|
Återigen var det
nytt deltagarrekord för golftävlingen. Trots ett fåtal sena återbud,
från bland annat regerande mästaren Anders Olofsson, var det ett
mycket starkt startfält som samlades på Mellbys korthålsbana
tidigt på lördagsmorgonen. Bland de nya fanns en hel hop spelare
som aspirerade till arvtagare av den mytomspunna vandringspokalen. Såväl
Jerker Nordh som Johan Nilsson hade på försäsongen visat upp ett
spel som fick de övriga deltagarna att anstränga sig än mer för
att visa vem som är den rättfärdiga vinnaren. Dessutom kom ett gäng
med fäste i Växjö och där ingen visste vilken kapacitet som gömde
sig i dessa kroppar. Deltagarna räknades till 30 stycken grabbar
och en tapper tjej.
Intresset var
stort och förväntningarna höga inför fredagskvällen ceremoni då
det avslöjades vilka handicap som skulle gälla och den nu
traditionella lottningen genomfördes. Trots att ledningen arbetat
fram ett handicapsystem efter alla golfens regler fanns det självklart
spelare som var tvungna att uttrycka sitt missnöje. Denna afton var
det inte många som vågade sig på de starkare dryckerna, med tanke
på morgondagens stora evenemang. Det fanns givetvis undantag, vi tänker
då på bilen som rullade in till Båstad. De testade den omvända
taktiken och tjuvstartade med några tequilas redan denna kväll. Frågan
var bara om inte Joel även hade tjuvat på spriten också på lördagsmorgon,
då det förekom klagomål att han luktade färsk sprit.
Tävlingen drar
till sig allt större intresse inte bara bland deltagarna utan även
bland släkt och vänner. Så 09:45 när det var dags för den förste
spelaren att slå ut från tee hade en ansenlig mängd publik
samlats för att beskåda spektaklet. Trots detta massiva tryck
visade Anders Mattsson varför han en gång i tiden stått som
segrare i tävlingen. Med en välriktad pitch placerade han sig inte
många decimeter från hål. Att svara upp mot ett sådant utslag
var inte det lättaste, men att döma av utslagen från övriga
deltagare så kunde man ana att det krävdes något extra för att gå
segrande ur denna strid. Vissa av växjöspelarna valde dock att mörka
formen under de första hålen. Anders Bojmar tog det säkra före
det osäkra och tog maxslag på de första fyra hålen, medan Markus
Blom slog provisoriska bollar på såväl ettan som tvåan för att
vagga in motståndarna i falsk säkerhet.
| Sedvanligt
så samlades boll efter boll runt nians green. Efter många bra/dåliga
slag, glada tillrop, tjuriga miner och mycket skratt hade en ledare
utkristalliserat sig. Kristoffer Åström fick med nerverna utanför
tröjan se både Matti och Jerker slarva bort vinsten på sista
hålet.
Det var 31 golfare |
|
| plus anhöriga och vänner som till slut kunde
konstatera att vi
även för fjärde året i rad hade fått en första
gångs vinnare... |
| Den hårda dusten
på golfbanan tog på intet sätt musten ur folket, utan efter en välbehövlig
matpaus, gav sig stora delar av festfolket ner till stranden för
att spänna muskler och visa vilken talang som fanns för
beachfotboll. Eftersom vi även detta år hade bjudit in det fina vädret
var det många som valde att gå lättklädda på stranden. |
|
| Vem
minns till exempel inte Fredrik Asks vältrimmade beachboykropp!? |
|
Efterhand kände dock de flesta att det var dags att göra sig i
ordning inför kvällens stora bankett. Återigen var ledningen oerhört
tacksamma för de själar som ställde upp och hjälpte till med förberedelserna
till maten. För ska man lyckas mätta samtliga 52?? magar krävs
det som sagt åtskilliga kvantiteter av både mat och dryck. |
|
| Matansvarig
Gunnarsson tog själv tag i kniven i år för att visa de
övriga ett å annat trick! Sen är
det i och för sig inte alltid det lättaste att behålla maten i
magen. Detta året visade dock det motsatta könet att även
”Kvinnor kan”, i alla fall får man väl tyda den välriktade
pizzan på tröskeln till damtoan på detta. |
| Efter att maten
var serverad och den första tequilan runnit ner var festen i full gång
på Hökargården, som hade fått nytt förtroende. Nytt för året
var att en disc-jockey hjälpte till att underhålla de danssugna.
Dock tog det inte lång tid innan han fick stiga åt sidan för
Anders Mattsson som ville visa att hans gamla takter fortfarande
sitter i. Om så var fallet låter vi vara osagt, men en som
givetvis verkade uppskatta den tillfällige jockeyn var hans sambo
Kristin som vägrade lämna dansgolvet. |
| Ett annat tecken som visade
att det var ett lyckat partaj kan man väl tyda ur Kyzzes beteende.
Enligt hans agenda hade han planerat in en stillsam middag i goda
kamraters sällskap i Mellbystrand. Men han insåg tidigt att ett
missförstånd uppstått, varav han skulle lämna festen vid ett
tidigt stadium tillsammans med Pontus |
|
| och Martina. På vägen ut
sprang han dock på ett flak med öl, vilket fick honom att vända på
klacken och var en av dem som stod hela distansen. |
Senare på kvällen
fick festen ett oväntat besök av ingen mindre än ”Torsk-på-Tallin-Mange”
i skepnaden av Per Almén. Efter att ha placerat prispokalen i
soptunnan ställde han sig på bordet och började med en härlig
frekvens att sparka ner glas och flaskor som inte hade där att göra.
Ett annat besök som väckte känslor var släkt till delar av
ledningen. Med all tydlighet försökte han förklara att detta var
en privat fest och att de kanske skulle börja tänka på refrängen.
Festen höll trots detta på långt in på småtimmarna. Under
tidigare år har det alltid varit en fortsättning på någon av
krogarna i de närbeligggande städerna. Ett litet gäng testade i
och för sig lyckan på Strandhotellet och visst fann Daniel
Blomqvist lyckan även denna gång.
Men
även trevliga kvällar måste ha sitt slut och klockan 04:00 tändes
lokalerna och folket fick börja denna långa vägen hem.
Helgen avslutades
som vanligt med städning på Söndagen. Ett lika moloket som
tappert gäng hade som vanligt samlats för att städa bort de
värsta minnena från helgen. Allt var klart, dörren var låst,
larmad och vi var på väg till bilarna när larmet helt plötsligt
går! H*lvete vad gör vi nu och vad har vi gjort för fel?? Helt
plötsligt svänger ett fönster upp och det visar sig att vi glömt
Hampus på toaletten...
|
