
NYA ZEELAND
är ett otroligt
vackert land att resa omkring i. Det är dessutom mycket lätt att ta sig
runt, eftersom
det finns flera olika bussbolag att välja mellan och att det går bussar
kors och tvärs över hela
landet. Allt är välordnat och väl orgniserat, så det är bara att
tacka och ta emot.
Min resa började på Nordön uppe i Auckland. I och för sig så reste
jag bara igenom själv staden, så jag kan inte uttala mig mycket om den.
Strax utanför staden ligger en fågelkoloni med havssulor och där gjorde
jag ett besök med goda tillfällen till fotografering. Färden fortsatte
sedan söderut till Rotorua
med sina varma källor och gejsrar. Här bullrade det i jorden och
gejsrarna hade täta utbrott med
ståtliga vattenpelare, som steg upp ur berget. Jag fick även vara med om
en maorifest och det var mycket trevligt och maorerna bjöd på vacker
musik och sång.
En vandring i Sherwoodskogen tillhör nästan ett besök i Rotorua och
här fick jag se verkligt stora
kraftiga träd.
Ett försök att vandra över en vulkan, Tongariri, måste tyvärr avbrytas på grund
av väderförhållandena som rådde. Vid vandringen uppför vulkanen
mötte vi åtskilliga vandrare som var på väg nedåt efter avbrutet
försök att gå över vulkanen. Det blåste mycket hårt och
myndigheterna varnade för att försöka sig på vandringen. Regnet öste
dessutom ned, vilket gjorde det svårt att gå. Tyvärr så blev det ingen
fullföljd vandring den här gången. Detta är kanske första gången jag
fått vända under en vandring, men det är bättre att satsa på
säkerheten än att försöka sig på svåra utmaningar.
Resan fortsatte sedan ned till Sydön. Vi steg på båten i
Wellington och fortsatte ned till Picton. Det var en härlig båtfärd,
där sundet låg nästan alldeles stilla, vilket inte är så vanligt. Nere
på sydön gjorde vi flera vackra vandringar och bl a åkte vi en dag ut
på Millford Sound och såg de vackra vattenfallen och de höga klipporna,
som stupade rakt ned i havet. Som på beställning kom en rad
tofspingviner ut och visade sig i solen. Vi såg även några sälar som
låg och solade sig. Vi bodde här i en liten stad,
Te Anau, som var en liten typisk Nya Zeelandsstad. Den låg vackert nere
vid en sjö och inne i staden fanns en vacker park, där minnesträd hade
planterats bland alla vackra blommor. Varje minnesträd hade sin egen
minnesplatta, där man kunde läsa vackra dikter och minnesord. I Te Anau
fanns möjligheter att flyga helikopter, att åka på sjöturer av olika
slag, men de allra flesta som var här åkte ut till Millford Sound. Vi gjorde en mycket fin dagsvandring i Fjordland National Park. Vyerna var
betagande och vandringen gick i mycket kuperad terräng. Vandringen
började i en skog med lavaklädda träd och som verkligen liknade en
riktig trollskog. Det fina med Nya Zeeland var just alla dessa fina
vandringsmöjligheter överallt.
Vi gjorde även ett besök på en stor fårfarm, där jag fick
möjligheter att ta hand om och mata lammen med flaska. Det var lamm som
av en eller annan anledning hade tagits om hand hemma på gården.
Något av dem var moderlös och något var skadat. På farmen fick jag
också följa med och se hur
skickligt hundarna arbetade när de skulle driva fåren till klippning.
Detta rörde sig om flera hundra
får.
Det var fyra hundar som arbetade och det var förbluffande hur lyhörda
dessa hundar var. De
lystrade och lydde husse direkt. Fåren skulle klippas och det var även
det sevärt. Det tog fårklipparen två minuter att klippa ett får. Det
var noga med att klippningen gick bra, för det blev avdrag på lönen om
klipparen skadade fåren.
I Dunedin ståtade det gamla stationshuset i all sin prakt och det
är säkert det mest sevärda i staden.
Här fanns gott om restauranger och affärer och det var bara att välja
och vraka om man ville äta billigt eller dyrt.
Nu skulle jag snart vara ensam i Nya Zeeland och det längtade jag
faktiskt efter. Då skulle jag kunna åka precis var jag ville och stanna
hur länge jag ville på olika platser. Det blev först ett par dagar i Christchurch
som var en trevlig stad att vara i. Här fanns en otroligt vacker
botanisk trädgård med en storslagen rosengård, där rosorna bara
tävlade om att vara den vackraste av alla.
Jag tog bussen till Akaroa, som var en liten vacker oas, där det
var lugnt och skönt att strosa omkring. Sedan åkte jag till Kaikoura
för att förhoppningsvis få se valar och för att simma med
delfiner. Kaikoura kan nog inte göra någon besviken. En valsafari
av turistiskt slag blev lyckosam om man räknar med att få se val. Det
var kaskeloter som simmade omkring och dök, så att alla turister på
båten fick sitt lystmäte med valstjärtar. Endast fyra personer deltog i
en utflykt för att titta efter fåglar och detta var en mycket lyckad
utfärd. Vi fick se albatrosser, vandrade albatrosser och
stormfåglar i mängder och så kom då det kanske allra bästa - att åka
ut för att simma bland delfiner.
Visst kände jag mig liten och ynklig när vi hoppade i ute i en havsvik
och såg hur hela havet rörde sig när mängder med delfiner kom hoppande
mot oss. Då hade jag mest lust att hoppa i båten igen.
Delfiner körde försiktigt bort sina ungar innan de kom fram och började
dyka bland oss och efter en stund närmade de sig försiktigt och detta
var en upplevelse. Delfinerna verkade närmast mänskliga
och efter en stund av försiktighet i närheten av båten kändes det som
om man simmande omkring bland vänner.
Till
start
|