv är, antingen en fulländad egotripp, eller i bästa fall att man inte är som alla andra vill att man skall vara. Och detta rimmar dåligt med vad andra människor förväntar sig av mig. Med utgångspungt av detta faktum antar jag att man menar med utrycket, kom som du är att - kom som vi förväntar oss.

Att vara sig själv, eller hitta sig själv, har förbryllat människan sen den dag hon kom till. Det är väl en av de största existentiella frågorna som finns! Till att börja med föds vi villrådiga och identifierar oss med än den ena, och än den andra. Sedan bryter vi oss ut från skal efter skal och det slutar med att vi sedan inser, att det vi söker står inte att finna.

Jag kan framkalla en å annan minnesbild om att jag försökt att komma på vem jag är, jag har aldrig kommit fram till den dörren men blivit varse många andra som stått där.
-De visste vem jag var.
Det har hänt att jag inte tyckte om bilden de såg av mig, och ändrade mig för att hamna i det fördelaktiga ljuset som inte leder någon vart. Nu viste ju inte de heller vem jag var.

Nåväl! Dilemmat är följande: Då någon vet vem du är blir det snart fler som tror sig veta det också. Det leder till att snart har de skapat sin egen seriefigur. Kalle Anka är ett bra exempel, han är beständig. Alla vill att han skall vara just så som han är, det är tryggt på nåt sätt. En människa däremot är någonting annat, att vara så som en människa är att utvecklas och det följer henne livet igenom.

Forts... | Till artikel | | Sajtbas |