Växjö 30 april
Frustration
Det är
den 29 april. Solen skiner och temperaturen har äntligen
stigit över 10 plusgrader. En bra bit dessutom. Öster
ska spela hemma mot Enköping. Allt känns toppen. Planen
borde vara grön och fin i eftermiddag tänker jag stilla
för mig själv.
Mitt pojklag som jag tränar skall vara bollpojkar till A-laget
för första gången. En stor dag. Skönt att
vädret ser ut att vara med oss.
Yngste sonen Patrik frågar som vanligt:
- Hur tror du det går i matchen?
Jag försöker härma tränare Kouznetsov när
jag säger.
- Det blir en mucket tuff match. Vi vinner med 4-1.
Samlingen för bollpojkarna är en timma före match.
Johan och jag skall hämta några lagkompisar på
vägen så vi sticker iväg lite extra tidigt. När
vi kommer ut till bilen ser vi att det fina vädret helt plötsligen
har ändrat sig. Nu skiner inte solen alls längre. Nu
regnar det.
- Övergående, muttrar jag till Johan.
Det är inte övergående. När vi kommit till
Värendsvallen har det redan bildats stora vattenpölar
på gatorna. Temperaturen har sjunkit tre grader under färden
från Öster till Värendsvallen.
Frustrationen börjar komma. Öster är ju
i behov av en bra start med både publiksiffror, poäng
och spel, annars börjar Växjöborna gnälla.
Så är det och så har det nästa alltid varit..
Efter att ha överlämnat bollpojkarna i trygga händer
skall jag hämta yngste sonen Patrik på hans träning.
Han avbryter den 20 minuter för tidigt. Han vill ju inte
missa matchen. Nu har regnet tilltagit i styrka.
När vi kommer i på Norra ståplats kan vi direkt
se att våra bollpojkar redan blivit ordentligt blöta.
Bara matchen kommer igång tänker man för sig själv
ska vi nog visa de där Enköpingsborna hur fotboll skall
spelas. Vi kan ju lira boll vi. Och att det regnar är nog
egentligen bra. En bra start vore ju förstås fint.
Det blir ingen bra start. Paldan är på sitt
allra givmildaste humör. Hans felpassning friställer
gamle bajen-spelaren Peter Berggren som slår till 0-1 efter
fyra minuter. Regnet tilltar.
Jag som av egen fri vilja valde att stå på ståplats
istället för att sitta under tak på huvudläktaren.
Nu börjar man bli ordentligt blöt. Och saken blir förstås
blir inte bättre av att Enköping gör ytterligare
två mål innan Mathias Johansson i slutsekunder petar
in bolljäveln i målet. 1-3. Då är man redan
dyblöt genomfrusen och besviken och inte minst frustrerad.
Fast en halvtimma efter slutsignalen är det bara förlusten
som svider. Det kommer den att göra fram till på söndag.
Då jävlar se upp Brage och pizzeria Valentino
nu kommer vi igen. Vem minns inte fjolårets resa från
ett sommarfagert Växjö till ett isande kallt Borlänge.
På pizzeria Valentino kom beskedet om att matchen var inställd.
50 mil i en buss för en pizza. Det är också frustration.
Men så är livet för en fotbollssupporter.
SVEN ÅKERDAL