Tillbaka >>

Det här är jag ...

Världen är stor. Och det var de internationella frågorna som från början fångade mitt intresse för politik. Jag studerade vid Institutionen för Freds- och utvecklingsforskning i Göteborg och förstod på allvar hur orättvis världen är. Och hur viktig fördelningen av naturresurser är, för krig och fred och för allas vår överlevnad. När jag sedan studerade ett år geovetenskap med teoretisk och praktisk kunskap om mark, vatten, berg och luft, växte sig intresset än starkare. Plötsligt förstod jag vidden av läckande soptippar, påverkan på klimat, jorderosion och mycket annat. 1993 flyttade jag från Göteborg till Bollebygd där jag funnit kärleken. 1994 var det val och när Bollebygd som nybliven egen kommun körde igång 1995 var jag med och startade upp lokalavdelningen av Miljöpartiet samt satt i Tekniska nämnden.

1997 började jag arbeta som den enda anställda för Green Forum, Miljöpartiets biståndsorganisation. Vi arbetade hårt med miljöfrågor, demokratifrågor och praktiskt biståndssamarbete med länder i Central- och Östeuropa, Afrika och Latinamerika och med det globala gröna samarbetet som började ta form. 2001 föddes mitt första barn och i och med det började pendlingen till partikansliet i Stockholm kännas övermäktig. När andra barnet kom 2003 bestämde jag mig för att börja tänka nytt. Jag hade redan ett litet konsultföretag där jag arbetade med informationshantering och utbildning vid sidan av, för att pröva på, och beslöt att satsa på det och att försöka vara så mycket som möjligt med mina barn under deras småbarnsår. 

Jag gick från det internationella intresset och arbetet till en väldigt liten värld, som inte är mindre viktig. Vi måste våga koppla samman de globala frågorna med regionala och lokala frågor. Där varje människa blir viktig och varje beslut.

När jag 2005 blev tillfrågad om att kandidera för Miljöpartiet till region och riksdag hade jag under flera år inte varit mer än vanlig medlem i partiet. Följt debatten på avstånd, utifrån, så som de flesta väljare gör. En nyttig erfarenhet efter åren i Stockholm där närheten till information och intern partidiskussion var stor. När jag blev tillfrågad som kandidat hade jag ingen klar bild av vad jag ville med uppdraget, utom att det kändes viktigt att som egen företagare, ung kvinna och småbarnsmamma vara delaktig i politiken. 

Egentligen är jag ganska blyg och torgmöten är nog inte riktigt min grej. Och när journalister ringer blir jag smått skakis. Inga bra egenskaper för en politiker kanske…

När miljöpartiet frågade om jag ville kandidera till region och  riksdag i valet 2006 blev jag förvånad och lite stolt. Men nej - det var omöjligt. Kvinna, mellan 30-40 år. Tre små barn. Eget företag. Ekvationen var redan omöjlig som den var. 

Det långt mer bekväma soff-tyckandet var helt klart lockande, men så mycket förändring kommer ju inte ut av det. Därför bestämde jag mig för att ställa upp och försöka göra det på villkor som jag kan stå för och förena med den livssituation jag befinner mig i.

Då tänkte jag mig en lång vår 2006, att forma mina tankar kring vad jag skulle försöka uträtta den kommande mandatperioden, om jag blev vald.

Men tempot var högre än jag trott. Och ganska snart kom krav både från mig själv och omgivningen att försöka ta ställning till vad jag vill jobba för. Jag försöker hela tiden att lära, lyssna och utifrån detta formulera ståndpunkter som jag tror på. Det betyder att mina målsättningar kan ändras under resans gång, om väljare övertygar mig om att jag tänkt fel. Det betyder inte att jag är velig eller saknar ryggrad. Det betyder att jag som politiker är beredd att lyssna och vill ha en ständig dialog. Som väljare hoppas jag att Du hör av Dig till mig och berättar om vad Miljöpartiet och jag bör ha för politik - en politik jag är stolt över att ha fått förtroende att arbeta för att genomföra…

Efter valet 2010 fick jag det stora förtroendet att bli gruppledare för Miljöpartiets regionfullmäktigegrupp och ordinarie ledamot i regionstyrelsen Västra Götaland.Det här är några punkter som jag tycker är särskilt viktiga:

att de politiska besluten ska göra det möjligt för människor och företag att ta eget ansvar för miljön
att sjukvården ska se hela människan eftersom sjukvård är mer än medicinsk vård
att hälso- och sjukvården ska komma till den enskilde, i stället för tvärtom - det ska vara lätt och enkelt att ha med vården att göra
att de globala miljö- och rättvisefrågorna ska synas i regionpolitiken
att regionen som ägare till Västtrafik tar ett aktivt ägaransvar för kollektivtrafiken och bygger ut kollektivtrafiken och har rimliga biljettpriser
att Västra Götalandsregionen ska föregå med gott exempel genom att ställa miljökrav och rättvisekrav i offentlig
      upphandling

Företagarfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Det är där de flesta nya jobb kommer. En del frågor avgörs i riksdagen, andra i regionfullmäktige:
att de politiska besluten ska göra det möjligt för människor och företag att ta eget ansvar för miljön
att företagspolitiken inte bara är anpassad efter medelstora och stora företag, utan också för enmansföretag
     eller de med ett fåtal anställda
att man som egen företagare ska få en mer självklar del i välfärdssystemen, t ex när det gäller a-kassa och
     försäkringar för arbetsskador
att familjepolitiken blir mer flexibel och möjliggör mer vardagstid tillsammans med barnen
att Sverige har ett starkt bistånd och samtidigt arbetar för rättvisare handelsregler mellan rika och fattiga länder

Den nationella politiken är det inte lätt att rå på från regionfullmäktige i Västra Götaland, men en hel del kan göras. T ex att driva på ekologiska, etiska och sociala krav i offentlig upphandling. Om Västra Götaland kan arbeta för schyssta bananer och grundläggande arbetsvillkor även hos underleverantörer, kanske staten också kan så småningom… Och hur det än går är det bättre att försöka göra något – här och nu – än att inte göra något.Vi kan som region  påverka riksdag och departement.

Västra Götalandsregionen är stort. Här finns mycket att påverka. Fortfarande känns det svårt att greppa regionen och dess organisation och förstå var i allt detta som jag ska kunna sätta ner foten och säga: Stopp, här vill jag påverka. Och sedan se ett resultat. Här har jag stort stöd av vår fullmäktigegrupp – som är mina viktigaste arbetskompisar. Tillsammans är vi mer än det vi som enskilda politiker förmår vara.

Under mandatperioden kommer jag att arbeta så hårt jag kan för att så mycket miljöparti-politik som möjligt ska finnas med i beslut, genomförande och uppföljning. Men jag gör det med de villkor som råder i mitt liv – att jag också vill krama mina barn, och krama dem kanske framförallt när de är sjuka, vilket de kan vara ofta och länge ibland, glädjas tillsammans med familjen över livet, krama min man och träffa mina vänner. Som ledamot i regionstyrelsen har jag för första gången i mitt liv förmånen att bli arvoderad på heltid. För första gången är MP - och jag - med och leder hälso- och sjukvård och kollektivtrafik för ca 20 procent av Sveriges befolkning. Så stort är Västra Götaland med sina 49 kommuner. Det mesta av vardagen är rolig och spännande men ibland väldigt tuff med långa dagar, där 14 timmar inte är en ovanlig längd på arbetsdagen. Någon gång ibland vill jag göra som i barnboken jag läser för min yngsta dotter - hoppa på mobiltelefonen och glömma världen utanför. Ibland måste man våga säga nej, stopp och tänka på sig själv och den lilla nära världen.

Helt säkert kommer jag att misslyckas med en del, men att våga misslyckas är en förutsättning för att också kunna lyckas. Miljöpartiet och miljöpartister ska våga driva på, våga gå före. Då måste vi lämna det trygga och det invanda och våga tänka nytt. Och våga ta några smällar. Så döm oss inte för hårt när vi går på pumpen ibland. För det som är ett misslyckande idag eller kanske flummigt och svårgenomfört, kan vara en liten, liten, del i det pussel som heter framtiden. Facit har vi först efteråt. Besluten tar vi nu.

Tillbaka >>