UPPLAND
Här ligger landet,
landet med ära
sagornas, minnenas, löftenas land
sjung den som kan det här ligger landet
Uppland vår hembygd med skördar och järn
Vintern 2010 har varit
den bästa jag upplevt i Uppland. Hela året har hittills (febr 2010) varit vitt
och marken har varit helt snötäckt. Fina skidspår har funnits på flera håll i
landskapet och strax utanför Alunda finns ett mycket fint skidspår, som körs upp
varje dag och som går genom härlig terräng utan alltför stora nivåskillnader.
Här kan man bara njuta av skidåkningen och ha det skönt. Det var många år sedan
jag åkte skidor så mycket som jag har gjort den här vintern. Det är trevligt med
litet annorlunda motion och få känna andra muskler, än vanligt, få litet extra
arbete. Mestadels har det varit behaglig temperatur framåt dagen och detta har
gjort att skidspåren har varit utomordentligt bra och den rikliga snön har gjort
spåren lättåkta och fina.
Landskapet med flera brukssamhällen och Uppsalaslätten har mycket att
erbjuda
besökaren. Uppsala
stad med slottet och domkyrkan, som är Nordens största med sitt 120 m höga
torn, är värt ett besök och naturligtvis ska man då inte glömma att besöka Linnés Hammarby, som har en mindre botanisk trädgård, där Linné
undervisade sina lärjungar. Inte långt från Linnés Hammarby ligger Mora
stenar, som var kröningsplats
för sveakonungarna under medeltiden. Strax utanför Uppsala,
vid Gamla
Ultuna,
växer kungsängsliljan på stora ängar strax intill Fyrisån. Kungsängsliljan är i övrigt ganska
sällsynt och det är en riktig naturupplevelse att besöka blomsterängarna på våren.
Gamla Uppsala med kungagravarna från
500-talet är nästan ett måste. Här finns
ett nybyggt muséum och en gammal
fin kyrka från 1100-talet. De tre stora gravhögarna är ett populärt
utflyktsmål och här brukar en stor del av Uppsalaborna fira valborgsmässoafton. Under sommaren 2004 har det spelats teaterspel vid de gamla
gravhögarna och jag hade tillfälle att se dessa fina spel en kväll i juni.
Sigtuna stad är en av Sveriges äldsta städer med naturskönt läge och delvis
gammal träbebyggelse.
Skokloster är landets vackraste anläggning från stormaktstiden
på
1600-talet. Skokloster ligger vackert vid Mälaren. Interiören är rikt
utsmyckad.
Slottet är öppet för allmänheten och det är absolut värt ett
besök.
För den naturintresserade finns Fiby urskog, som är ett naturreservat med
många gamla träd, somliga 300 år
gamla. Delvis ser skogen ut som en trollskog och här går det bra att ströva
omkring.
I närheten av Uppsala finns flera fina fritidsområden, där det finns bra
vandringsstigar för den naturintresserade.
Hammarskog ligger vid Mälaren. Fjällnora fritidsområde är
även det en bra plats att vandra på. Upplandsleden
passerar Fjällnora.
Österbybruk, Gimo, Löfstabruk och flera andra brukssamhällen visar livet
under brukssamhällenas tid och det finns flera muséer och välbevarade byggnader att
se.
De pittoreska arbetarbostäderna och de vackra bruksgatorna är trevliga att
gå omkring på. De flesta husen är hemtrevliga och väl renoverade och det
lyser hemtrevligt från fönstren när man vandrar fram på bruksgatan.
Städerna Öregrund och Östhammar är välbesökta under
sommarmånaderna. Den gamla stadskärnan i Östhammar är väl värt ett besök. Det fina rådhuset vid torget är
en liten stadsidyll med uteservering och
flera gamla hus.
Under sommaren 2004 har jag rest runt i Uppland och fotograferat
kyrkor, hembygdsgårdar och minnesmärken. Sedan en tid tillbaka har jag tagit fram vykort av
sevärdheter runt om i landet och därför
kommer jag att ägna tid åt detta arbete. Jag har
passat på att cykla runt bland bruken och kyrkorna i östra Uppland och på så
sätt har
jag lärt känna min gamla hembygd på nytt.
En kväll nu på försommaren 2005 besökte jag ett naturreservat tillsammans
med en STF-grupp och där fick jag se guckusko i full blom. Det var stora
områden med mängder av blommor och det var en riktig naturupplevelse.
Ännu en ny led att prova på. Den ligger långt från mina kära låglandsleder i Västergötland,
men den är absolut värd att prova och frisk luft är frisk luft, vare sig man njuter av den i Uppland eller i Västergötland.
Upplandsleden består av skog och skog, men det finns även små luckor bland träden där ett strålande jordbrukslandskap öppnar sig. Leden består av flera olika delar, man jag har valt att börja på den del som utgår från Sunnersta, strax utanför Uppsala.
I dessa blåbärstider (sommaren 2005) var det nästan svårt att börja gå, för jag ville ideligen stanna och njuta av alla blåbär som fanns utefter leden. I motsats till vanliga vandringar, så var det ganska många människor i rörelse uppe i skogen i närheten av torpet Lunsen och såvitt jag såg, så var de flesta ute för att plocka svamp eller blåbär.
Efter att ha passerat järnvägen så kommer man ut på ett landsvägsavsnitt. Här passerar man Storåns dalgång, som idag är som ett stort dike, men som i forntid var en segelbar havsvik. Efter ytterligare några kilometer landsvägsvandring, där man passerar en mycket vacker gammal kvarn, kommer man fram till Lagga och här är den gamla kyrkan värd ett besök. Tyvärr är det så att kyrkorna oftast inte är öppna, inte ens sommartid, utan vandraren får stå utanför och gå miste om det vackra innanmätet. Utanför kyrkan i Lagga står en Carl Milles-staty, som får räcka att titta på. Efter Lagga passerar man en sätesgård, Kasby, som uppfördes under 1490-talet. Här finns tre
välbevarade runstenar. Leden går vidare till Fjällnora , som är ett av Uppsalas främsta fritidsområden. Leden är bitvis mycket stenig och svår att följa, vilket tyvärr ofta är fallet med Upplandsleden. I Fjällnora finns badmöjligheter. Strax efter Fjällnora passerar leden genom Länna.
Idag är samhället ett lugnt, tyst samhälle sedan industrin lagts ned. På sommaren går det tåg på den smalspåriga järnvägen in till Uppsala. Det finns väl inte någon svensk idag, som inte känner till Knutby och här går leden rakt igenom samhället. Här finns inte bara mord och hemska historier utan även en gammal vacker kyrka, som väl är värd ett besök och alldeles i närheten av kyrkan finns ett värdshus, så det går bra att få sig en rejäl matbit under vandringen.
Utefter leden finns sedan ett par populära fritidsområden innan vandraren kommer upp till Gimo bruk. I Gimo finns den gamla herrgården, som i sig är en sevärdhet och dessutom finns ett bruksmuseum. Hela miljön här är brukssamhällets. Efter Gimo är det mycket skog. I skogen var det sommaren 2007 många ormar, men de var alltid för snabba för att jag skulle hinna få fram kameran. De verkade i alla fall vara betydligt räddare för vandrare än vi behöver vara för dem. Enligt ledbeskrivningen skulle här finnas en del sevärdheter, men själv tyckte jag att de var svåra att upptäcka. Ruiner efter en stor gård vid Folkmora gick man nära förbi och dessa kunde man inte undvika att se men i övrigt var det mest skog, utom den bit där jag fick ta mig fram över en stor mosse, som var vacker. Blommens torp är ett gammalt torp, som numera används av scouterna. Det är mycket välbevarat och ligger vackert inne i skogen. Skog är det här fram till badet strax innan Österbybruk och så småningom dyker då det vackra brukssamhället upp. Österbybruk är det äldsta bruket i Uppland. Järnbruket byggdes av Gustav Vasa för att bearbeta malmen som kom från Dannemora Gruvor. Här finns herrgård och bruksgata med byggnader från 17- och 1800-talet. Leden går sedan vidare norrut till Film och den bit av den leden som ger mest behållning är den gamla kyrkstigen som går på spänger över Filmsjön. Man passerar sedan ett mycket vackert naturområde, Florarna, innan man når Lövstabruk. Florarna var under stenåldern ett skärgårdsområde med fjärdar och vikar, men genom landhöjning lyftes havsbotten och landskapet förändrades. Idag är det ett stort myrområde på 5.170 ha, som avsatts som naturreservat. Både växt- och djurlivet är mycket rikt på Florarna och här finns möjlighet att få se både fåglar och rådjur, räv, hare, grävling och lodjur. Ett övernattningsställe finns vid Risön och här passade jag på att övernatta när jag gick den 35 km långa etappen mellan Österbybruk och Lövstabruk. Risön är en underbar liten oas mitt ute på Florarna och här finns en stuga, som är öppen för vandrare.
Nu på hösten 2009 har jag gjort en vandring på Florarna tillsammans med ett par goda vänner. Tyvärr hade de riktiga höstfärgerna inte kommit ännu, men det var en underbar vindstilla dag. Vi satt en stund vid Risön och drack vårt kaffe och det var flera besökare där den här härliga dagen.