PÅSKÖN

Isla de Pasqua eller Rapa Nui, som är dess riktiga namn.
Någonstans långt ute i Stilla Havet ligger den mytomspunna lilla ön, som för oss är ett litet paradis på jorden. Det är den ö på jorden som ligger längst ifrån alla kontinenter.
Huvudorten heter Hanga Roa och här finns en del små affärer, några restauranger, hotell och en liten kyrka samt ett mycket fint museum, där besökaren kan få en bra
uppfattning om öns historia. Öns historia som är ett mysterium, som många försökt lösa, men ingen kunnat förklara. Det bor numera knappt 3.000 människor på Påskön och man livnär sig i huvudsak på turism.
De vackra kratersjöarna, havet som omger ön och den kuperade terrängen känns så välkomnande och det är bara att trivas direkt när man kommer hit.
Utan att på något vis vara religiös, så njöt jag verkligen av kyrkobesöket som jag gjorde direkt när jag kom hit. Att få uppleva en gudstjänst i en fullsatt kyrka tillsammans med  öns befolkning var ett minne för livet. Vackra sånger blandades med en speciell gemenskap och det kändes riktigt skönt att få ta del av detta. Påskön är världens ensligaste boplats. Nu, på 2000-talet,  kommer några gånger om året någon stor lyxkryssare för att besöka ön, men när Thor Heyerdahl första gången kom hit, så var det inte många som besökt ön före honom.
Den engelske upptäcksresanden James Cook besökte ön år 1774 och möttes då av en fientligt inställd befolkning.

Thor Heyerdahl kom hit och fascinerades av de stora stenstatyerna som finns överallt på ön. Det är inte bara de uppresta statyerna som finns här, utan det finns ett kanske ännu större antal, som ligger uthuggna i bergen och som ännu inte är färdiga eller uppresta. Vad som hände med ursprungsbefolkningen på ön är det ingen som riktigt vet, men det finns ett flertal teorier. Spekulationerna är många, men någon riktig bild finns inte. Kunde det vara sjukdomar? Blev alla bortförda? Vem vet?  Kvar idag finns dock många lämningar från forna dagar och att besöka ön är som att ge sig tillbaka in i historieböckerna. Öns historia finns kanske nedtecknad på rongorongotavlorna, men det är ingen som lyckats tyda de tecken som finns på tavlorna. Idag finns det endast 26 tavlor kvar.
Vid rundturer på Påskön tittade vi på många lämningar av grottor och bosättningar, som det finns många exempel på. Vår guide, Ramon, som är född på ön, kunde berätta det som han visste. Tyvärr vet man inte vad de stora stenstatyerna betydde. Man vet att de ställdes upp på stora festivalplatser. Kvar finns också resterna av de halvfärdiga statyerna på sluttningarna av vulkanen Ran Raraku. Här kan man tydligt se att statyerna höggs ur berget liggande.
På Påskön fanns buskar och träd med goda frukter, som Ramon plockade och lät oss smaka. Han tog oss med till platser på hela ön där vi fick bada, rida, vandra och bara ströva omkring. Han var en utmärkt guide och vi hade gott om tid att besöka nästan varje liten vrå av ön. Ramon berättade för oss hur han upplevde sin barndom på ön och hur de lekte där bland alla statyer utan att vara medvetna om hur betydelsefulla dessa skulle komma att bli för öns turism i framtiden. Från den högsta toppen på ön ser man havet runt om hela ön, så större än så är den inte.

Sedan 1995 är Påskön upptagen på UNESCOS världsarvslista.