ANTARKTIS
The fair breeze blew,
white foam flew,
the furrow followed free..... we were the first, that ever burst
into that silent see
Vilken underbar resa. Äventyr på hög nivå. Redan i Ushuaia fick jag en försmak på vad som komma skulle. Vi gjorde en båtresa på Beaglekanalen och här stötte vi på en stor koloni med magellanpingviner och de var precis så söta och gulliga som jag hade föreställt mig dem.
Världens blåsigaste hav,
ja det säger man om Drake Passage och den här
gången
stämde det verkligen in. Båten gick från Ushuaia på kvällen och
vid 1-tiden på natten var vi ute i Draksundet och då kom stormen, som
verkligen var en riktig storm. Vindstyrkan var uppe runt i 32m/sek och
vågorna gick höga. Vi hade blivit litet förvarnade
om att det skulle komma att blåsa under natten. Akademik Sergey Vavilov, båten, kunde endast vara
i rörelse för att parera de mycket höga vågorna, som bara fortsatte
att
skölja över båten under 2 dygn och när vi praktiskt taget inte kom
någonstans.
Kaptenen på båten berättade att han varit med om värre stormar, men att han
ändå
räknade detta som en riktig storm. Stormen avtog så småningom och vi väntade på en orkan som var i antågande,
men tack och lov så kunde vi gå vid sidan om den.
Under båtresan ned hölls
många olika föredrag på båten och jag fick lära mig en hel del om
späckhuggare,
pingviner, foto m m Jag klarade mig helt utan sjösjuka och det var skönt, för
jag
hade hört så mycket om det förskräckliga havet utanför Cap Horn.
Efter två dygn med storm så kom vi ned till Sydshetlandsöarna och här
började
det verkliga äventyret. Bara tanken att ute på öppet hav stiga i en zodiak
var
litet pirrigt, men det gick lätt med litet hjälp. Vi gick iland och mötte de
första
pingvinerna, hakremspingviner. De var precis så som jag hade föreställt mig
dem.
De granskade oss mycket noga och kom gärna fram och tittade på oss. Det var
kallt och blåsigt, så ungarna stod och kurade bakom stenar och klippor. På
stranden
låg även pälssälar. Pälssälarna visade vara tämligen argsinta och det
gällde minsann
att hålla sig på gott avstånd från dem.
Två gånger varje dag gjordes utflykter med zodiakerna. Jag deltog alla gånger
och det blev 5 - 6 timmar varje dag, ibland med landstigning, ibland bara
cruising
bland isbergen. Det hände nästan alltid, när vi var ute på cruising att vi
fick se
sälar, wedellsäl och krabbätarsäl, men även valar och då blev utflykten en
kombinerad
rundtur och djusafari. Guiderna, som även var förare, var mycket kunniga och
berättade
mycket under utflykterna och försökte även ta oss dit det fanns djur, så jag
fick
verkligen tillfälle att se många olika djur. På kvällarna visades ofta fina
filmer och
guiderna turades om att berätta om djur, fiske, fotografering och annat.
En dag var det gott om knölvalar i närheten av fartyget och flera av
zodiakerna
åkte då ut och här fick jag mitt livs upplevelse. Valarna var helt enkelt
lekfulla
och roade sig med att dyka under och mellan zodiakerna. De dök upp så nära
att man nästan kunde ta på dem. Det verkade helt enkelt som om de granskade
människorna i båtarna. HELT OTROLIGT! Enligt guiderna var det en hona med unge
och det verkade nästan som om honan visade sin unge hur den skulle bära sig
åt i
närheten av en zodiak full med människor. I över en timme var valarna runt zodiakerna och detta var en naturupplevelse, som jag aldrig kunnat drömma om,
men naturligtvis hoppats på när jag reste till Antarktis.
Det blev många besök på pingvinöar och det var verkligen roligt att se dem
komma
trippande upp ur vattnet. Speciellt på Cuverville Island vimlar det av
pingviner, åsnepingviner. Jag hade drömt att få gå iland bland pingviner och
den
drömmen slog in, för jag fick verkligen se pingviner, även om de allra
största inte
fanns där jag befann mig - tyvärr. Man kan inte få allt. En dag såg jag det
grymma
djurlivet. En stormfågel jagade en grupp pingvinungar och här gällde bara
utmattningsmetoden. Den jagade helt enkelt ungarna till någon av dem inte längre orkade
springa
undan och då blev ett lätt byte. Jag såg hur den några gånger fick tag i
ungar, men de
kämpade sig fria, men frågan var bara hur länge alla skulle orka med det.
Vi gick iland även på Antarktiska halvön och här roade sig pälssälarna med
att åka
kana i snön. Pingvinerna var suveräna med att kunna hoppa direkt upp ur havet
och
upp på flera meter höga klippor. Det var en fröjd att se djurlivet här nere.
På resan tillbaka upp till Ushuaia passerade vi utanför Cap Horn och den här
gången
kunde vi se klippan, även om det var molnigt. På resan tillbaka upp genom
Drakpassagen
var vädret riktigt fint och det blåste nästan inte alls. Båtens befäl hade
beslutat att ta
god tid på sig för passagen, men det kom ingen speciell vind och vi kunde
glida fram
lugnt och stilla förbi Cap Horn.