NORD - SYDLEDEN

sträcker sig från Hårsjö utanför Vittsjö i norr och går ner till Snogeholm, där den möter Österlenleden. Redan vid första rastplatsen i Olastorp möter vandraren en härlig syn med den lilla bäcken som rinner fram intill rastplatsen. Här sjöng fåglarna och porlet från den vackra bäcken var en skön upplevelse. 
Vedema strövområde var vårvackert och mellan de nyutslagna bokträden strålade solen ned bland vitsipporna. Här var leden kuperad och det var med litet flås jag nådde toppen, men vad gör väl det när man följs på stigarna av nyutslagen bok!  Vedema är ett stort strövområde, som utnyttjas flitigt av skåningarna. Under hela min vandring var det inte många människor jag mötte på leden, men i Vedema såg jag flera personer  som satt och fikade på vackra platser. Det finns mäjligheter att köra bil fram till Vedema och sedan bara gå en liten bit för att komma till vackra platser. Alla gör inte som jag, 
vandrar upp och ned utefter hela leden.  Jag passerade sedan Jontustorp och den gamla vägen, som förmodligen Carl von Linné använde sig av på sin skånska resa 1749. Härifrån var det sedan inte lång vandring fram till Hässleholmsgården  där jag bodde på vandrarhemmet under dagarna nere i Skåne. Hässleholmsgården har anor från medeltiden och här ligger ett vindskydd och det finns flera motionsslingor i skogarna runt gården. Leden passerar sedan Magle våtmarker, som är ett paradis för häckande fåglar.  Nösdala by ger ett gammaldags intryck med sina fina stengärdsgårdar. 
Detta är en led som jag tycker mycket om. Den är framdragen genom landskapet på ett suveränt sätt och den ena vackra platsen ersätter den andra hela vägen. Jag gjorde ett besök i Fulltofta kyrka, som var vacker med målningar och sniderier. Vandringsleden är ändrad och går inte längre över Fulltofta ängar, men jag tog den gamla sträckningen och kom på så sätt förbi Fulltofta. Vandringen längs Ringsjöns strand med Bosjökloster  på andra stranden var ocksåen härlig syn. Nere vid stranden blommade stora mängder av gulsippor. En speciell plats,  som jag upplevde som allra vackrast var Rövarekulans naturreservat vid Bråån. Nu var jag där i början av maj månad i år (2002) 
och våren var ovanligt tidig. Här blommade hav av vitsippor i de bokklädda sluttningarna. Här höll en gång snapphanarna till och platsen passade säkert väl med bra tillfällen till gömställen för dessa.
Mellan Hjularöd och Harlösa sträcker sig leden genom en vacker dalgång vid en liten bäck. Här var det verkligen idylliskt och mycket vackert. Att se hästar och kor ute på bete i sluttningarna med nyutslagna slånbuskar och ljusgröna bokar var underbart. Leden är hela tiden omväxlande och det  är endast på ett fåtal ställen, som vandringen följer vägavsnitt. Krankesjön med sitt rika fågelliv var  värd den extra tid som lades här och fågeltornet var välbesökt, men de flesta kom med bil och inte  till fots. 
I trakterna runt Torna Hällestad var det gott om nyutslagen bokskog och leden gick vidare över en imponerande ås med backsippor och enebuskar. I Södra Ugglarp stannade jag och tittade på en stor skeppssättning, som är en av Skånes största,  innan jag gick vidare upp emot Romelestugan, där jag åt min nedpackade lunch. Vandringen uppför Romeleklint var litet svettig, men den var värd besväret när man väl var uppe. Utsikten var inte den bästa den dagen jag gick här, men det berodde på vädret. Jag hade gärna upplevt utsikten i klart och soligt väder, men i stället hade vi regn på just den här sträckan. Dörröds och Humlaröds fälader var så här i början på maj mycket vackra med 
nyutslagen slån och knoppande äppelträd. Leden går rakt igenom Blentarp och här imponerades jag av den vackra kyrkan. Jag övernattade på vandrarhemmet i Blentarp och detta var mycket välskött och fint. Nu var det bara en liten bit kvar av leden och den var lättvandrad. Eftersom jag tidigare gått Österlenleden, så avslutade jag den här vandringen vid Raftarp, där de båda lederna möts. 
Det är en upplevelse att vandra i Skåne, speciellt kanske för oss som bor en bit därifrån. Det omväxlande landskapet med jordbruk, små inbyggda skånegårdar, naturreservat, bokskogar, sjöar och hav är fascinerande. Jag kan inte se mig mätt på den underbart vackra naturen.