Lördag morgon och dax för tävling. Så gott som alla infann sig vid Mellbystrands Golfbana vid utsatt tid. Några var dock heta på gröten och var på plats en timme före, för att hitta formen. Anders O, som tycker att två timmars sömn är mer än nog, och Blomman, som länge kämpat för att ta hem den åtrovärda bucklan. Dessvärre drabbades också fältet av återbud på matchdagen. P Almén drabbades tyvärr av ett mystiskt virus på morgonen, vilket tydligen satte sig i bröstet. Ett skumt virus som inte syntes till kvällen innan när han dansade runt i Halmstad. Tack o lov var han fit for fight när det var dags för pizza och öl något senare. Det är det som kallas för kämpatakter: man kan om man bara vill. Även festgeneralen D.Lundholm fick stryka på foten med en krånglande axel som såg bättre å bättre ut för varje tequila som slank ner på kvällen.

Eftersom han gick I den näst sista bollen var de framförvarande bollarna lyckligt ovetande om hans framfart. En bit in I tävlingen ledde Tomme P, som tidigare år onekligen mörkat sin talang. Men den som länge och väl fick en smak av segersötman var F Ask (beachpojken ni vet) som gör ständiga framsteg trots den felvända svingen. Även Kim W och Martin K visade att de blir att räkna med i framtiden.

Eftersom golfen kräver en tidig morgon för de tävlande och att det på vissa håll slarvas med en ordentlig frukost, var det mången hungriga magar ute på mellbystrands golfbana efter nio krävande hål. För att råda bot på detta, samlades de flesta på Strandhotellets eminenta uteservering. Det skall dock sägas att praon som ansvarade för beställningarna hade vissa problem att sköta sina uppgifter. Det fanns några stycken som fick vänta en bra stund på den beställda måltiden. En som dock inte kunde klaga på sin portion var M Eklund. Efter en förfrågan om lite extra potatis fick han ett lass som motsvarar en normal människas veckoförbrukning av potatis. Men som sig bör efter en sådan måltid, så fick han ta sig en liten tupplur för att återhämta sig.

För oss andra som fortfarande hade kraft över för ytterligare aktiviteter, var det dags för den prestigefyllda fotbollsmatchen. Men efter att granskat stranden och sett de begränsade ytorna fann vi en gräsplan som fyllde vårat behov perfekt. Den kanske inte höll de mått som FIFA kräver, men vilken fotboll där spelades.

Martin K insats i kassen, där han fullständigt spikade igen och fick oss att tänka tillbaka på de tider då Rio-Kalle var som bäst.

Matchen i matchen, Nyberg d.ä. mot Nyberg d.y., som hade sitt epicentrum i en nickduell. Där den erkännt duktige nickaren Magnus, fick ge sig mot Markus och fick oss att tänka tillbaka till Ralf Edströms glansdagar

Eftersom styrelsen är personer som trivs med de traditioner som skapats, var rutinerna desamma vad gällde kvällens arrangemang. Det vill säga att de som har tid och möjlighet hjälper till med att förbereda maten, iordningställa festlokalen (som givetvis är Hökargården) och ta tillfället i akt att prata lite strunt med gamlingarna i bastun. Traditionen bjuder också på att styrelsen (Daniel) köper alldeles för mycket grönsaker, men ändå bestämt hävdar att allt skall skäras upp så att det finns något att slänga dagen efter. Eftersnacket till golfen börjar nu bli allt tydligare och en efter en ansluter till Hökargården.

Långbordet består denna gång av 45 stycken hungriga och törstiga själar. Och folk hinner inte mer än sätta sig förrän första skålningen av tequila är avklarad. Och fler kom det att bli. Maten avnjuts med lite lugn skvalmusik i bakgrunden. Men när tonerna av E-types ”Campione” ljuder förstår alla signalen och börjar glatt klappa igång. In kommer dagens segerherre, Marcus Leifby, och tar emot folket stående ovationer. För att visa sin uppskattning tar han ett ärevarv innan det är dags för det obligatoriska segertalet.

Successivt höjs musiken från DJ Johans avancerade musiklåda. Folket rör på sig från middagsbordet för att njuta av det fina högsommarvädret som var med oss under hela dagen. En som dock börjar röra sig mer och mer ostadigt är Markus Nyberg, som behöver god hjälp från väggarna för att hålla sig på benen. Men det hindrar honom inte från att ensam inta dansgolvet och visar de dansrädda att man inte behöver kunna de mest avancerade stegen för att beträda dansgolvet.

Som sig bör fanns det även detta år en speciell låt som uppskattades mer än någon annan. Detta år var det Melody club som fick äran med den mycket dansvänliga ”Palace station”. Inte helt oväntat var det Martina och Nina som visade framfötterna tidigt på kvällen och drog successivt med sig fler och fler dansanta killar. Och framåt småtimmarna var det tre glada killar som helt dominerade dansscenen. Joel, Per och den sent inkomne Henrik Larsson gav järnet fram tills diskjockeyn och den ende kvarvarande värden beslöt sig för att avsluta kvällen.

Då undrar kanske de oinsatta varför bara den ena värden var kvar. Jo, det var nämligen så att de båda värdarnas kvällar hade helt olika utseende. Med respekt mot arrangörerna väljer vi att inte nämna dem vid namn. Den ene valde att traska hem framåt halv två-tiden, eftersom han var den ende som stod still och allt runt omkring honom bara snurrade runt. Ingen skall dock klandra honom för hans tajming, då han precis hunnit innan för dörren hemma då …! Även den andra arrangören gav allt mindre fokus på festen, då det ryktas om att en kvinna gavs allt mer plats vad kvällen utvecklades. Vid summeringen dagen efter var dock båda arrangörerna helt överens om att det hade varit en mycket trevlig sammankomst, där en mindre incident inte kunde förstöra helheten.

Saker att minnas från festen:

Det syntes en ökad popularitet för den nya ljusdrinken, där även den oinvigde var välkommen att smaka.

Att biljardbordet kom till nytta mot alla odds. Det visade sig att den även fungerade alldeles utmärkt som en viloplats för den trötte.

Hjärnan funkar precis lika bra med lite tequila i kroppen. Hur kan man annars förklara att man börjar smyga på det hus som tidigare under dagen upplevt inbrott. För det kan väl inte verka misstänksamt att några ligger och smyger runt huset senare samma natt…