PADJELANTA

En mycket vacker vandring, som jag tog 10 dagar på mig för att göra. Jag började i Kvikkjokk med båtfärd och gick sedan uppåt mot Ritsem. Redan efter båtfärden möttes jag av mycket vackra blomsterängar. Det var midsommarblomster och trollius i hundratals. Första natten övernattade jag i Njunjes och fortsatte sedan till Såmmarlappa nästa dag. Trots att det fortfarande låg snö kvar på vissa håll, så hade ändå en hel del vackra blommor redan kommit upp. Jag gick mellan stugor på leden. Det var litet kuperat, men absolut inte svårgånget. Fjällstugorna gapade nästan tomma,  för fjällvandringen började sent det här året. 
I Staloluokta stannade jag en extra dag för att vila och för att få tillfälle att besöka samelägret . Här var det också en hel del andra gäster på fjällstationen, så det var riktigt trevligt att sitta och tala med andra vandrare om deras upplevelser och erfarenheter.  Eftersom snön låg kvar på vissa håll, så hade samerna ännu inte flyttat upp till lägret.  Jag hade hoppats på att kunna handla litet i lägret, men det fanns inget detta året. Det är populärt att flyga in eller ut från Staloluokta  i stället för att vandra hela leden. Det är värt att gå hela leden. Den är mycket vacker och redan i Arasluokta får man lön för mödan. Det lilla samekapellet nere vid sjön är en riktig idyll. Kapellet var jättefint och jag hoppas att alla som går den här leden passar på att gå in i det lilla kapellet. Trots alla myggorna som fanns här, så var det en njutning att sitta nere vid sjön och titta på den vackra naturen.
Tre nationalparker möter varandra på Padjelantaleden och det är Padjelanta, Stora Sjöfallet och Sarek. Under en stor del av vandringen såg jag Akka framför mig och det är ett vackert fjäll och vad tänkte jag då på? Naturligtvis på Astrid Lindgrens saga.
Det kändes litet vemodigt att komma till Ritsem efter en underbar fjällvandring, för här var det helt plötsligt bilar, bussar, affär och musik på högsta volym. Det var inte utan att jag saknade den lugna atmosfären ute i fjällvärlden. Att gå Padjelantaleden är verkligen att prova på riktig fjällvandring. Att bara njuta av naturen och tystnaden
under 10 - 14 dagar är inte så vanligt idag. Någon gång om dagen kom helikopter flygande till Staloluokta, men det fick man ta med på köpet.
Att kunna vandra i våra svenska fjäll och att kunna dricka vattnet i bäckarna är otroligt. Det har jag inte kunnat på några av mina andra vandringar. Dessutom är de svenska fjällen vackra och gåvänliga.

Till start