BURMA
Det leende landet, skulle jag vilja kalla det, även om det i folkmun kallas "Det gyllene landet".  Inte på någon av mina resor har jag mötts av sådan vänlighet och generositet som i Burma. Alla människor jag träffade på var vänliga och glada och jag mottogs alltid med ett leende. Det kändes också som om ärlighet var något alldeles naturligt i detta land.
Min resa startade i Yangoon med ett dagsbesök vid Schwedagon Pagoda, den kanske vackraste av alla pagoder i Burma. Färden fortsatte sedan med båt till Pathein, där jag åkte och tittade på den berömda paraplytillverkningen. Det var bekvämt och lätt att färdas med båt i Burma, eftersom stora floder ringlar fram överallt i landet.
Resan fortsatte norrut till hamnstaden Sittwe och här hamnade jag rakt in i en festival. Det var brottningsmatcher som dominerade, men det fanns även många andra aktiviteter. Färden fortsatte sedan till Mrauk-U och här fanns möjlighet att hyra cykel och cykla ut på landet. Vi kom till en liten by och här blev vi verkligen väl mottagna av skolläraren i byn, som följde med och 
guidade oss runt. Vi blev inbjuda till ett litet hus i byn och döm om vår förvåning när vi där träffade på ett 100-tal människor som satt och tittade på TV. Då gick tankarna till 60-talet i Sverige, då man ofta samlades hos vänner och grannar för att se TV tillsammans.  Vi reste och besökte chin-folket utanför Mrauk-U, men för att kunna göra det fick vi begära särskilt tillstånd, vilket kostade en del. Utan guide och utan det tillståndet hade det inte varit möjligt att komma hit upp. Kvinnorna var tatuerade i hela ansiktet och ett par av kvinnorna berättade för oss hur fasansfullt ont det gjort när tatueringarna kom till. Idag finns det bara några äldre kvinnor 
kvar med dessa tatueringar, för de yngre byborna har inte utsatts för denna smärtsamma behandling.
Vi badade och besökte fiskeläger vid Ngapali och reste sedan till Mandalay. Här fanns många aktiviteter att hitta på. Vi gick upp till Mandalay Hill och tittade på den berömda utsikten. Vi tittade på templet som fanns här uppe och naturligtvis på den berömda Buddhastatyn, där Buddha står och pekar utöver staden. 
Vi hyrde båt och åkte till Mingun, där jag tittade på ruinerna av en stor pagoda som hade rasat. 
I Burma gjorde vi en vandring under några dagar och utgick då från Kalaw. Jag vandrade upp i bergen och fick här möta bergsbor och jag bodde också i privata hem under de här dagarna. Vandringen gick i kuperad terräng och på sina håll var det väldigt vackert. Framför allt var det roligt att träffa på olika människogrupper och vår guide var mycket duktig både på att tolka och berätta om livet i byarna. Detta var en fin upplevelse och vi fick vara med och se litet av livet i byarna. En liten pojke i en av byarna fick en liten leksaksbjörn av oss och jag har aldrig sett ett lyckligare barn. Han satt hela kvällen och pussade sin lilla björn och naturligtvis tog han med den när han gick till sängs. Det var rörande att se hur en sådan liten gåva kunde vara så uppskattad.
Resan slutade vid Inlesjön och vi hyrde båt och fick se litet av fiskelivet i sjön. Här ror man på ett alldeles speciellt sätt med benen och detta för att ha händerna fria, så att man kan använda fiskeredskapen på bästa sätt. Överallt runt sjön pågår marknader och hit kommer befolkningen från olika håll roende med sina varor. Vi besökte också de flytande trädgårdarna. Det var mycket vackert vid Inlesjön och här kan man lätt tillbringa flera dagar.

Detta var en resa med många olika spännande upplevelser och jag fick se mängder av pagoder och kloster, men det som jag minns allra bäst, är ändå de vänliga, leende människorna som vi träffade på överallt under den fyra veckor långa resan. 

Idag år 2008 har vi hört en hel del om det förtryck som förekommer i Burma och det känns tråkigt att det ska behöva förekomma sådant i världen. Det brutala övergrepp som skedde mot demonstranterna hösten 2007 vet vi väldigt litet om, men det är säkerligen inga humana åtgärder som militären ägnar sig åt.