Halvön långt borta i östra Ryssland är ett ödeland vad det gäller människor men ett paradis vad det gäller djurlivet.
Staden Petropavlovsk, som har nästan 200.000 invånare, ligger vid kusten på Kamchatkahalvön. Staden är mycket gammalmodig med svenska ögon sett, men utsikten över vulkanerna Koryaksky och Avachinsky är strålande.  Den utsikten gör att man ser fram emot att få komma närmare dem.

Jag besökte Kamchatka i juli 2008 och gjorde då en båtresa längs kusten. Båten följdes av späckhuggare, som visade upp alla sina konster runt båten. De befann sig i närheten av en sjölejonkoloni, men stördes kanske något i sin jakt då båten, som jag färdades med, dök upp.
Vi var endast 8 passagerare och det gjorde att vi hade mycket goda tillfällen att verkligen se djurlivet omkring.  Att åka längs kusten och se de vackra vulkanerna runt om var mycket trevligt och jag njöt verkligen av den otroligt vackra naturen.  Med oss under stor del av båtresan var bilden av den vackra vulkanen Viluchinsky, som snöklädd strålade stolt med sin vackra topp.

Lunnefåglar fanns det mycket gott om, men de var mycket svårfångade fotoobjekt, eftersom de rör sig mycket snabbt och gärna dök ned under ytan då båten närmade sig.
Sjöuttrar lekte runt båten och tittade nyfiket på vad som föregick runt omkring dem. Med zodiaker gjorde vi turer i fjordarna och kom på så sätt mycket nära djuren. Vi gjorde även strandhugg med vandringar, som dock försvärades av den besvärliga terrängen med busksnår. Vid en fjord träffade vi på två ryska unga fiskare, som bodde där under sommaren. De blev glada över ett besök och ställde upp som guider när vi besökte och tittade på ett örnnäste. Eftersom de regelbundet hade besök av en björn, där de bodde, så var det säkrast att ha någon med skjutvapen med på vandringen och fiskarna var glada över några timmars sällskap, eftersom inga människor fanns i närheten.

Efter sjöturen var det dags att besöka vulkanerna längre in i landet. En dag följde jag med på en helikoptertur till Gejsrarnas dal och där var det livlig aktivitet. Det kokade och bubblade överallt och vi såg flera utbrott. Där uppe träffade vi också på björnar. Det var en björn som kom ut ur snåren mycket nära intill oss, men den försvann lika fort igen. Efter en stund kom en björnhona vandrande med en unge och då var det vi som drog oss undan. Beväpnade vakter fanns runt om i området, så jag kände mig lugn och säker.
Jag fortsatte sedan vidare upp bland vulkanerna för att göra några vandringar. Landskapet påminde litet om våra svenska fjäll med i stort sett samma slag av växter, även om västerna i Kamchatka var mycket större och kraftigare än våra fjällväxter. Det var inga lätta vandringar, men det var så otorligt vackert, så vandringarna kändes ändå mycket bra. Vandringarna var ganska jobbiga, eftersom det växer många buskar i terrängen, som man måste krypa under eller kliva över.  Överallt såg vi spår efter björn, men några flera sådana dök inte upp. Guiden talade om att björnarna har så gott om bär nu, så de håller till inne i skogarna och äter. Det var några besvärliga vad under vandringarna, men med litet hjälp gick det bra att ta sig fram.