|
Första veckan i september
avslutade jag min vandring på Skåneleden med att gå färdigt Kust till Kustleden.
Under en långhelg i början av
maj vandrade jag från Hårsjö till Klinten i Osby. Leden går genom ett
skogsområde förbi Markasjön och vidare fram till Vittsjö, där den vackra
sjön dominerar samhället.
Naturreservatet Ubbalt med vacker bokskog var en sagolik naturupplevelse, då
bokskogen just stod i
färd med att slå ut. Den som inte sett nyutslagen bokskog
har verkligen gått
miste om en stor
naturupplevelse. För min del är det våren. Vi passerade sedan betesmarker och
flera fina gamla
hus innan leden på nytt gick in i skog. Vid
Hästberga kraftverk fanns en
rastplats med vacker
utsikt över Helge å. I Verum ligger kyrkan på en höjd, så att den
syns
över hela byn. När jag passerade kyrkan var det bröllop och
där fick jag tillfälle att se många vackra
folkdräkter. Leden fortsatte
sedan mot Osby genom Maglaröd och på den etappen träffade såg
jag Kristusstenen, som är ett stort kluvet stenblock. Efter Osby var
det en rolig del att vandra på. Det fanns många sevärdheter utefter leden
och flera gamla fina stenbroar passerades. Ett besök vid Sissas stuga är
absolut värt
de extra stegen
man får avvika från leden för att komma dit. Platsen är väl markerad. Att
sitta i den doftande
syrenbersån och dricka kaffe var helt underbart. Här var svalt och skönt i
den tryckande värmen.
Stugan är dessutom ett utmärkt fotomotiv. Terrängen blev något mera kuperad
innan man når
fram till Trollabackarna. Nere vid friluftsbadet fanns café med
välbehövliga kalla drycker. Under
nästa etapp var det bitvis mycket vackert med beteshagar och leende landskap
med flera stora
fina gårdar. Det är skönt med omväxlande landskap
vid lång vandring. Nytebodaskogen
med sina
ståtliga träd i naturreservatet var en fin upplevelse. Nu börjar så
småningom bokskogarna att dyka
upp igen och vid Brotorpet
kommer man fram till sjön Immeln.
Vandringen fortsatte i bokskog
mer eller mindre fram
till Sölvesborg och som vanligt kändes det
tillfredsställande att ha vandrat
ännu en del
av Skåneleden. Några kilometer innan man
kommer fram till Sölvesborg finns en fin utisktplats och här passade jag på att ta en kaffepaus. Utsikten var
milsvid och här var det tid
att begrunda allt vackert jag sett under vandringen. Själv är jag förundrad över att jag
tillryggalagt så många mil inom
Skåne.
Så var det dags att börja den andra etappen av Kust till Kust. Jag fick nu
börja om i Hårsjö och gå
åt andra hållet mot västra kusten. Redan vid Koarp kände jag igen
mig, eftersom Hallandsleden och Skåneleden går ihop vid rastplatsen. Det var bara att traska på och att ha
riktig sommarvärme första veckan i september är ett rikigt önsketänkande, som i det här
fallet
slog in. Kronan på verket var ändå ledens avslutning runt Bjärehalvön. Detta var en underbar
del av Skåneleden, speciellt kuststräckan från Båstad till Vejbystrand. Några
kilometer från
Hallandsåsens motell kom jag fram till Simontorp, där gränsen mellan
Sverige och Danmark gick för några hundra år sedan. En man, som var ute och arbetade i sin
trädgård
berättade en del om trakten och talade om för mig att en budbärare blev rånad och dödad i
trakterna 1757, så det finns en hel del historia att ta till sig vid vandringarna.
Hovs
hallar visade sig den dagen då jag gick genom där från sin allra bästa sida med strålande sol, sommartemperatur och
spegelblankt hav.
En kafferast uppe bland enbuskarna i backarna var en njutning och vyerna var
obeskrivbara. Efter Hovs
Hallar var det mycket lättvandrat. Det var bara att följa kusten och efter
några timmars vandring kunde jag se Torekov dyka upp. Längs kusten betade kor och får och
det var verkligen lantligt och
skönt. Att sedan få se
sälarna leka alldeles intill stranden bara några kilometer från Torekov var
en oförglömlig scen. Här
stannade jag väldigt länge och bara njöt. Svanar i stora mängder var samlade överallt runt kusten och
förmodligen förberedde de sig för att ganska snart flytta söderut. Det var lättgånget och leden följde havet på fina torra små stigar. Vid
Bjärekustens mest kända fornminne, Dagshög, stannade jag och tog en vilopaus. Det är en 4 m hög gravhög,
som är 42 m i diameter.
|
