DAGBOK

Denna dagen är en milstolpe för mig och Tess. På något sätt har vi i år lyckats uppnå så många av våra mål att det känns som om de nya målen blir orimligt höga. Fast med tanke på att jag hade siktet inställt på SW´s TRIPPEL PRIS redan då jag hämtade hem min valp, så kanske de inte är så höga i alla fall :-) !! Denna dagen gick det målet nämligen i uppfyllelse! Vi, Tess och jag, var de enda som i år fick ta emot det eftertraktade TRIPPEL PRISET!! Och det på ettt årsmöte med 106 stycken deltagande medlemmar!!

Denna veckan blev något helt oförglömligt för alla oss som var där. Kanske inte för allas våra resultat (de var nu inte alls dåliga, men jag kommer till dem) utan för det helt otroliga åskväder som var precis ovanför oss natten till torsdagen. Åskan hade kommit och gått sedan tisdag kväll men dess kulmen kom på onsdag natt. Vilket oväder!! Vi som sov i tält ( det var jag och Tess tillsammans med Maria och hennes border collie Maja) trodde att nu slår blixten ner i ladugården om den inte tar vårt tält. Jag, och många med mig, har aldrig tidigare upplevt något liknande. Två riktiga åskväder som cirklade runt ovanför oss för att lite ttt som tätt krocka med varandra. Blixten och knallen kom exakt samtidigt! Dagen efter stod det att läsa i tidningen att det varit 2780 registrerade blixtar och att ovädret varit det värsta som Norge haft sedan 1800-talet!! Att få uppleva (och överleva) ett sådant oväder är i sig självt fantastiskt.

Tess, som är åskberörd tyckte dock att det var mer än fruktansvärt. Fats jag måste säga att efter denna erfarenhet så är hon mindre rädd för plötsliga höga ljud än hon var innan. Kanske för att hon nu vet hur ett riktigt åskväder, värt namnet och rädslan, faktiskt låter. Jag vet inte men jag upplever att hon faktiskt har blivit säkrare efter denna upplevelse.

Något annat som hände denna helt fantastiska vecka var att Tess och jag gick och VANN en agilityklass 1!!!Helt otroligt men också helt sant! Vi Vann! Det var den första dagen som Tess visade riktigt vilken kanon hund hon är. Där efter kantades veckan av två 3:e placeringar och en 4:e placering!! Dessutom gick Tess flera bra lopp och en del ytterliggare Nollade lopp med allt från 8:e platser och 9:e platser till 14:e platser. Resultatet blev TRE Norska pinnar! Två i agilityklass 1 och en i hoppklass 1. 4:e platsen gav tyvärr ingen pinne eftersom bara de tre på pallen får pinne i Norge. Så det blir till att åka till Norge flera gånger i Höst...

14 kilo hundmat, ett jätte fint vintertäcke till Tess och tre äggkoppar (i stället för rosetter) blev resultatet av en veckas tävlande! Jag är supernöjd!!

Tänk att min hund är så duktig så att vi till och med går och vinner en klass!!

DET OTROLIGA HÄNDE DEN REGNIGA DAGEN I NYNÄSHAMN, 16/6. REGNET ÖSTE NER OCH DÅ JAG RESTE UTAN SÄLLSKAP HADE VI FÖRST INGET TÄLT ATT VARA I, SÅ DET VAR BARA ATT HÄRDA UT OCH SÄTTA PÅ OSS REGNKLÄDER. VI HADE STARTNUMMER 9 AV 60. NÄR DET VAR VÅR TUR SÅ SA SPEAKERN LITE IRONISKT ATT "HÄR KOMMER DET EN VERKLIGT REGNTÅLIG HUND". VI BLEV FÖRSTA NOLLAN! GISSA OM JAG BLEV GLAD FÖR DEN PRESTATIONEN. EFTERSOM REGNET FORTSATTE ATT FALLA LITE AV OCH TILL, SÅ FICK TESS SITTA I BILEN MEDAN JAG SÖKTE SKYDD I NÅGRA BEKANTAS TÄLT, SOM VAR RIKTAT MOT SMALL HUNDARNAS BANA, VILKET GJORDE ATT JAG INTE FÖLJDE MED I RESULTATET PÅ LARGE HUNDARNAS BANA. JAG BLEV MÄKTA FÖRVÅNAD OCH JUBLANDE GLAD DÅ JAG INSÅG ATT VI INTE BARA SKULLE FÅ EN PLACERING, UTAN ÄVEN EN SÅ BRA PLACERING ATT DET BLEV EN UPPFLYTTNINGS PINNE I BOKEN! I AGILITY KLASSEN OCH I ÖSREGN!

Innan jag ska nämna något om tävlingar så vill jag även skriva lite om kursen som vi gick för Marie Hansson och hennes sambo Leo Strand. Det var en mycket annorlunda kurs med tonvikten på handling och föraren samt dennes kroppskontroll. Väldigt lärorikt. Tänk vad man kan se om någon visar en hur man bör titta! Tänk att jag styr min hund med bröstet... Tänk att det fungerar. Det blir till att träna. Och så var det tävlingarna.

Det var ett tag sedan jag skrivit så vi har faktiskt hunnit med både Helsingborg, Oslo och Gävle. Våra resultat finn under planerade tävlingar. Så bra resultat som Tess fick i Helsingborg, det har hon aldrig tidigare fått!Tänk jag tror faktiskt att det börjar lossna nu. Av sex lopp gick vi NOLLAN i fyra! På två dagar tog vi således bara nollade lopp. Helt fantastiskt om man tänker efter. Trots att det var upp mot 80 starter i alla loppen så tog vi även placeringar i alla fyra loppen. Jag är super nöjd med henne!

Även Oslo relativt bra. Inte som i Helsingborg men vad kan man begära helgen efter en sådan prestation? Vi fick i alla fall två placeringar, vilket jag är nöjd med.

I Gävle blev det dock "bara" en placering och två diskningar men med tanke på att de sköt med skott i närheten så är jag ganska nöjd ändå med resultatet. Jag har i alla fall fått mer inblick i vad jag bör träna vidare på. Alltid lärorikt.

Denna dagen, Kristi Himmelsfärd, bar det av till Kumla redan klockan 5:30 på morgonen. Vi var anmälda till två klasser och såg fram emot en fin tävlingsdag med strålande sol. Dagen började dock med kyla men solen kom så småning om. Tävlingen startade med en hoppklass 1 för Tess och mig. Jag såg redan under banvandringen att svängen mellan hinder nummer två och tre skulle kunna bli lite knepig för oss. Det blev den också. Tess sprang ur tunneln, som var hinder nummer 2 och jag var alldeles för sen med att påkalla hennes uppmärksamhet, så hon vandrade i väg runt det sissta hindret. Vilket hamnade i hennes väg, då vi missade den snäva svängen. Tess tog nu inte detta hinder utan vandrade i sakta mak runt det, för att sedan sätta en väldans fart på hinder nummer 3 och 4 och 5 och... ja hela banan tog vi sedan i högt tempo. Till och med slalomet, där jag sände in henne och sprang på dess vänstra sida, tog hon i bra fart. Vi kom i mål med en fin tid 34 sekunder (idealtiden var 50 sek.). Ni må tro att vi satt spänt för att höra om resultatet. Vi kom 6:a av 80 startande!!

Så var det dax för nästa klass, en agilityklass 1. Solen sken och känslan från föregående lopp fanns kvar. Det blev fem fel på A - hindrets nerfart men en ganska bra tid tycker jag. En 21:a plats (av 74 starter) dock ingen rosettplacering. Fast vem tänker på sådant när hunden gjort två riktigt bra lopp på en dag, varav det ena räckte till placering? Inte jag i alla fall. Jag var översvallande lycklig...

I dag har vi gjort något som var jätte kul! Vi blev tillfrågade om vi inte ville vara med på en uppvisningsagility under Erikslund dagarna. Vi ställde självklart upp! Vi fick hålla till på en liten gräs plan bredvid en uppsatt scen, där Mendez sedan skulle komma och spela. Vi byggde en bana på 24 hinder, som bestod av hopphinder, tunnlar, A- hinder, däcket och gungbrädan. Folk började strömma till. Tillslut var det tjockt med folk runt ringen och nervositeten steg i takt med deras sorl.

Så blev det äntligen våran tur. Vi hade tidigare blivit presenterade för publiken och nu skulle vi visa vad vi kunde. Det gjick bra ända fram till hinder nummer 15, då var Tess tvungen att kissa, till alla barns stora förtjusning! Oj vad de skrattade! Sedan gjick allt som smort efter det, alla resterande hinder. Fast det märktes på Tess att hon tyckte att det var bra mycket störningsmoment. Barn som skrek och skrattade, ballonger som small och hundar (i publiken) som skällde. Verkligt bra träning! Så mycket applåder som vi fick efter vår uppvisnings rundar har vi aldrig tidigare fått. Verkligen kul!

Vi var sammanlagt fyra glada tjejer och lika många hundar som med positiv inställning åkte ner till regniga Vadstena. Och vad det regnade, och blåste! Det var ett rent under att solen tittade fram fram på söndagen.

Tess och jag var anmälda till tre klasser, en hoppklass 1 på lördagen, samt en öppenhopp och en agilityklass 1 på söndagen. Jag blev väldigt positivt överaskad när min lilla whippet visade upp en glad sida trots regn. Vi gjick NOLLAN i ösregn på lördagen, diskade oss tyvärr i söndagens öppenhopp (förmodligen mitt fel) och fick sedan femton fel på hinder i agilityklass 1. Felen fick vi i slalomet och på A- hindrets upp och ner vägar. Något som vi måste jobba på. Fast jag är jätte nöjd med helgens resultat. Vår nolla på lördagen räckte inte till en rosett men väl till en 14: plats, av ca:60 startande large hundar den dagen. Super nöjd!! Inga problem med säckarna, tack vare mycket träning.

Detta blev årets första ute tävling. Naturligtvis så regnade en bort. Tess och jag åkte dit för en agilityklass 1 och fick åka hem efter att ha diskat ut oss vid säcken. Tess tyckte att det lika gärna kunde ha varit klister i den regnvåta säcken, istället för vatten. Trist.

Nedansiljans BK´s tävling i Falun den 17/2 2002.

Så äntligen var det dags för årets första officiella tävling. Vi var anmälda i två klasser enligt det nya regelsystemet. Den första starten som vi gjorde var i agilityklass 1. Med tanke på att vi startat vå resa vid 5:15 tiden hemifrån och första start inte blev förrän vid 12:00 tiden, så måste jag säga att nervositeten var på topp. Vi gick in på banan och fullfölje ett kanonlopp! Allt, från slalom, svängar och kontaktfällt, bara fungerade. Vi gick således NOLLAN! Jag var otroligt nöjd. När vi sedan blev kallade till prisutdelningen och fick en sjätte placering blev jag enormt stolt.Vilket höll i sig flera dagar efteråt.

BOLLNÄSVECKAN

22/7 till 28/7 2001

Vilken vecka! Full av agility samt värme och solsken, härligt för en whippet och dennes matte!

Arangemanget var ypperligt med bra personal och trevligt mottagande.

En hel veckas tävlande ger massor av träning, både vad gäller ren agility men också socialt för hundarna.

Vi lärde oss en hel massa. Att det krävs säkerhet och snabbhet kombinerat med kvicktänkthet, var bara något. Dessutom lärde vi oss vilket som var våra svagheter och vad vi behöver träna på till nästa år.

Massor av banor fick vi dock prova och av de 13 som vi startade i gjick vi runt i 10. Med några NOLLOR dessutom. Ett resultat som jag är nöjd med.

Äntligen har Tess gjort sin första start på rundbanan. Dagen till ära så var vädret strålande och Tess var i bra kondition. Jag hade anmält henne till ett 300 meters lopp. Trots allt så är hon oerfaren och kommer att springa med hundar som tävlat hela året, så då får man ta tillvara på att hon är startsnabb, för det är hon. Detta visade sig vara ett bra val.

Vi anmälde oss, blev invägda och godkännda av veterinären. Så blev det dags för start. Hon startade nämligen i lopp 1 och i box 1. Att hon skulle starta i box 1 innebar att vi skulle gå först i defileringen med ett rött täcke, vilket vi gjorde. Efter att hundarna gått in i boxarna så gick starten. Tess var först ut och sedan alla de andra. Tempot drogs upp av de riktigt snabba hundarna, men Tess sprang med klungan hela loppet och gjorde förmodligen sitt livs snabbaste 300 metersrace hitintills. Att vi sedan inte vann spelar ingen roll, en godispåse till Tess fick vi dock som pris. Jag är jättenöjd med min hunds prestation.

Tess och jag har varit på kursläger i sommar.Vi åkte till Öland för att vara med på FIDO-dagarna. Dessa dagar var mycket lärorika och fyllda av föreläsningar om bl.a. hund och handikapp, positivt ledarskap, hundträning-en livsfilosofi?, friskvård m.m. Eftermiddagarna var sedan fyllda av kursverksamhet. Jag och Tess hade ett fullspäckat schema med aktivering/cirkuskonster, agility, tävllingslydnad, freestyle, flyball, samarbetstest och inte att förglömma vattenprovet.

Ja, just det. Tess min whippet gjorde vattenprovet. Det var två kvinnor från göteborgstrakten med sina räddningshundar av Newfoundland som var där för att visa hur ett vattenprov skulle gå till. Det hela går ut på att hunden i slutändan ska kunna bogsera båtar för att på så sätt rädda liv. Självklart ska hunden också kunna rädda en ensam människa som håller på att drunkna.

Det var en mulen himmel som precis innan hade gett ifrån sig lite regn och blåsten tog i så man fick dra igen jackan för att det skulle kännas behagligt att vara nere på stranden. Jag var lite tveksam till om min hund skulle vilja arbeta i vattnet i detta väder men beslöt mig för att låta henne avgöra det själv. När vi kom ner till vattnet höll en golden retriver som bäst på att genomföra provet som bestod av delmoment som apportering, både av flytande och av icke flytande föremål, viljan att visa hur gärna man går i vattnet samt ett bogseringsmoment. Så blev det vår tur. Jag fick kliva i en båt som bogserades ut på djupare vatten och jag blev ombedd att kalla på min hund. Tess slängde sig ut i vattnet och simmade ut till mig. Viljan att gå i vattnet var det således inget fel på och Tess arbetsglädje var översvallande trots väderleken. Sedan var det dax för apporteringsdelen. Just denna del har vi övat mycket på då vi gått kurs hos Labradorklubben. Tess apporterade både plaståran, den stora träapporten och sandpåsen som sjönk. Just undervattens apporten utförd hon med stor precision. De två kvinnorna från Göteborgstrakten och mannen som stod som publik var mäkta imponerade. Alla tre uttryckte sin beundran och frågade om hon kunde visa något mera för att göra dem ännu mera imponerade. Så då visade Tess att hon även kan bogsera. Alla tre blev djupt imponerade när min whippet efter anmodan av mig, bogserade en livboj i vattnet och sedan drog den flera meter upp på stranden. Vi fick betyget Väl Godkänt och kommentarerna, "Vilket arbete det ligger bakom ett sådant här resultat" och "Din hund har utan tvekan utfört dagens absoluta prestation". Ni kan ju tänka er att det var en mycket stolt matt som gick därifrån med sin hund.

Vi var åter tillbaka i Västerås och då var det dax för ytterliggare en prestation, nämligen licensen på rundbanan. Tess sprang mycket bra så nu innehar hon även en rundbanelicens. Till Tess stora glädje.

Ja, jag har då aldrig träffat en så mångsidig hund som whippeten är. Det är härligt att vara hundägare!

Idag har Tess sprungit sitt sololopp på rundbanan i Västerås. Vi är nu medlemmar där sedan juni månad.

Ett sololopp går till så att hunden, efter en viss träning, springer ett 500 meters lopp iklädd nummerlapp och munkorg. Sololoppet är ett förberedande lopp för det stora licensloppet som hunden gör tillsammans med antingen två eller fyra andra hundar. Båda loppen bedöms av domare och går på tid.

Tess fick idag ett strålande väder, vilket det har varit ont om denna sommar, och hon var mycket tänd då hon formligen flög mot startboxarna. Vi har övat en del startbox så hon är väldigt säker på att gå in i boxen, vilket är mycket bra då hon är så tänd. Tess gick således rakt in i startboxen utan att tveka. Man kan väl inte direkt säga att hon sedan väntar lugnt till starten går men hon vänder i alla fall inte på sig utan har blicken riktad framåt. Ur boxen flög hon sedan som skjuten ur en kanon och lyckades även att springa längs med inre räcket åtminstone i en kurva. Tess vill gärna springa mitt i banan, vilket gör att hon då får springa en längre sträcka en den avsedda, helt i onödan. Som tur är så är hon stark och uthållig. Trots att värmen och längden på loppet tog på krafterna så sprang hon bra och blev godkänd med tiden 38,06sek. Vilket innebär att vi nu har vår sololicens och har lov att springa tillsammans med andra hundar för en rundbanelicens. Härligt!

Vi har tävlat i Gränna. Det var meningen att Tess skulle starta i tre klasser. Startklass, Klass 1 och Klass 2, men p.g.a. för många (hör och häpna) anmälningar blev Klass 1 inställd. Så vi fick nöja oss med två starter.

I söndagens Startklass var det 114st frihundar anmälda och i Klass 2 var det 179st. Det fanns med andra ord gott om intresse för årets stora agility helg i Gränna.

För Tess var det debut i Klass 2 och jag hade inga större förhoppningar om att komma runt, men det visade sig vara knepigt inte bara för oss utan även för de mera erfarna. De många diskningarna visade detta. Dock var jag väldigt nöjd med Tess prestation i Klass 2. Eftersom vi klarade av två riktiga svårigheter i banan, som flera andra inte kom förbi. Däremot så trodde jag nog att vi skulle ta oss runt i Startklassen, tyvärr blev det nu inte så. Banan var snabb och gick i serpentinbågar, vilket inte bromsade upp precis. Så när vi svängt höger efter ett hopphinder mot däcket och sedan skulle upp på bordet så gled Tess av bordet och tog sig en titt in i platta säcken innan hon stannade. Vilket ledde till diskvalificering.

Trotts att vi nu inte tog oss runt någon av banorna var jag nöjd med Tess och glad över att jag haft modet att åka dit till Gränna-helgen.