SULAWESI

Den indonesiske ön, som har en enorm blandning av gammal kultur och natur med flera vulkaner och långa härliga kuster med korallrev.
Resan började med en dag i Ujung Pandang, där jag hann med att se en del fina pinisa (träbåtar) som fortfarande används i trafik som godstransporter. Det var 
enorma konstverk som låg i hamnen, där lastning hela tiden pågick.
Resan gick vidare till Rantepao i Tana Toraja och här hände allting slag i slag. Gruppen, som jag ingick i, blev inbjudna till en begravning. En begravning i Tana Toraja är någonting alldeles speciellt med ritualer, som går tillbaka mycket långt i tiden. En familj måste här ibland spara i flera år för att kunna genomföra en begravning. Vi kom på begravningen, ett 10-tal helt okända människor,  och blev inbjuda som gamla vänner på mat och dryck. Begravningen är ingen tråkig tillställning, utan det är en riktig fest, som håller på i flera dagar. I Tana Toraja upplevde jag en mycket märklig händelse. Det var varmt, solen sken och mitt i allt detta hörde jag på håll en vacker julsång sjungas av barn. Det var "Stilla natt" som barnen sjöng och detta gav mig en riktigt underbar känsla. Att höra den vackra sången sjungas långt borta från Sverige en solig och varm dag var härligt.
Vi besökte wanafolket i Morowali och det var en speciell upplevelse. Wanafolket lever i reservatet enligt tradition och det är inte alla barn här som har möjlighet till
skolgång. Några av barnen reser på internat till staden för att få ta del av skolgång,  medan andra lever i skogen och lär sig jaga med blåsrör och att fiska enligt gammal tradition. Wanafolket lever på svedjebränning fortfarande och detta gör att myndigheterna vill flytta dem, men det finns flera organisationer som stöder wanafolket och arbetar för att de ska få fortsätta att leva i bergen.
På Togianöarna firade jag milleniumskiftet. Nyårsaftonen firades med bad och så även nyårsdagen. Milleniummiddagen bestod av getkött, som omväxling till all den goda fisk vi annars åt på Togian. Jag kunde ligga timmar och snorkla omkring eller  paddla och se alla de vackra akvariefiskarna i havet. På Togianöarna upplevde vi de allra vackraste solnedgångar man kan föreställa sig. Även soluppgången på 2000-talets första dag var spektakulär. 
Norra delen av Sulawesi var en trevlig bekantskap med Manado som bas. Detta var en trevlig, liten stad med härliga små gatukök, där det gick alldeles utmärkt att äta en god fiskrätt på kvällen. Från Manado tog jag lokalbuss upp till Tangkoko, där jag fick vara med om härliga vandringar i skogarna omkring. De små söta spökdjuren var underbara att se, speciellt då de hade ungar vid mitt besök. De svarta makakerna, som nyfiket granskade mig från topp till tå, var en annan trevlig bekantskap. De var mycket nyfikna, men inte på något sätt aggressiva, så det var bara att sitta ner och låta dem titta ordentligt. Det är absolut förbjudet att mata makakerna och detta gör att de heller inte vet om hur lätt det är att tigga och sedan bli aggressiva  om de inte får godsaker. Jag hade en sådan tur, att guiden från en av lodgerna tog sig tid att under nästan 5 timmar gå omkring med mig i skogen för att titta på djuren. Detta gjorde att jag verkligen fick tid att bekanta mig med de svarta makakerna. Sulawesi är en väldigt speciell ö och här finns många möjligheter att kunna tillbringa en skön semester med bad, dykning, besök i nationalparker och mycket annat.

Till start