Den 5:e Maj 1813 föddes Sören Aabye Kierkegaard. Hans fader Michael Pedersen Kierkegaard var då 56 år gammal, en tungsint och sträng man, med en ortodox och pietistisk kristen tro. Hans mor en gladlynt och rund kvinna; Ane Sörensdatter Lund, gift Kierkegaard, var när hon födde sitt sjunde barn 45 år. En tjänsteflicka som Sörens fader tvingats gifta sig med då hon blev gravid. Sören var den yngsta i syskonskaran. Fadern hade tidigare varit gift i ett kort äktenskap, där hustrun dog barnlös efter två år.

Michael, Sörens fader, anses vara den person som tydligast påverkat honom. Insinueringar från Kierkegaards dagböcker och litterära produktion har fått forskarna att se ett mönster av ständigt skuldmedvetande; av en fader som gav sonen ett ansvar omöjligt för ett barn att bära. Och någon annan än den korsfästne Kristus fick aldrig Sören lära känna. Hans fader berättade för honom om förbannelsen som vilade över släkten, att han, fadern, skulle överleva alla sina barn. Allt detta tillsammans med de händelser som faktiskt inträffade gjorde säkert Sören rädd och han utvecklade en stark ödestro. Ty han trodde själv att han skulle dö när han var trettio år.

Vid åtta års ålder började Sören skolan, ämnen som lästes var: grekiska, hebreiska, latin, tyska, franska, danska, matematik, historia och religion. 1830 började de högre studierna vid Köpenhamns universitet, där han studerade teologi, efter sin faders önskan, som önskade att sonen skulle bli präst, och filosofi. Studierna gick inget vidare då Sören var flyktig och helst ville roa sig, han hade även gått igenom en hel del tvivel och haft en strid med den auktoritäre fadern. 1838 när hans far, mor och fem syskon var döda, tar han sig samman och tar sin teologiska examen 3:e juli 1840.

I maj 1837 träffar han för första gången den flicka som kommer att sätta de djupaste spåren på både han själv och hela hans författarskap, näst efter hans tro, Regine Olsen, den han för evigt skulle älska, som då blott var 14 år gammal och ännu ej konfirmerad. Född den 23:e januari 1823. Alltså tio år yngre än Sören.

Den 8:e september 1840 friar Sören till Regine, men hon blir paff och helt tyst; Sören söker upp Regines far och ber om hennes hand, han kan inte ge något bestämt svar, men lovar att i det snaraste att han skall få återkomma. Två dagar senare, närmare bestämt den 10:e september, svarar Regine ja. Men ganska snabbt hamnar Sören i tvivel om vad som är rätt och fel. Men allt fortgår fram till 11:e augusti 1841, då Sören sänder sin ring tillbaks till Regine, med ett kort brev, som lyder:"För att inte flera gånger pröva det som dock måste ske, det som när det har skett, nog skall giva de krafter som behövas: så må det vara skett. Glöm framförallt den som skriver detta; förlåt en man, som, om han än förmådde något, dock inte förmådde göra en flicka lycklig."

Men Regine ger inte upp så lätt, hon skriver en not till honom med ganska så hårda ord, och får honom att ta på sig ringen igen. Den 29:e september disputerar Sören, och avhandlingen heter: "Om Begrebet Ironi med Stadig Hensyn til Socrates". Och nu ser han som enda utväg att liksom försöka ruska av sig Regine, som blir helt förtvivlad.

Hennes far söker upp Sören och försöker att få honom på andra tankar, men han är obeveklig. Förlovningen bröts definitivt i oktober 1841. Regine som sedan förlovade sig med Fritz Schlegel 1843, som hon tidigare haft som lärare och det troliga är att det spirade en romans mellan dem när Sören kom emellan och störde, hon gifte sig sedermera 1847 och dog sedan barnlös 1904.

Sören skriver två veckor senare på väg mot Berlin, när han försöker fly skvallret i Köpenhamn.

"Vad har jag mist? Det enda jag älskade. Vad har jag mist? I andras ögon mitt hedersord. Vad har jag mist? Det jag alltid har och alltid skall, också utan att frukta detta hugg, ha min ära, min glädje, min stolthet i - att vara trofast ... Min själ är lika orolig som min lekamen i det ögonblick då jag skriver detta i en hytt skakad av ett ångfartygs dubbelrörelser."

I Berlin som Sören flytt till för att undslippa allt sladder, finner han ro; där kan han tänka och gråta, gå på opera och filosofiföreläsningar. Där börjar han också skriva på "Enten-Eller". När han sedan kommer hem till Köpenhamn slutför han sitt första manus och så börjar denna magnifika författarproduktion, även om den första bok Kierkegaard skrev var "Af en endnu Levendes Papirer", 1838, som handlade om H.C. Andersen.

Varför Sören lämnade Regine lär aldrig eftervärlden kunna finna ett svar på, även om teorierna är många, men en sak vet vi, att Regine och situationen som blev har satt outplånliga spår, inte bara i Sörens och Regines liv, utan i en hel historia. Flera omständigheter fick också en förstärkande effekt på Kierkegaards känsla av ensamhet och att ha lämnat det allmänna. Därav flera strider via tidningsmediat. Han gick också till skarpt angrepp mot dåtidens statskyrka och urvattnade kristendom. Han ville redlighet.

Den 2:e Oktober 1855 faller Kierkegaard ihop på gatan, han förs till Fredriks Hospital, och den 11:e Oktober 1855, på kvällen, fick den stora författaren och diktaren somna in, då blott 42 år gammal. Exakt vad han dog av vet vi inte, men kanske det var en tuberkulös infektion? Senare rön säger att det handlade om en progressiv spinal paralys?

"Av Gud böra vi lära vad kärlek är; han är ju den som först har älskat oss - och således vår första lärare, som genom att älska oss har lärt ut kärlek, så att vi kunna älska honom. Och när så dödslägret till sist är rett åt dig och du har gått till sängs för att aldrig stiga upp mera, när stillheten växer omkring dig, när de närmare vännerna efterhand gå bort, och stillheten växer, därför att endast de närmaste bli kvar, och när så de närmaste sakta gå bort och stillheten växer, ty endast de allra närmaste stanna kvar; och när så den siste har avlägsnat sig - så stannar dock en kvar vid dödslägret, han som var den första - Gud."