Bolognesen
är en stor hund i en liten kropp. Trots att den inte är högre än 30 cm i
mankhöjd, är det en väldig modig hund. Den älskar sin familj över allt
annat på jorden, och känner den att någon i familjen är hotad, så kan denna
lilla söta hunden bli som förbytt, och bli alldeles rasande. Bolognesen är en
väldig gammal ras. Redan på 1100-talet tror man att Bolognesen fanns i staden
Bologna. Sin höjdpunkt nådde rasen under renässansen. De gavs som gåvor till
olika kungahus, där de små vita hundarna fick sin givna plats i salongerna.
Under slutet av 1800-talet minskade bolognesen i antal, och den blev mycket
ovanlig. Först 1970 började man se en ökning och att intresset ökade för
rasen. Det finns troligen inte fler än ett par tusen bologneser i hela världen.
Bolognesen
ska vara liten, substansfull och kompakt liten hund med lång, fluffig och rent
vit päls.
Skillnaden
på bichon frise och bolognesen är att bolognesen inte klipps och fönas utan
den ska ge ett tufsigt, opolerad, närmast vildvuxet utseende. Men för den
skull får den inte vara okammat och tovig i sin päls.
En bolognes ska ha en kvadratisk kroppsbyggnad, dvs att mankhöjd och kroppslängd är lika. Den har kortare hals och ska vara mindre vinklad än bichon frisen. Bolognesen har mera stop, och dess ögonfärg kallas för mörk ockra.
Bolognesen
är en hemkär liten hund. Det säjs att den är en enmanshund. Det tycks stämma
så till vida att den utser en i familjen till sin favorit. Det hindrar den inte
från att vara knuten även till de andra familjemedlemmarna. Fördelen med den
starka bindningen till familjen är, att man nästan aldrig behöver ha koppel på
en bolognese.
Bolognesen
varken jagar eller vallar. Den är avlad som en ren sällskapshund. Bara den får
vara med sin ägare, så är den nöjd. Allt
annat kommer i andra hand. Rasens lite lugnare sätt gör att den inte är road
av lek och stoj. Visst kan den hämta en boll om ägaren verkligen vill det, men
det är en eftergift åt en kär matte eller husse. Bolognesen ska vara en värdig
och cool hund. Bara för att den inte rusar runt och leker är det ingen tråkmåns.
Den är full av ideer och uppfinningsrikedom.
Bolognesen
är måttlig intresserad av främlingar. Men därmed inte sagt att den är rädd
eller aggressiv, när den träffar främmande människor. Ger man bolognesen tid
att få bekanta sig med främlingar har man dom snart sittande i sitt knä.
Visst
ska pälsen skötas, fastän den ska se vildvuxen ut. För att den ska behålla
sin vita färg behöver den badas ung. var tionde dag. Då kammas hunden
ordentligt igenom sin päls, och sedan badas den. Efter badet får den självtorka,
för att få sitt karaktaristiska utseende.
För
den som vill ha en liten hund med en hel del ”storhundsegenskaper” är
bolognesen ett ypperligt val. Den är trofast, vänlig och lugn och älskar sin
familj över allt annat.