SOUTH GEORGIA, ELEPHANT ISLAND
Falklandsöarna och Antarktis
2007 - en ny resa
Vem kunde väl
ana att jag ännu en gång skulle komma till de här trakterna. Resan
började med att vi besökte Falklandsöarna och här stötte vi på de små
söta rockhopparpingvinerna. Att jag gjorde det beror på att jag väldigt gärna
ville komma till Sydgeorgien och det fanns bara den här möjligheten att få komma
dit, eftersom en resa till enbart Sydgeorgien skulle ställt sig mycket, mycket
dyrare.
Det finns även många andra djur på Falklandsöarna och vi såg en hel del
magellanpingviner och åsnepingviner. Det var ett rikt växt- och djurliv.
Vad vi också förknippar Falklandsöarna med är kriget mellan
Storbrittanien och Argentina. Besöket på Falklandsöarna varade endast en
dag, för vi skulle vidare till South Georgia. Under resan fick vi höra
många fina föredrag om Scott, Amundsen och Shackleton, så när vi nådde
Sydgeorgien var vi ganska informerade om de stora upptäckarnas resor.
En av de platser vi besökte på Sydgeorgien var Grytviken, som är en gammal nedlagd
valfångarstation där norrmännen bodde och verkade tidigare. Här ligger Shackleton
begravd och naturligtvis besökte vi graven,
som ligger mycket vackert på en sluttning. Men, det var inte bara
upptäckresandenas platser vi besökte, vi var här för att titta på de
stora pingvinkolonierna som finns här. Det bor inte många människor på
South Georgia, utan det är bara i Grytviken som det finns ett 90-tal
personer bosatta och de flesta arbetar med muséet och en del
byggnationer. Det finns en liten kyrka i Grytviken samt ett museum och
ett postkontor. Under sommarhalvåret kommer det några fartyg med
turister hit. Naturen på South Georgia är mycket vacker och dramatisk
med stora snöklädda berg. Ön är känd för sitt ombytliga klimat och
här kan det blåsa upp till full storm på bara några få minuter. Vi hade
dock alldeles strålande sommarväder under vår vistelse på ön. Vi åkte
runt och gick iland på flera olika ställen och besökte flera olika
pingvinkolonier.
Jag hade väntat så på att få se de stora kungspingvinerna och nog fick
jag se kungspingviner. De fanns i tusental på ön och det var bara att
vandra fram bland pingviner och pingviner överallt. Halt osannolikt.
Pingvinungarna var mycket nyfikna och sällskaplig, så satte man sig bara
ned en stund, så hade man genast en grupp nyfikna ungar omkring sig. De här
pingvinkolonierna gjorde ett oändligt starkt intryck på mig och jag ville inte
gärna lämna Sydgeorgien så snart, men resan skulle gå vidare och det var bara
att följa med på färden söderut mot Antarktis.
Efter att ha besökt olika pingvinkolonier och Grytviken åkte vi vidare
till flera pingvinkolonier på ön innan vi vände söderut och nu fick vi
även tillfälle att besöka Elephant Island och det är
unikt. Ingen av guiderna, som var med, hade tidigare varit i land där,
men vi fick tillfälle att gå iland och det var till stor del tack vare
det enormt vackra väder som vi bjöds på. På Elephant Island satt några
av Shackletons män infrusna och väntade på sin räddning, så den ön har
sin egen historia, som man kan läsa om i någon av de böcker som finns
utgivna om Shackletons äventyr.
Den här resan blev väldigt speciell och det fina väder som dag efter dag
uppträdde var även det ovanligt för de här trakterna. Endast en dag hade
vi storm på havet och även passagen genom Drakesundet på vägen tillbaka
till Sydamerika var stilla och lugn. Vi kunde sakta glida förbi Kap
Horn med specialtillstånd att gå nära kusten utan att en enda liten våg
störde och vi kunde njuta av albatrosserna, som följde oss på färden. Att
få äran att sitta vid "Captains table" på återresan kändes mycket högtidligt och
vid det bordet satt även en av USA:s tidigare astronater, Joe Allen.
Det var trevligt att på den här resan få stöta på flera personer, bl a
från Nya Zeeland, som jag tidigare rest tillsammans med. Det var
verkligen en överraskning när vi träffade på varandra i Ushuaya när vi
steg på båten. Det var många, många trevliga medresenärer och hela resan var en
underbar njutning. Fastän jag tidigare hade varit på några av de här platserna,
så kändes det underbart att få uppleva dem med perfekt väderlek. En av besättningsmännen har jag tidigare stött på under
resan till Nordvästpassagen. Världen är liten, som man brukar säga. Ändå är den
stor.