SVALBARD

I början av september 2005 åkte jag till Svalbard med Vårgårda Fotoklubb.
Här kom  alla fina kameror fram och jag kände mig som den verklige amatören med min enkla Canon-kamera, men åtminstone dia-bilderna blev väldigt fina..
Det blev  en resa att minnas. Vi passerade 80 grader N. Vädret var riktigt vinteraktigt med hårda stormar,  snöoväder och massor av is. Redan första natten blåste det upp ordentligt och vid middagen första dagen var matgästerna reducerade till 1/3, men vi som åt tyckte maten var jättegod.
Det var inte nog med oväder första dagen, utan det fortsatte flera dagar och nu började vi undra hur det skulle gå med isbjörn och valross, som vi alla hade väntat att få se och de flesta hade väntat att få fotografera. Origo, båten,  klarade stormarna alldeles utmärkt och besättningen på Origo är van vid olika typer av väder uppe vid Svalbard, så det kändes helt säkert, även om några tyckte att det var obehagligt med den hårda blåsten.
Vi besökte flera vackra glaciärer och här åkte vi ut med zodiaker, så att alla fick möjlighet att komma nära och kunna fotografera de vackra färgskiftningarna.
Fågelälskarna hade ett paradis med en ständig sträng av fåglar runt båten. Vår norske medpassagerare njöt och knäppte bild på bild på alla fåglarna och han var verkligen i sitt esse, för detta var precis vad han hade längtat efter.
Efter några dagar fick vi dock full utdelning på våra förhoppningar att få se djur. En kväll låg bara några valrossar på ett stort isblock. Nu kunde Origo gå nära valrossarna och i den verkliga kylan fick många fotografer utmärkta bilder av valross på is. Vi åkte ut en dag med zodiakerna och tittade på valrossar som låg uppe på stranden på Phippsöya och här upplevde flera av oss det verkliga äventyret under resan. Det var full snöstorm och de stora, klumpiga djuren låg tätt ihopkrupna och orkade nästan inte titta på oss. De verkade helt trygga och lugna, trots ett 15-tal fotografer, som hela tiden lät avtryckarna gå.
Öga mot öga med isbjörn
När valrossarna hade tröttnat på oss nyfikna fotografer, så gav de sig iväg ut i vattnet och simmade bort. Gruppen på ungefär 12 personer hade nästan alla hunnit ut i till zodiaken då en isbjörn bara plötsligt steg fram på relativt nära håll. Vi var 4 personer kvar på stranden och gissa om det blev bråttom till zodiaken? Som tur var verkade den inte så där väldigt hungrig, vilket nog var tur för oss. Isbjörnen kom helt lugnt lunkande ner mot båten, så med litet möda och besvär hann vi alla i zodiaken, men det var inte många sekunder vi hade till godo förrän björnen stod nere vid stranden och verkligen sniffade in lukten av människor.  Enligt experter är isbjörnen ett av de allra farligaste djuren att möta, så här var det nära ögat. Här kom sedan bra tillfällen att fotografera isbjörn på nära håll, även om snöstormen gjorde sikten gråare.
För min egen del hann jag nästan inte få fram min kamera, men det blev några bilder i alla fall. Jag kommer  alltid att minnas den här uppdykande isbjörnen som en mycket vacker tavla i ändlöst land. DEN BARA STOD DÄR PÅ KANTEN AV EN SVACKA,  mycket vacker, imponerande och magnifik. Det är svårt att förstå hur nära den egentligen var och vilken tur vi hade som inte var längre upp på stranden.
Den sista dagen på resan gjorde några av oss en tur ut med en zodiak, trots rikligt snöväder på morgonen och även den här dagen fick vi uppleva något alldeles extra. Vi hade inte varit ute mera än 5 minuter så träffade vi på en storsäl, som låg på ett isflak. Den blev litet orolig när vi kom nära och gick då ned i vattnet, men det tog bara några minuter så dök en liten vikare upp och simmade nyfiket mot zodiaken och nästan i samma ögonblick så dök ytterligare en upp. Här låg vi nära en glaciär, som var riktigt vacker trots snövädret och den kalvade med jämna mellanrum. När vi var på väg tillbaka till Origo såg vi en fläck på ett isflak och åkte då ut dit och träffade på en storsäl, som genast begav sig ned i vattnet när vi kom, men den var nyfiken och kunde inte låta bli att simma runt och kolla in den där konstiga båten. Efter några minuter kände den sig trygg och hävde sig upp på isflaket igen och låg sedan där och poserade så länge vi var kvar. En härlig syn!  En härlig avslutning på en dag som hade börjat med en snöstorm.
Från båten såg vi tre polarrävar som åt på något inne vid stranden. Zodiakerna kom fram och vi åkte ut med dem, men när vi kom fram till stranden hade rävarna försvunnit. Vi åkte då över bukten och gick och tittade på ett övergivet hus och en gruvöppning och då kom rävarna tillbaka. Vi kom dock aldrig så nära dem, så att vi kunde fotografera dem.
Resan närmade sig sitt slut och det var bara att ta farväl av alla reskamrater, som verkligen varit trevliga och underhållande. Det hade minsann inte varit en enda tråkig minut ombord på Origo, även om vädret inte varit det allra bästa. En minnesvärd resa! Mötet med isbjörnen glömmer jag aldrig.
Som ett minne från den här resan har jag fått några mycket vackra bilder från en av deltagarna, en norrman som var en inbiten fotograf och som inte tvekade att vara utomhus hurdant vädret än var.

2006 - ännu en tur till Svalbard
Det blev en ny tur till Svalbard 2006. Ett Svalbard, som var totalt olika det jag såg förra gången jag var där. Den här gången sken solen varje dag och det var ingen vind alls, så resan med Molchanov var bara behaglig och skön. Nu fanns heller ingen is alls och detta gjorde att isbjörnar fanns nästan på alla öar, vilket gjorde landstigningar farliga, men chansen att verkligen få se isbjörn mycket stor.
Visst såg vi isbjörnar - mängder av isbjörnar, men det är ändå inte riktigt så man vill se dem. Jag vill se dem på is ute i havet och vid ett tillfälle fick vi även den möjligheten. Fyra isbjörnar fanns på ett litet isflak inne i Duvefjorden och vi hade mycket goda möjligheter att studera dem, när en av dem reste sig på bakbenen mot ett annat fartyg som låg inne vid iskanten.
Vi kom mycket nära valrossar och fick goda möjligheter att fotografera dem på nära håll. Vi besökte fågelberg och såg mängder av fåglar. Grisslorna knuffade nu ut sina ungar och vi såg flera som brutalt knuffades ut ur boet, för att sedan ute i vattnet omhändertas av sina pappor. 
Det är inte bara djurlivet på Svalbard som är fantastiskt. Även naturen med midnattssol är en underbar företeelse. När som helst under hela dygnet, kunde man gå upp på bryggan och titta ut över havet eller kanske någon vacker glaciär. 
Passagerarna på båten fick själva välja vilken typ av vandringar vi ville göra de dagar som vi hade möjlighet till vandringar. Piero, van alpinist, ledde de längsta och besvärligaste vandringarna och jag tyckte att det var roligt att följa med på hans vandringar, även om några av dem var ganska ansträngande. Vi kom till flera fina utsiktsplatser och det var roligt att få se insidan av Svalbard också. Vandringarna innebar även att vi fick se en del mycket vackra blommor. Det var fjällväxter av de slag som vi kan se i våra svenska fjäll.  Ett par dagar var vi iland och vandrade där det fanns isbjörnar, men vi stötte inte på några på nära håll.
Detta var en mycket vacker resa, eftersom vädret hela tiden var fint, precis som hela sommaren varit i Sverige i år.