NORDVÄSTPASSAGEN

Ett nytt äventyr har avverkats. Det känns som om jag skulle kunna resa till den här delen av världen hur ofta som helst. En otroligt fin resa. Härliga reskamrater - allt bara positivt! Vilket underbart väder!
Hela resan började med en inte alltför trevlig flygresa från Ottawa till Resolute i norra Canada. Efter en halvtimmes flygning meddelade kaptenen att han var tvungen att vända tillbaka till Ottawa p g a tekniska problem med planet. Vändningen gick odramatiskt till och efter ett par timmar i Ottawa, började vi flygresan på nytt och kom fram till Resolute sent på eftermiddagen.
Båten, Akademik Joffe, låg för ankar ute i fjorden och för att komma dit fick vi redan första dagen känna på hur det var att åka zodiak. I regn och hård blåst satte vi oss i zodiakerna och kom efter knappt en timme genomblöta ut till Joffe. Där väntade god mat och så småningom  lossades ankaret och båtresan började.
Här började upplevelserna på allvar. Redan första dagen fick vi se en isbjörn komma gående över isen fram till några vakar, där det simmade ett antal sälar. Isbjörnen, som säkert var en ung sådan, lyckades dock inte fånga någon säl under tiden vi var där,  men förhoppningsvis hann jag fånga ett par bra bilder av isbjörnen. Att få se en isbjörn i verkligheten har varit en dröm. men nu är den uppfylld.
Under hela den här resan fick vi många tillfällen att gå iland och göra vandringar. En av de första dagarna gick vi iland på Beechy Island och gjorde en vandring ut till gravarna, där flera medlemmar av John Franklins expedition, som frös fast här, ligger begravda. Jag kommer att läsa mera om de här expeditionerna som letade efter nordvästpassagen för att på så vis förstå deras lidande och villrådighet över den passage som de inte fann. 

   De ståtliga skeppen seglar
   Seglar in i skydd under land
   Men tänk att få höra en tystnad stämma
   och få känna en saknad hand
   Slå, slå. slå
   mot  strändernas klippor, du Hav!
   Men döda dagars ljuvliga nåd
   får jag aldrig mer känna av
 
Vi vandrade många gånger under resan på olika öar och det var en trevlig omväxling till båtåkandet.
Vi gjorde en landstigning i Pond Inlet, en liten stad på Baffin Island, som varit isolerad sedan månader tillbaka och nu varit isfri endast en vecka. Barnen här blev minst sagt överlyckliga över besöket och de tyckte verkligen om zodiakerna och satt i klasar och hängde i båtarna. Byn hade ett litet fint museum, som öppnades för vår skull och det var intressant att se hur välordnat det var. Vi besökte även byns enda affär och här var det många som handlade souvenirer. En rundvandring i den byn visade husens olika färger och den vackra omgivningen.
Ute på Baffin Island besökte vi några fågelklippor och här räknar man med att det finns c:a 50000
par häckande fåglar. Här på fågelklipporna såg vi en riktig teaterföreställning av en ung isbjörn. Den lekte på en liten snöfläck och här fick många chansen att ta fina bilder. Kan en sådan här rar liten krabat verkligen vara så farlig? Det var mycket svårt att inse det på plats, men av guiderna att döma så gäller det verkligen att hålla sig på behörigt avstånd. Vi såg även en isbjörn simmande ute i vattnet på mycket nära håll, Den var stor och mycket ståtlig. Den simmade helt orädd omkring i närheten av zodiaken. Det har kommit oroande rapporter från forskare, som sett många simmande isbjörnar. Man befarar att detta kan bero på att de har svårt att få fatt i mat och att de därför ger sig iväg på långa simturer. Man har även hittat drunknade isbjörnar och detta är mycket frustrerande. 
Vi kom sedan ut på Baffin Bay och här fastnade vi i isen, som låg kvar. Båten tvingades backa ut på öppet vatten igen och vi fick göra en stor omväg innan vi kom över mot Grönlands kust. Här åkte vi in i Discobukten och kom fram till Illulisat, som jag har hört mycket talas om. Det fanns verkligen så många isberg som jag trodde att det skulle göra och kanske till och med ännu flera. Vi gjorde ett besök i staden. Här märktes det att människorna var vana vid att det kom turister, så det var ingen som tittade på oss. Även Illulisat liknade andra städer jag sett på Grönland med husen målade i alla färger. Det fanns tillfälle att göra en cruising här på över 3 timmar bland isbergen och det var som att åka mitt inne i en tavla. Det var stora, mycket stora isberg som flöt omkring överallt. Det var något alldeles speciellt med den här cruisingen också, eftersom det var Cameron Webb som körde oss runt bland isbergen. Cameron var även med på båten till Antarktis, så det kändes nästan hemtamt. 
Resan fortsatte till Sisimiut och här gjorde jag en långvandring runt en sjö i stadens omgivningar. Det var mycket vackert med vackra berg och blommor. Grönland är mycket fint med alla dessa blommor och glaciärer. Under den här vandringen träffade vi på polarull, mjölkört, polarvallmo och blåbär. Under en sådan här lång båttur kan det vara skönt att sträcka litet på benen och det hade vi tillfälle till här i Sisimiut.
Resan avslutades i Kangerlussuaq, där jag var för ett par år sedan. Här fick vi göra en busstur för att åka ut och titta på myskoxar. Vi såg en flock, men det var tyvärr på ganska långt håll. Jag hade gärna stannat i Kangerlussuaq ett par dagar för att vandra, men tyvärr var det omöjligt under den här turen att göra det.
Det har var, i motsats till Antarktis, en ganska lugn båtresa utan besvärligheter. Visserligen blåste det något litet en dag, men det var inte alls någon besvärlig sjögång. Vi hade mycket vackert väder under så gott som hela resan. Det var en dag när det var dimma. Resan var kantad av mycket vackra naturscener hela tiden och eftersom vädret var så klart och fint, så fanns det möjligheter att njuta av de vackra vyerna. 

Det var med Grönland allt detta började! Hade jag inte kommit till Grönland, så hade jag heller aldrig kommit på tanken att åka Nordvästpassagen. 

Till start