BOLIVIA

Landet med höga berg, djupa dalar, saltöken och regnskog fascinerar besökaren. 65% av befolkningen utgörs av indianer, huvudsakligen aymara och quechua. La Paz, huvudstaden, ligger på nästan 4.000 m ö h.
Det är en stad med starkt sluttande gator och ett rikt folkliv. 
Copacabana  vid kanten av Titicacasjön har en vacker katedral. I katedralen finns ett skyddshelgon avbildat och som ofta besöks av stadens invånare. Vid mitt besök i Bolivia tillbringade jag några dagar i en familj uppe i byn Kusijatha, som ligger på vandringsavstånd från Copacabana. Hos aymarafamiljen fick jag hjälpa till att rensa majs och jag fick också tillfälle att följa med familjens barn ut med fåren och lamadjuren, när de skulle ut på bete.
En rundtur med båt på Titicacasjön tog oss till Solön, där vi vandrade runt och såg flera inkalämningar.
Jag tillbringade sedan flera dagar i Amazonas och detta var en stor upplevelse.
Vi flög ner till den lilla staden Rurrenabaque och därifrån åkte vi jeep ut till floden Yacuma, där vi färdades med motordrivna kanoter under flera dagar.  Vi sov ute i djungeln under bar himmel. Vid en camp hade vi dobermannhundar som vaktade och detta för att de skulle varna om krokodilerna kom långt upp på land i närheten av vår sovplats. Jag var med och fiskade pirayor,  som vi sedan fick till middag. I Amazonas såg jag floddelfiner, kajmaner,  apor, kapybarer och fåglar. En dag ägnade vi åt att gå omkring i ett träsk, som var fullt med anakondor.  Det kändes inte alls otäckt att gå omkring i träsket bland ormarna, trots alla hemska berättelser jag hört om dessa. Anakondorna var faktiskt vackra ormar. Här fanns gott om mat till dem, så man behövde inte känna sig som ett byte.  Det här  besöket var den största naturupplevelse jag varit med om. Det var inte någon dag,  utan att det dök upp något nytt djur.
Att besöka Salar de Uyuni , den stora saltöknen och sedan Potosi var stora upplevelser. Berget Cerro Rico i Potosi var en gång i tiden världens största silverfyndighet. Jag var med och gjorde en vandring i gruvan och det var inte utan att det var på gränsen till spännande bitvis. Några småpojkar lotsade oss runt i de trånga gruvgångarna och här fick vi vetskap om under vilka svåra förhållanden gruvarbetarna jobbar. Gruvgångarna var smala och låga och det var en liten känsla av att man inte fick tillräckligt med luft att andas. Vi vandrade 350 m nedåt till en gruvöppning där vi åter kunde känna att vi fick frisk luft. Staden Potosi var en trevlig bekantskap. Den var vänlig, lugn och ganska vacker. Det fanns en hel del att se i staden, så det var trevligt att vandra runt i den. 
Min resa i Bolivia avslutades med en fem dagar lång vandring i Anderna. Detta får räknas som en höghöjdsvandring bland snöklädda berg och vackra dalar. Lamadjur bar packningen och vi sov i tält. Nätterna var kyliga, men dagarna var soliga och sköna och utsikterna förnäma. Vi vandrade uppe i Anderna och vi träffade inte på andra människor än militärpolis som dök upp en eftermiddag och granskade våra pass. Det var en relativt tuff vandring på upp till 5.000 m höjd och visst kändes det att luften var tunn och att stegen var långsamma. En natt kändes det som om tältet var för trångt, men det var bara ovanan att sova på så hög höjd. Det var en mycket fin vandring, ganska olika de vandringar som jag gjort i andra delar av världen.