I
ISLANDSHÄSTEN
Så kom helt plötsligt i
oktober 2010 en nyliten häst in i mitt liv. Lilla docksöta Jenna, den pigga
glada pyttelilla hästen, som inte är så utbildad, men jättego´ och rar. Vad det
kommer att bli av Jenna vet jag inte ännu, men det återstår att se.
De senaste åren
har jag ridit islandshäst. Jag rider på Bärby gård i Uppland och
jag rider även privat en kompis häst när hon själv inte har
tid att rida. Hästarna är lagom stora och de flesta har ett underbart
temperament, även om de inte alltid är så lättridna när de inte är i
flock. Islandshästarna har blivit mycket populära i Sverige och det
finns många ridskolor och fritidsgårdar som har islandshästar. De är
mycket lämpliga för turridning och de är ofta mycket lätta att rida i
flock.
Bärby ridskola ligger c:a 3 mil från Uppsala efter väg 288. På ridskolan
finns flera ridlärare och bland dessa undervisar Jenny Mandal, som också
är ägare till ridskolan, tillsammans med sin man. Ridskolan har ett
15-tal hästar, som alla är lämpliga hästar för både turridning och
lektionsridning. På gården finns ridhus samt olika typer av ridbanor.
Janny Mandal har ofta hand om utbildning av ridinstruktörer från andra
ridskolor i Sverige och är mycket omtyckt i islandshästkretsar.
Som instruktör finns även Marlene Karlsson sedan flera år tillbaka och
hon leder både lektionsridning utomhus och på bana.
Jag har tillbringat många timmar på Bärby och jag har omväxlande ridit
olika hästar varje gång under en termin, men jag har även ridit endast
en häst under snart ett helt år och det är hästen Stjerna (på bild
ovan). Hon är en pigg häst, ibland överambitiös i sin iver att vara
ryttaren till lags. En liten drömhäst med utmärkt tölt och en enorm
framåtanda.
Mest rider jag på Vettsta. Där finns 8 islandshästar och en nordsvensk
häst. De flesta hästarna där är fölston och just nu (2010) kommer det
att födas 2 nya föl. På gården finns en egen uppfödning och flera av de
andra hästarna är importerade från Island. Hästarna går i lösdrift och
mår jättebra av det.
Det roliga med islandshästar är att de har en "extra" gångart - tölten,
som är mycket bekväm att rida i och där man kan rida mycket länge, utan
att bli det minsta trött. Jag har min häst i Stummelbol, utanför Alunda. Detta är ett
hästparadis med stora härliga hagar, där de flesta hästarna går på lösdrift.
Hästarna är uppdelade så att unghästar går i en hage, ston med föl i en och
yngre ston, som är tävlingshästar går för sig. Ridterrängen är bra med fina
härliga skogsvägar och nästan ingen trafik eller andra störande moment. Detta
gör att det går bra att rida även unghästar ute i naturen.
Lilla Jenna är det nya
tillskottet, en liten egensinnig dam. Hon lever på sin enorma charm och sitt
söta utseende.
Nu ska jag försöka sätta igång Jenna på allvar och försöka få hennes tölt ren.
Ett besök på Varghedens ridcenter i Malung tidigt på våren var också mycket trevligt och
naturen där uppe var fantastisk vad det gäller möjligheter till att
rida. Hästarna var mycket väldresserade och det fanns tillgång till
hästar för alla typer av ryttare. I maj månad 2009 återvände jag
till Vargheden och deltog i en ridtur upp till en fäbod, ett par mil
från Malung. Hästarna var otroliga och gick över myrarna på vanliga
spänger och klarade detta galant. Jag är mycket imponerad över hästarna
på Vargheden. De är glada, snälla, lydiga och mycket välridna. Det är en
fröjd att rida hästarna och Kenneth Öjes är otroligt duktig på att
passa ihop hästar och ryttare och han gör hela ridturerna till roliga
och lärorika ritter. Vi red mellan 5 - 6 timmar varje dag med ett par
pauser vid underbara sjöar. helt fantastiskt , det är bara att
rekommendera.
Under en vecka i augusti månad 2009 var jag uppe på Vargheden ännu en
gång och fick då tillfälle att prova alla hästarna på gården. Hästarna
är olika och det finns alla typer av islandshästar där, från något
hetare hästar till mycket, mycket snälla och lugna hästar. Under den här
veckan träffade jag många människor som kom dit för att rida. Det var
människor i alla åldrar från 10 år och uppåt. Långa töltsträckor,
kombinerade med skritt på leriga skogsstigar var verkligen härliga
turer. Att tölta långa sträckor längs Västerdalälven var härligt och
mycket vackert, speciellt eftersom vi hade fint väder med mycket sol och
värme. Vargheden är idealet för mig vad det gäller islandshästar och jag
kommer att försöka åka tillbaka dit och rida igen.
Jag har även
varit på Island och ridit några gånger och det är otroligt trevligt och
roligt. På Island har jag ridit på flerdagarsridning, där man rider
många timmar varje dag och övernattar på olika gårdar varje natt. En
gång har jag ridit med en stor flock lösa hästar och detta fordrar litet
ridvana, men det finns även ridturer för ryttare utan stor erfarenhet.
Islands natur är mycket fascinerande och att sedan dessutom få rida i
den naturen är drömlikt.
Vi var nästan hela vår ridgrupp från Bärby som åkte till Island och red
hos Ishestar. Hästarna var mycket trevliga och även här fanns hästar av
olika slag. Vi var en stor grupp ryttare och alla var inte så väldigt
disciplinerade, utan det blev ridning litet hit och dit ibland, men det
var roligt att få se en del av Island från hästryggen. Vi red till
Gullfoss, Tingvallir och Gejsir.
Mera om mina ritter på Island finns under fliken Europa-Island